Tydlighet och respekt ledord för dialog

Att skilja mellan sak och person är en nödvändighet i religionsmöten.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Det första budordet, förmedlat av Gud via Moses till Israels folk, har fortsatt giltighet för alla kristna. Det är något att ta spjärn emot när olika livsåskådningar och religioner möter varandra i allt från fredliga diskussioner över en kopp kaffe till blodiga konflikter där människor dödas därför att de har fel tro. Så har det sett ut i alla epoker, från Gamla testamentets tid över den första kristna tiden och fram till våra dagar.

Kristen tro gör anspråk på att ensam sitta inne med sanningen. Det finns bara en Gud och endast en väg till honom, den som går genom Jesus Kristus. I andra religioner kan skärvor av sanningen finnas. Deras etiska förhållningssätt och de levnadsregler de står för motsvarar inte sällan mer eller mindre den kristna trons. Även den vars livsåskådning går ut på att förneka alla former av religion kan vara en bra människa som gör mycket gott för andra. Men i grunden har alla fel som förnekar den monopolställning på livsåskådningsmarknaden som den treenige Guden vid tidens slut kommer att uppnå.

Just så kaxigt har vi med stöd i Bibeln rätt att uttala oss, med en tydlighet som tangerar eller till och med överskrider smärtgränsen, särskilt i ett samhälle där uppfattningen att det finns en allmängiltig sanning som gäller för alla människor i alla tider anses föråldrad. Men ju större tydligheten är, desto viktigare är det att den balanseras med en respekt för den som har en annan religion eller är generell gudsförnekare.

Religionsfriheten, som innebär att varje människa har rätt att utöva sin religion, byta religion eller avstå från religion, är en grundbult för varje demokratisk nation. Som kristna har vi all anledning att värna dess existens i vårt eget land och att arbeta för dess utbredning till de delar av världen där den är satt på undantag.

Det är religionsfriheten som gör det möjligt att fullfölja det uppdrag vi har fått av Jesus själv, att sprida det kristna budskapet och göra alla folk till lärjungar. Om vi kräver religionsfrihet för egen del måste vi också med självklarhet acceptera att den gäller andra religionsutövare, även om också de hävdar att de är de enda som sitter inne med hela sanningen.

Kombinationen av tydlighet och respekt är den enda som möjliggör en fruktbar dialog mellan religioner, där vi kan konstatera allt från överraskande likheter till avgrundslika skillnader. Den dag vi som kristna tonar ner vårt eget budskap, stoppar korset under tröjan eller tar av oss prästkragen för att inte utmana den som tror annorlunda är vi inne på ett sluttande plan som riskerar att sluta i religionsblandning.

Muslimen, buddhisten, juden eller hindun är vår nästa, likaväl som grannen som tillhör en annan kristen gemenskap eller som inte tror alls. De är våra medmänniskor och i den egenskapen lär oss Jesus att visa dem kärlek och omsorg. I detta ligger också att undvika att kränka andra religioners symboler och uttryckssätt även om vi tycker att de är obegripliga eller rent av löjeväckande. Som kristna får vi räkna med att utstå angrepp på det som är heligt för oss. Att vända andra kinden till är ett betydligt bättre och Jesuslikt förhållningssätt än att frestas att ge igen med samma mynt.

En kritisk granskning av deras respektive livsåskådnings lärosatser och konsekvenser är något helt annat och i högsta grad både möjligt och önskvärt. Den goda regeln att hålla isär sak och person är sällan mer aktuell än just i förhållningssättet till andra religioner och deras utövare.

När religionen kidnappas av personer som vill utnyttja den i politiska syften för att tillskansa sig makt finns all anledning till kraftfull kritik, liksom när religionen används för att rättfärdiga ett beteende inom eller utom familjen som är oförenligt med ett demokratiskt samhälle.

Att se med kärlek på den enskilde muslimen och låta nyfikenhet och intresse vara ledstjärnor i samtalet om hur lika eller olika man tror innebär allt annat än ett bejakande av kvinnoförtryck eller militant islamism som utövar våld i religionens namn. Sådant behöver avslöjas, kritiseras och fördömas - i vetskap om att den övervägande delen av världens muslimer inte har någon annan önskan än att få leva i fred.

För innehållet svarar Dagens ledarredaktion: 
Daniel Grahn, Elisabeth Sandlund och Hasse Boström

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Premium Foto: Janerik Henriksson/Geert Vanden Wijngaert/TT
Foto: Janerik Henriksson/Geert Vanden Wijngaert/TT