Viktigt att lägga trons goda grund

Romaner om kyrklig uppväxt väcker eftertanke men får inte beröva modet, skriver Carl-Henric Jaktlund

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

De flesta kyrkliga sammanhang – på såväl nationell, regional och lokal nivå – lägger stora resurser på att bedriva barn- och ungdomsverksamhet. Få prioriteringar kan anses vara mer logiska. Att skapa förutsättningar för unga att mötas och reflektera kring tro och livsåskådning är riktigt och viktigt.

Resultaten av det är uppenbara, den som i ett kyrkligt sammanhang med vuxna ställer frågan hur många av dem som kom till tro före tjugo års ålder kommer få se ett stort antal händer i luften.

Det som grundläggs tidigt blir ofta kvar och präglar hela livet.

Därför är barn- och ungdomsverksamhet en grundbult för ett församlingsliv som vill vara missionerande. Men insikten och vetskapen om hur djupt den tidsperioden kan påverka en människas liv och riktning behöver även stämma till ordentlig eftertanke. För om det blir fel och snett så är korrigering inte alltid så enkel.

De senaste veckorna har två svenska romaner släppts som på olika sätt tydliggör detta. Johan Heltne och Maria Bom Casselbrant har tecknat varsin fiktiv berättelse som bottnar i personliga erfarenheter från uppväxten. Två olika sammanhang – Livets ord och Svenska alliansmissionen – i två olika generationer och städer, och skillnaderna mellan berättelserna och upplevelserna är betydligt fler än så.

Konstaterandet om olikheterna är inte oviktigt. Det hjälper fram till slutsatsen att det inte går hänskjuta skulden till en enskild tid eller ett separat sammanhang. Det är inte en lättfångad eller isolerad problematik.

Men det finns även det som förenar de båda författarnas berättelser om sina uppväxter: Otrygghet och rädsla. Kyrkans budskap och liv landade snett.

Läs mer: Han vill ge en motbild till avhopparhistorierna | Han lämnade Livets ord: ”Andlighet blev något förgiftat”

Dessutom finns ytterligare en röd tråd dem emellan – upplevelserna är inte enkla att skaka av sig, de dröjer kvar och präglar fortsatt vandring. Möjligheterna till trygghet och tillförsikt, inte minst i det som rör frågor angående gudstron, har blivit rejält naggad i kanten.

Det var förstås inte så det var tänkt, illviljan inom kyrklig barn- och verksamhet är om inte obefintlig så i alla fall oerhört kraftigt begränsad. ”Jag vill tro att de flesta menade väl – det blev bara så oerhört fel”, sa Johan Heltne i intervjun häromdagen (Dagen 1/4). Ambitionerna och viljan är det inte fel på.

Men det finns en risk att det blir överhettat i ivern att tron ska få ett ”genombrott” i barnens och tonåringarnas liv.

Därför gäller det för alla oss som på olika sätt, i anställd eller ideell form, arbetar med barn och ungdomar att vara noggranna och göra vad vi kan för att frukten av arbetet och undervisningen inte blir otrygghet och rädsla. Se över och utvärdera teologi men även attityder, språkbruk etcetera.

Historien finns att lära av så att upprepning kan förhindras. Det är klokt att lyssna till Heltne, Bom Casselbrant och andra som delger sina personliga perspektiv, det hjälper till att vässa och förstärka så att framtida verksamhet kan medföra en positiv gudsbild som blir en god grund för tillväxt i både liv och tro.

Men de historierna ska samtidigt förstås inte tas som mall eller regel, det är att lyssna till dem på fel sätt. Alla de som vittnar om hur deras barn- och ungdomstid i kyrkans värld skapat trygghet och fördrivit rädsla är minst lika värda att plocka in i det stora utvärderingspussel som behöver läggas.

Kyrkan har all anledning att sträcka ordentligt på sig utifrån den fristad och det växthus den så ofta får vara för unga människor. Men även den som sträcker på sig kan ha öronen öppna för det som skaver.

För det är som Jens Charlieson – författare till en tredje roman som just kommit ut om att växa upp i kyrkan – påpekar: Kristna är bristfälliga, precis som alla människor (Dagen 28/3). Har man den insikten är det inte lika problematiskt att slå fast att kyrklig verksamhet behöver slipas utifrån berättelserna om när hon gått fel, så att fler genom kyrkan kan få fatt i Honom som är utan brist.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.