Meryl Streep tillhör de där skådespelerskorna som bara blir bättre och bättre med åren. Nyss såg jag henne briljera i filmen "The Laundromat" där hon spelar pensionären Ellen som blir änka under en båtfärd. Utöver den förlamande sorgen snuvas hon på försäkringspengarna. Som en något vimsig men målinriktad grå panter ger hon sig ut på jakt efter någon att ställa till svars. Men hon skickas bara vidare, som en kula i ett byråkratiskt flipper, till ännu en tjusig byrå i New York eller ännu ett skalbolag på en obskyr adress på en ö i Karibien.
Ellen kämpar för upprättelse. Någon slags rättvisa. Åtminstone ett eko av någon som erkänner och säger "förlåt”. Men de snorrika glider som slemmiga gäddor ur händerna på alla som försöker sätta åt dem. Filmen bygger på verkliga händelser kopplade till The Panama Papers, dokument som avslöjade massiv korruption och skatteflykt.
Vad är upprättelse? När USA erkänner massdödandet av armenier 1914 som ett folkmord står det i tidningen att den här typen av erkännanden bidrar till upprättelse. Ett av argumenten för en internationell brottmålsdomstol, där IS-terrorister kan ställas inför rätta och dömas, är att det skulle vara ett led i att ge offren upprättelse genom att deras lidande blir erkänt inför hela världens ögon. Metoo beskrivs som en våg av upprättelse för kvinnor som ingen förut velat lyssna på. När Rädda barnen uppmanar FN:s säkerhetsråd att agera med kraft för att ansvariga för övergrepp i samband med att 740 000 rohingyer tvingades fly hals över huvud från Myanmar, skriver de: "Barnen har sett eller själva utsatts för fruktansvärda övergrepp som inget barn skall behöva uppleva … barnen måste få upprättelse för vad de genomlidit för att kunna gå vidare med sina liv".
Guds dom och upprättelse går hand i hand. Det handlar inte om hämnd eller bestraffning. Det handlar om att ingen, inte ens gammelgäddan, hur rik och mäktig den än är, kan slinka igenom den uråldrige fiskarens händer.
Domen handlar om att sanningens genomträngande ljus kommer att uppsöka minsta lilla by och största stora byrå. Ljuset kommer att nå in i människohjärtats mörkaste vrår. Allt dolt kommer att bli uppenbarat. Inga förmögenheter, lögner, juridiska krumbukter eller maktpakter i världen kan gräva ner sanningen.
Hela historien kommer att berättas så som det verkligen hände. Alla som tystats ner får tala högt. Alla som gömts undan sätts i mitten. Alla böjda ryggar kommer att rätas upp och alla tillknycklade själar kommer att rätas ut.
Det kommer att bli ett sanningens stålbad. För alla människor. Men när vi kommer upp ur det där badet har vi som mänsklighet återfått vår ursprungliga hållning. Hand i hand kan vi då gå vidare med lätta steg in i den vidsträckta frihet Gud har förberett åt oss.
Söndagens bibeltexter:
Gamla testamentet: Daniel 7:9–10
Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.
Episteltext: Uppenbarelseboken 20:11–21:5
Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön. Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.”
Evangelietext: Johannes 5:22–30
Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.