Livsstil

Där Jesus hyllas som kung är alla välkomna

Där Jesus rider in, störtar rasism och främlingsfientlighet ut.

Där Jesus rider in, störtar rasism och främlingsfientlighet ut.

—   David Fiske

När Jesus rider in i Jerusalem sluter folket upp och hyllar honom. De ropar hosianna och hoppas på räddning och befrielse. Evangelisten utmålar Jesus som den kung Israel har väntat på. Men hur ser det ut där kung Jesus reagerar? Vi får en viktig ledtråd av Jesaja i kapitel 56 där Gud proklamerar att "Mitt ska hus kallas ett bönens hus för alla folk". Detta är den framtid Gud kämpar för och det Gud vill se hos hans efterföljare redan nu. Den som jag räknar som en främling får plats i detta hus menar Jesaja. Gränser finns, men de är inte geografiska eller etniska. Huset är till för alla som älskar Herren och håller fast i hans förbund. Där Jesus rider­ in, störtar rasism och främlingsfientlighet ut. Där Jesus hyllas som kung och Messias är alla välkomna.

Jag har glädjen att arbeta i en församling som är ett bönens hus för alla folk. Vi i Kristina­kyrkan kommer från Sverige, Myanmar, Afghanistan, Iran, Eritrea och många andra länder. Vi har olika kulturer inom oss, olika hud­färger, vi kommer från alla generationer och från många kristna traditioner. Vi lever med en stor rikedom och en lika stor utmaning: Hur ska vi egentligen fira gudstjänst? Hur ska vi be och tillbe?

Efter fem år med denna fråga­ har jag landat i ett enkelt men svårt svar: Våra gudstjänster behöver innehålla några sånger jag inte kan, några böner på språk jag inte behärskar och tillbedjan på ett sätt som jag kanske inte bottnar i. Detta gäller oss alla. Varför då? Bönens hus för alla folk har inte en stil, ett språk och en tradition utan en mångfald av uttryck.

Detta är delvis ovant för många av oss. Vägen till att vara villig för detta går genom närhet, ödmjukhet och omsorg om varandra. Om kyrkan ska bli ett bönens hus där alla kan känna sig hemma betyder det samtidigt att du inte kommer känna igen alla sånger och böner. Där Jesus rider in växer en mosaik av människor fram. Eftersom det tar mycket längre tid att lägga en mosaik av många små kakel­bitar i olika färger än att lägga stora enfärgade kakelplattor väljer vi ibland den enkla och snabba vägen. Men platsen där Jesus är kung är inte platsen för det smidiga utan för det vackra.

Tycker du att det är lite väl stor blandning på medlemmarna i din församling? Låt mig varna dig med Jesajas ord: "Ännu fler ska jag samla". Blandningen kommer bara att bli större och i himlen kommer en vacker mosaik av färger, uttryck, rytmer och språk vara vardag.

Låt oss träna oss på detta redan här och nu genom att tillsammans hylla kungen som rider in i historien och våra liv.

Palmsöndagens bibeltexter

Gamla testamentet: Jesaja 56:6–8

Främling­ar som slu­ter sig till Her­ren och vill göra tjänst hos ho­nom, äls­ka Her­rens namn och va­ra hans tjäna­re, ja, al­la som iakt­tar sab­ba­ten och in­te van­hel­gar den och håller fast vid mitt förbund får kom­ma till mitt he­li­ga ber och glädjas i mitt böne­hus, och de­ras brännof­fer och slak­tof­fer skall jag ta emot på mitt al­ta­re. Mitt hus skall kal­las ett bönens hus för al­la folk. Det­ta är Her­ren Guds ord, han som sam­lar det sking­ra­de Is­ra­el: Ännu fler skall jag sam­la till dem som re­dan är sam­la­de.

Episteltext: Efesierbrevet 2:12–16

kom ihåg att ni på den ti­den var ut­an Kristus, ut­anför med­bor­gar­ska­pet i Is­ra­el, ut­an del i förbun­den och de­ras löfte, ut­an hopp och ut­an Gud när ni lev­de i värl­den. Men nu, tack va­re Kristus Je­sus, har ni som en gång var långt bor­ta kom­mit nära, ge­nom Kristi blod. Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jor­den gjort de två lägren till ett och ri­vit skil­je­mu­ren, fi­end­ska­pen. Han har upphävt la­gen med dess bud och stad­gar för att i sin per­son ska­pa en en­da människa av de två, en ny människa, och så stif­ta fred. I en en­da kropp förso­na­de han de båda med Gud ge­nom kor­set, då han i sin per­son döda­de fi­end­ska­pen.

Evangelietext: Matteusevangeliet 21:1–11

När de närma­de sig Je­ru­sa­lem och kom till Bet­fage vid Oliv­ber­get skic­ka­de Je­sus i väg två lärjung­ar och sa­de till dem: ”Gå bort till byn där fram­me, så hit­tar ni ge­nast ett åsnesto som står bun­det med ett föl bred­vid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni sva­ra: Her­ren behöver dem, men han skall strax skic­ka till­ba­ka dem.” Det­ta hände för att det som sagts ge­nom pro­fe­ten skul­le upp­fyl­las: Säg till dot­ter Si­on: Se, din ko­nung kom­mer till dig, ödmjuk och ri­dan­de på en åsna och på ett föl, ett last­djurs föl. Lärjung­ar­na gick bort och gjor­de så som Je­sus ha­de sagt åt dem. De hämta­de åsnan och fölet och la­de si­na mant­lar på dem, och han satt upp. Många i folk­mas­san bred­de ut si­na mant­lar på vägen, and­ra skar kvis­tar från träden och strödde dem på vägen. Och fol­ket, både de som gick före och de som följ­de ef­ter, ro­pa­de: ”Ho­si­an­na Da­vids son! Välsig­nad är han som kom­mer i Her­rens namn. Ho­si­an­na i höjden!” När han drog in i Je­ru­sa­lem blev det stor upp­ståndel­se i he­la sta­den, och man fråga­de: ”Vem är han?” Och fol­ket sva­ra­de: ”Det är pro­fe­ten Je­sus från Na­sa­ret i Ga­li­leen.”

Psaltaren: Psalm 118:19–29

Öppna för mig rättfärdighetens portar! Jag vill gå in och tacka Herren. Här är Herrens port, här får hans trogna gå in. Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min räddning. Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Detta är Herrens eget verk, det står för våra ögon som ett under. Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada! Herre, hjälp oss! Herre, ge framgång! Välsignad den som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus. Herren är Gud. Han gav oss ljus. Ordna er till procession, med kvistar i händerna, ända till altarets horn! Du är min Gud, jag vill tacka dig. Min Gud, jag vill höja ditt lov. Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.

Fler artiklar för dig