Bibelkrönikan: Vi är inbjudna till festen!

Carin Dernulf skriver utifrån söndagens evangelietext.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

För ett tag sedan hörde jag om hur Kungliga operan i Stockholm slagit upp portarna för ett stort barnkalas. De inbjudna gästerna var 200 barn som alla hade någon typ av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning såsom ADHD eller autism. Under några timmar fick barnen komma till operan och pyssla, klä ut sig och ha kul tillsammans. Initiativtagaren till kalaset har själv ett barn med autism i sin närhet och har genom det kommit i kontakt med många föräldrar till barn med olika funktionsvariationer. Flera av föräldrarna har berättat att deras barn sällan eller aldrig blir bjudna på kalas och när de själva bjuder till kalas är det inte så många som kommer. Man kan ju bara ana hur det känns i hjärtat. Kalas är inte alltid kalas helt enkelt.

Vem får egentligen komma på festen? Runt samma fråga rör sig den liknelse Jesus ger i söndagens text där han just liknar Guds rike vid en fest. En man bjöd till stor fest men alla de inbjudna hade någon ursäkt till varför de inte kunde komma. Var det inte åkern så var det oxarna eller äktenskapet. Så inbjudan gick vidare. Mannen sade till sin tjänare att istället gå ut på gator och gränder och vägar och stigar för att bjuda in alla de som fanns där. Det vill säga, de som i människors ögon inte helt passade in, de som inte likt fariseerna hade samma möjlighet att uppfylla lagens krav, de som levde i någon typ av utanförskap.

Var går våra gator och gränder i dag? Vilka är det som befinner sig där i vår tid? Det finns naturligtvis flera svar på den frågan men bland annat tror jag att det handlar om de här barnen med olika typer av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Som så ofta blir missförstådda, som så ofta får skäll och som väldigt ofta upplever att de inte passar in; i skolan, på kalasen och ibland också i våra kyrkor. Men som är så älskade och efterlängtade av Gud.

Barn- och ungdomsorganisationen Equmenia som jag jobbar för, arbetar just nu med att utbilda och ge kunskap till alla våra ideella ledare om hur man på bästa sätt kan möta barn med olika funktionsvariationer. Med ganska små justeringar kan man göra scoutsamlingarna eller körövningarna mer tillgängliga så att de passar alla barn. Det är min dröm och min bön att vi kyrkor kunde få vara gemenskaper där vi skapar förutsättningar för att alla faktiskt ska få plats.

Och det handlar inte bara om att tolerera och acceptera olikheter utan om att faktiskt bejaka mångfalden och ta vara på den. Det innebär inte att det bara är enkelt, men ju längre jag lever ju mer övertygad blir jag om att vi behöver varandras olikheter. Att det är något av det vackraste i Guds rike.

Vi har alla sådant vi kämpar med i våra liv. Och oavsett vilka vi är så kommer det dagar när det blir mer påtagligt än andra att de som finns i gränderna och långt ute på vägarna också är vi själva. Egna brister eller misslyckanden kan göra att vi inte tycker att vi passar in eller platsar. Och det kan kännas jobbigt. Men det är också i de lägena som man lär sig vad nåd är. På riktigt. För det handlar inte om vår styrka. Verkligheten är omvänd. När kraften rinner ur oss kommer Gud till vår räddning. Vi är inbjudna till festen!

 

Söndagens bibeltexter

Andra söndagen efter trefaldighet. 

Kallelsen till Guds rike

Söndagens texter från kyrkoåret tar oss till Sakarja, Psaltaren, Lukasevangeliet och Uppenbarelseboken. Temat för denna vecka är kallelsen till Guds rike.

Gamla testamentet: Sakarja 3:1–7

Her­ren lät mig se Jo­sua, överste­prästen, där han stod inför Her­rens äng­el. På hans högra si­da stod An­kla­ga­ren, be­redd att an­kla­ga ho­nom. Her­rens äng­el sa­de till An­kla­ga­ren: ”Her­ren skall tillrätta­vi­sa dig, An­kla­ga­re, ja, han som har ut­valt Je­ru­sa­lem skall tillrätta­vi­sa dig. Är in­te den­ne man en brand ryckt ur el­den?” Jo­sua bar smut­si­ga kläder där han stod framför äng­eln, och äng­eln be­fall­de si­na tjäna­re: ”Ta av ho­nom de smut­si­ga kläder­na!” Och han sa­de till Jo­sua: ”Jag be­fri­ar dig från din skuld, och du skall kläs i högtids­dräkt.” Se­dan be­fall­de han: ”Sätt på ho­nom en ren tur­ban!” Och de sat­te på ho­nom en ren tur­ban och klädde ho­nom, me­dan Her­rens äng­el stod bred­vid. Och det­ta är vad Her­rens äng­el försäkra­de Jo­sua: Så säger Her­ren Se­ba­ot: Om du vand­rar mi­na vägar och håller mi­na bud skall du råda över mitt hus och va­ka över mi­na tem­pelgårdar. Jag skall ge dig till­träde till den krets som tjänar mig här.

Episteltext: Uppenbarelseboken 19:5–9

Och det kom en röst från tro­nen som sa­de: ”Pri­sa vår Gud, al­la hans tjäna­re, ni som fruk­tar ho­nom, höga och låga.” Och jag hörde lik­som rösten från en stor ska­ra och lik­som rösten av sto­ra vat­ten och rösten av stark åska: ”Hal­lelu­ja! Her­ren, vår Gud, allhärs­ka­ren, är nu ko­nung. Låt oss va­ra gla­da och jub­la och ge ho­nom vår hyll­ning. Ty ti­den har kom­mit för Lam­mets bröllop, och hans brud har gjort sig re­do. Hon har fått rätt att klä sig i ski­nan­de vitt lin­ne­tyg. Ty lin­ne­ty­get är de he­li­gas rättfärdi­ga gärning­ar.” Och äng­eln sa­de till mig: ”Skriv: Sa­li­ga de som är bjud­na till Lam­mets bröllopsmåltid.” Och han sa­de till mig: ”Det­ta är Guds san­na ord.”

Evangelietext: Lukasevangeliet 14:15–24

En av gäster­na, som hörde det­ta, sa­de till ho­nom: ”Sa­lig den som får va­ra med om målti­den i Guds ri­ke.” Je­sus sva­ra­de: ”En man skul­le ha en fest och bjöd många gäster. När fes­ten skul­le börja skic­ka­de han sin tjäna­re att säga till de in­bjud­na: ’Välkom­na, allt är färdigt.’ Men al­la ha­de de någon ursäkt att kom­ma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvung­en att gå och se på den, förlåt att jag in­te kan kom­ma.’ En an­nan sa­de: ’Jag har köpt fem par ox­ar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag in­te kan kom­ma.’ En tred­je sa­de: ’Jag har just gift mig, så jag kan in­te kom­ma.’ När tjäna­ren kom till­ba­ka och berätta­de det­ta greps hans her­re av vre­de och sa­de: ’Gå ge­nast ut på ga­tor och gränder i sta­den och hämta hit al­la fat­ti­ga och krymp­ling­ar och blin­da och lyt­ta.’ Och tjäna­ren sa­de: ’Her­re, jag har gjort som du be­fall­de, men ännu finns det plats.’ Då sa­de man­nen till sin tjäna­re: ’Gå ut på vägar­na och sti­gar­na och se till att folk kom­mer hit, så att mitt hus blir fullt. Jag säger er att ing­en av al­la dem som först blev bjud­na skall få va­ra med på min fest.’”

Psaltaren: Psalm 65:2–5

Lovsång till­kom­mer dig, o Gud, på Si­on. Vi in­fri­ar våra löften till dig, du som hör bön. Till dig kom­mer al­la människor för att bekänna si­na syn­der. När vår skuld blir oss för tung förlåter du oss. Lyck­lig den ut­val­de som får kom­ma dig nära och va­ra på di­na förgårdar. Vi mättas av det go­da i ditt hus, av det he­li­ga i ditt tem­pel.