Livsstil

Min man dog – de första veckorna var jag handlingsförlamad

Monica Magnusson tvingades lära sig leva ensam när hennes man gick bort.

För snart femton år sedan förlorade Monica sin älskade Lasse i en blodförgiftning. Saknaden finns kvar, men Monica har lärt sig att ta vara på det liv hon själv har kvar. De hade precis flyttat till en ny stad och landat i en ny församling. Det nya huset var under renovering och allt var liksom "på gång" när Monica Magnusson plötsligt stod ensam med allt. – De första veckorna var jag helt handlingsförlamad. Jag kunde inte ens gå till affären själv, man funkar liksom inte.

Under en kort tid fanns någon av Monicas flickor eller hennes lillasyster hemma hos henne. Det betydde mycket. Sedan tyckte en av flickorna att Monica skulle sälja det nya huset och flytta tillbaka till Ekerö, för att bo nära dem. – Men för mig var det viktigt att inte göra det på en gång. Jag insåg att jag måste lära mig att leva ensam. Annars skulle jag kunna bli en belastning för mina barn.

Hemgruppen i den nya församlingen var något som blev viktigt för henne. – Bara någon vecka efter att Lasse gått bort var det min tur att ha hemgrupp hemma hos mig. De ringde och undrade om de verkligen kunde komma, och då sa jag genast ja. Det är hur viktigt som helst att ni kommer just nu. Detta med att säga ja till gemenskap är något Monica tror kan vara avgörande. – Jag vet att jag behöver sällskap, och så fort någon ringde och erbjöd mig något hängde jag på. Även om jag hade planerat något annat för mig själv.

Hon var noga med att fortsätta gå till kyrkan, mitt i sorgen. – I början var det jättejobbigt att gå dit själv. Men en sak som gör det lättare är att man tar på sig uppgifter. Då får man fokusera på något annat.

Det går att lära sig att leva ensam, menar Monica Magnusson. – En av mina vänner skickade mig en fantastisk judisk bön. Några rader i den har jag sedan har läst om och om igen:

Hjälp mig att bära ensamheten och tacksamt minnas allt vi hade tillsammans, men låt mig inte fastna i minnen utan ta vara på det stycke liv jag fortfarande har kvar och de människor jag har omkring mig.

Fler artiklar för dig