28 september 2020

En tidning på kristen grund



Livsstil

Bönen, Bibeln och hjälpen visar en kristen väg framåt i coronatider

Hur kan vår tid bli en tid då kristna träder fram och tillsammans visar kärlekens handlingskraft? Teologerna Ellen Vingren, Hanna Wärlegård, Maria Karlsson och Åsa Molin skriver om att följa Jesus mitt i pandemin.

1 av 5

Det ligger något ödesdigert i luften. Ingen kan förutsäga vad som kommer att ske. Vi befinner oss fortfarande i början av en händelse, vars medicinska, mellanmänskliga, politiska och ekonomiska dominoeffekter är oöverblickbara.

Kanske kommer vi att prata om Corona så som vi pratar om "nine eleven", att det finns ett före och ett efter. Eller så kommer det i efterhand att visa sig att våra reaktioner på smittan var den allra största faran. Vi vet inte. Men det vi vet är att viruset har skakat om världen rejält. Grundvalar vacklar och skälver. Människor använder apokalyps-språk för att beskriva vardagen.

Även om vi inte förstår vidden av vad som händer behöver vi kristna hjälpa varandra att ställa frågor, ta ut riktningen och påminna oss om hur efterföljelsens väg ser ut, för att kunna orientera oss i en ny tid. Guds folk har ju trots allt en mycket stor kista av erfarenhet när det gäller att leva trofast i ovisshetens landskap, både historiskt och över hela jordklotet.

Vad betyder det för oss att leva i efterföljelse av Jesus i denna ovissa tid?

Vad kan vi påminna varandra om att hålla fast vid?

Vart ska vi fästa vår blick? Hur kan vi vandra i tro och samtidigt göra motstånd mot rädslans röster?

Vad betyder det att sätta sitt hopp till Gud?

Läs mer Bibeln – barns trygghet i coronatider

Vi tvättar händerna. Vi håller social distans. Vi nyser i armvecken. Vi står emot rädslo-impulsen att hamstra stora lager toapapper och gulaschsoppa eftersom vi vet att ett överflöd här betyder en brist där. Men sen då? Var ska all den här existentiella oron ta vägen? Vem sätter ord på allt det andra som står på spel, förutom liv och hälsa? Vi uppmanas att stå emot rädsla och ensamhet. Ja, men hur? Rädsla brukar inte bara lyda order. Existentiella klumpar i magen är inte så lätta att bli av med.

I ett historiskt perspektiv har kristider varit perioder då församlingens karat av tro och kärlek har testats. Storord som barmhärtighet, nåd, uppoffring och uppståndelsekraft har trätt fram och blivit synliga och mycket konkreta val och handlingar i människors liv.

En av de pestvågor som svepte fram genom det romerska riket blev uppkallad efter en av biskoparna eftersom han hade beskrivit sina symptom så levande i sina predikningar(!). Samme biskop uppmanade de kristna att ta hand om pestens offer och Dionysius, en annan biskop, beskriver hur de kristna: "Heedless of danger … took charge of the sick, attending to their every need."

Senare klagade den hedniske kejsaren Julius över hur de kristna tog hand om de sjuka, inte bara “sina egna” utan alla sjuka, vilket blev en irriterande påminnelse för kejsaren om de kristnas annorlunda makt. Sociologen Rodney Stark menar att dödstalen i olika romerska städer varierade beroende på om det fanns kristna i staden eller ej. Där det fanns kristna gemenskaper låg dödstalen märkbart under genomsnittet.

När pesten drabbade Wittenberg 1527 vägrade Luther fly från staden för att rädda sitt eget liv. Han skrev också en liten pamflett med titeln “ Wheter Christians Should Flee the Plague”. Hans svar på den retoriska frågan är: nej.

Läs mer EFS manar kyrkor att hålla öppet

Vi är fyra teologer som började prata om vad Corona-tider betyder för vår tro. Har vi någon andlig krisberedskap? Vi konstaterade att detta är en tid för oss som kristna att träda fram och med våra liv och val visa vad det är vi menar när vi säger att vi har en annan herre, att vi lever efter ett annat rikes lagar, att vi är på väg mot en framtid vars ljus och liv inget mörker och ingen död ens kan nagga i kanten. Några områden skulle kunna vara:

Bön. Att söka Gud. Få Guds perspektiv. När Jesus lär lärjungarna att be ger han dem instruktionerna att börja så här: Vår Fader, du som är i himmelen - helgat varde ditt namn (Luk10). På det följer sen bön om att Guds vilja ska ske, att Guds rike ska komma och en lista med behov. Behoven handlar om mat, försoning och räddning från det onda. Förutom att bönen täcker det mesta och håller ett helt liv, så ger oss bönen en ordning. 1. Sök Gud – ta in vem Gud är. 2. Kom med dina behov.

Att söka Gud, att tillbe Gud – konstatera vem Gud är gör något med våra perspektiv; hur vi ser på verkligheten, vad vi verkligen behöver och vägen framåt. Om vi vet att det är till den kärleksfulla föräldern (vår fader) och den Helige Guden (helgat varde ditt namn) vi vänder oss, vågar vi kanske packa upp resväskan med smutstvätt, gråta ut, blotta de djupaste så väl som de fånigaste rädslorna och snörvla fram att vi är hungriga och oroliga.

Kanske är det den rytmen som gör att Paulus och Silas väljer att be och lovsjunga Gud i sin isolering och fångenskap (Apg 16). Det var ingen verklighetsflykt utan baserat på att de visste vem som är Gud i alla lägen, vem som har nycklarna till deras frihet, hur fångenskapen än ser ut. Och det finns alltid skäl att tacka för det. Det förminskar varken omständigheterna eller Gud…nånting.

Läs mer Sörbykyrkan vill hjälpa örebroare som har fyllt 75

De senaste dagarna har många sånger citerats och delats i sociala medier. En av dem har texten "God I look to you, I wont be overwhelmed, give me wisdom to see things like you do […] och avslutas med Hallelujah, our God reigns, for ever, all my days…" - en förkunnelse, en lovsång, en längtan om att inte låta sig överväldigas och en påminnelse om vem som är Herre, att Guds perspektiv är större och sannare än vårt – en bön om att få ta emot vishet, att mogna i vår tro, att det finns uppståndelsehopp och att detta inte är slutet. För hur ska vi orka älska i den här konstiga tiden – utan att först och samtidigt vända oss till Gud och ta emot kärleken och kreativiteten som behövs för att visa den i corona-tider?

I bön kan vår kärlek djupna och äkta hopp födas. I Guds ljus kan våra egna känslor av ovisshet, rädsla och förvirring skapa en bro av medkänsla och förståelse med alla de medmänniskor som befinner sig på flykt, lever i hungersnöd eller andra situationer fulla av osäkerhet.

Som en tonåring i vår närhet sa: ”Jaha, kanske tid att sätta sig ner och fundera på vad som betyder något nu då”.

Vad skulle det kunna betyda att ta dessa luckor av tid som har öppnat sig när evenemang, möten och åtaganden ställs in, för att söka oss inåt, ta tid för eftertanke, fundera över vad som är viktigt och viktigast i våra liv, enskilt, som kyrka och som mänsklighet.

Läs mer Församling ringer runt till sina äldre medlemmar

Bibelläsning. Bibeln hjälper oss att inte handlöst svepas med av uppdateringsfloden i sociala medier och nyhetsmedier. Konflikter och kriser kan locka fram det sämsta hos oss människor, men de kan också hjälpa oss att bli mer medvetna om den större berättelse som vi är en del av. Vilka bibelord ger oss riktning och mod att, precis som våra syskon i Wuhan, göra det som återspeglar Guds nåd och barmhärtighet? Paulus ord till en konfliktsituation i Rom hjälper oss att tänka längre än till det som gynnar oss själva. "Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva" (Rom 15:1). Psalmisten bekänner sin övertygelse om att räddningen och tryggheten kommer från Gud, ägodelar – må det vara handsprit eller bunkrade matvaror – är inte att förlita sig på (Ps 61).

Läs mer Nu behövs en församling som talar tro, hopp och kärlek

Praktisk hjälp. "Dokument utifrån" visade häromveckan skrämmande bilder från ett Wuhan i panik. Folk med feber släpades ur sina hem och dörrar svetsades igen av myndigheterna för att stänga smittade inne i sina lägenheter. Tidningen Dagen rapporterade om hur kristna i Wuhan klädde sig i gula skyddsdräkter – de gula änglarna – och bistod med matleveranser och annan hjälp trots att det var förbjudet. Från vänner i Kina har vi fått rapporter om att kristna kineser satte upp stödlinjer via telefon för att erbjuda själavård och tröst för ångestdrabbade. I isoleringen tar de mörka tankarna och paniken lätt över och en mänsklig röst, ett lyssnande öra, en bön som bes kan få vara det som skingrar destruktiva tankar och förmår någon att fortsätta tro och hoppas.

En journalist i New York skrev ”Den där berömda 'vi fixar det här tillsammans'- andan existerar inte. Helt enkelt för att människor utgör en risk för varandra – vi får helst inte vara i samma rum”. Osäkerhet och paranoia sliter isär oss, men tvärtom behöver vi närma oss varandra (utan att hälsa i hand eller kramas!). Ensamhet och känslor av övergivenhet slår snabbt till hos oss när vardagslunkens trygghet försvinner. Då behöver vi varandra. Komma närmare. Visa vår sårbarhet och vårt beroende.

I ett land som vårt, som redan nu är plågat av ensamhetens tysta sjukdomar, kan isolering, karantän och social distans leda till kollektiva känslor av övergivenhet och uppgivenhet av epidemiska mått. Låt oss be att vi inte fastnar i lamslagenhet, utan fundera på vad vi aktivt, kreativt och konstruktivt kan göra för att underlätta för dem som blir allra mest drabbade. De som redan innan har en hög nivå av oro i sitt liv, de äldre, de i riskgrupper, de som nu står inför stora ekonomiska utmaningar. Att möta främlingen med ett leende som bekräftar att vi alla sitter i samma båt. Att sprida samhörighet, tacksamhet och generositet på sociala medier. Att stötta dem som fruktar varsel och arbetsbrist. Att be för dem som sliter i sjukvården.

Läs mer Joakim Hagerius: Andakter på nätet ersätter inte personlig kontakt

Låt oss slå våra kloka huvuden samman och ta initiativ till små rörelser av hjälpsamhet och godhet. Gå ut på bildliga balkonger och sjunga tillsammans om kvällarna. Smitta världen med leenden. Vara vikarierande hopp.

Det är för tidigt, och allt går för snabbt, för att vi ska kunna förstå vidden av nuet och säga något om vad vi är med om. En italienare, som befinner sig längre fram i pandemins tidsvåg, skrev ”This situation will leave a mark on everybody´s soul.” Låt oss tillsammans tala sant om de stora utmaningar som väntar, inte ingjuta falsk trygghet, utan hålla fast vid vårt äkta hopp och välja samma väg som Jesus, kärlek oavsett kostnad. Att sjunga “Hallelujah, our God reigns, for ever” betyder bland annat detta märkliga, att det värsta som kan hända oss inte är att vi får lida, eller till och med dö. Det värsta som kan hända oss är att vi förlorar vår tro, vårt hopp och vår kärlek.

En dag kommer vi att tala om corona i dåtid. Vi vet inte när. Vi vet inte vad som kommer att hända innan dess. Men låt oss be att ett bestående kollektivt minne kommer att handla om hur de kristna trädde fram och tillsammans visade kärlekens handlingskraft och spred en frid som övergick allt förstånd.

Ellen Vingren, teolog & doktorand

Hanna Wärlegård, teolog & lärare

Maria Karlsson, teolog & lärare

Åsa Molin, teolog & lärare

Läs mer Felicia Ferreira: Det här är Dagens ambition under coronakrisen

Fler artiklar