Livsstil

Påskens sanningar är ständigt aktuella

“Jag vill också kunna rycka till av förvåning när Jesus uppstår och låta överraskningens glädje skölja över mig.”

Varje påsk erbjuder församlingarna där jag bor påskvandringar för elever i mellanstadiet. Detta är en möjlighet att få lära sig mer om kristna högtider genom teater och skådespel. Svenska kyrkans vackra lokaler i Lindesberg förvandlas till den övre salen, trädgården i Getsemane, en marknadsplats i Jerusalem, Pilatus högkvarter och den tomma graven. Vi är ett helt gäng som klär ut oss och tar fram både tuppen, den stora stenen, törnekronan och soldaternas spjut. De flesta barnen vet inte vare sig hur berättelsen börjar eller slutar. De möter den för första gången och förvåningen är stor.

Dramatiken tätnar när Pilatus visar sig på orgelläktaren och vill frige antingen Barrabas eller Jesus. En elev lutade sig nära sin lärare och viskade: Visst ska vi ropa Jesus? När sedan vi skådespelare ropar att Barrabas ska friges och Jesus korsfästas så protesterar barnen. Det är ju inte rättvist! Och visst är det orimligt. Petrus sammanfattar händelserna: “Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, och vägvisaren till livet dödade ni.” Barnens ryggradsreflex stämmer. Mördaren gick fri och Han som är Livet dödades. Petrus fortsätter med att konstatera att Gud uppväckte Jesus från de döda. Vägvisaren till livet övervann döden och vill nu visa oss vägen till Livet.

Varje påsk lever jag med risken att låta min kunskap förminska påskens drama. Jag vet ju hur det slutar och vem som gör vad. Min bön är att jag ska bli lika engagerad som barnen och protestera högljutt mot det orimliga i att låta en oskyldig människa bli dömd till döden. Jag vill också kunna rycka till av förvåning när Jesus uppstår och låta överraskningens glädje skölja över mig. Men kanske har berättelsen blivit så hemtam för oss att vi har svårt att gripas av den? Mitt bästa tips för att lyckas med detta är att uppleva påskens budskap tillsammans med någon som hör det för första gången. Vem finns i din närhet som inte vet vad Petrus gör, vad Jesus säger och hur kvinnorna vid graven reagerar? Dela påsken med dessa. Min erfarenhet är att evangeliet växer inom mig varje gång jag ger det vidare.

Våra påskvandringar är bara en teater barnen deltar i, men de händelser vi försöker gestalta är verkliga och har förändrat människans liv för alltid. Påskens sanningar är ständigt aktuella. Min bön denna påsk är att vi ska vara som barn och med stora och nyfikna ögon närmare oss Jesus, han som är vägvisaren till Livet.

---

Veckans bibeltexter

Långfredagen (Tema: Korset)

Text från Gamla testamentet: Jesaja 53:1-12

Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar?Som en späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon. Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. Han blev fängslad och dömd och fördes bort, men vem ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från de levandes land, straffad för sitt folks brott. Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun. Men Herren tog sig an den han sargat, botade den som gjort sig till ett skuldoffer. Han skall få ättlingar och ett långt liv, och Herrens vilja skall förverkligas genom honom. När hans elände är över skall han se ljuset och bli mättad av insikt. Min tjänare, den rättfärdige, ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld. Jag skall ge honom hans andel bland de stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att han var beredd att dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna.

Episteltext: Filipperbrevet 2:6-8

Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.

Evangelietext: Lukasevangeliet 23:26-49

När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. Jesus vände sig om och sade till dem: »Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss.T y om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?« De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.« Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin och sade: »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.« Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung. Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.« Men då tillrättavisade honom den andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.« Och han sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.« Jesus svarade: »Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.« Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande.« När han sagt detta slutade han att andas.Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.« När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.

Psaltaren: Psalm 22.

För körledaren. En psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro. Dock är du den Helige, till din tron stiger Israels lovsång. På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig, och du kom dem till hjälp. De ropade till dig och blev räddade, de litade på dig, och du svek dem aldrig.

Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar. Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet: »Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren gripa in och rädda honom – han är ju älskad av Herren.« Du hjälpte mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud. Dröj inte långt borta, jag är i nöd, och ingen finns som hjälper mig. Tjurar skockar sig runt mig, jag är kringränd av bestar från Bashan.

De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon. Jag rinner bort likt vatten som slås ut, benen lossnar i min kropp, mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt bröst. Min mun är torr som en lerskärva, tungan klibbar vid gommen. Du lägger mig i gravens mull. Hundar samlas runt mig, jag omringas av en hord av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade, jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där och stirrar på mig, de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om mina kläder. Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp!

Rädda mig undan svärdet, mitt liv ur hundarnas våld! Rädda mig ur lejonets gap, mitt arma liv undan vildoxens horn! Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall jag prisa dig. Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt! Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp.

Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat. De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom. – Må ni alltid vara fyllda av livsmod. Hela jorden skall minnas vad som skett och vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe inför honom. Ty kungamakten är Herrens, han härskar över folken. De som sover i mullen kan inte hylla honom, de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom. Men jag lever för honom, och mina barn skall tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren, förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in.

---

Fler artiklar för dig