Livsstil

Daniel Ringdahl: Kyrkans ”USP” är Jesus

Alla försök att slipa ner trösklarna och göra kyrkan samtida ekar tomt utan evangelium.

Minns du den gamla OLW-reklamen med jingeln: "Har någonting som andra saknar, du har nåt som andra inte har"? Varje företag måste hitta sin USP, unique selling point, som motiverar dess existens. Vad har kyrkan som alla andra saknar?

Samtalar man med sekulära människor kan de hänvisa till musikverksamheten, barn- och ungdomsverksamheten, kulturarvet, socialt arbete, ro och stillhet, andlig vägledning och inte så få kyrkor använder liknande argument. Men på vilket sätt gör de verksamheterna kyrkan unik? Andra aktörer gör ju redan detsamma och ofta mycket bättre. Varför ska man då gå omvägen via kyrkan?

Kyrkans största skatt är så uppenbar att den är svår att se, och den här söndagen påminns vi om vad som gör henne unik: Ordet. Men inte vilket ord som helst. Jeremia går hårt åt andliga ledare som predikar sina egna drömmar och profetior, men saknar täckning hos Gud. Någonting blir inte Guds ord bara för att det sägs av religiösa ledare eller i kyrkan! Hebréerbrevets författare däremot förklarar att Guds ord lyser upp en människas liv så att hennes hjärta blir naket inför Gud. Det är ju fruktansvärt! Men Jesus säger att hans ord, trots att de avslöjar och dömer, ändå "är ande och liv". Hur då?

”Köttet är till ingen hjälp”, säger Jesus men han syftar inte på den fysiska kroppen. Paulus använder begreppet ”köttet” för att beskriva människan som syndare. (Rom. 8:1–11.) Alla aktiviteter som kyrkor fyller sin vardag med är visserligen bra, men de kan inte tränga igenom köttet och nyskapa människan så att hon blir levande och av hjärtat vill lita på och älska Gud.

Guds ord, däremot, överbevisar mig om min synd men lämnar mig inte där, ensam och övergiven. Så gör vår hypermoralistiska samtid. Nej, Guds ord går alltid vidare till att tala om Jesus, Guds Son, världens Frälsare. Han har iklätt sig vår natur för att läka och försona den, så att vi ska kunna stå rena, fläckfria och odödliga inför Gud. Vi förvandlas genom tron på Guds Ord, av Guds nåd, i den helige Andes kraft. Den tron är en gåva från Gud.

Den här söndagen kallas, passande nog, för "Reformationsdagen". Luthers stora upptäckt gällde just Guds ords förvandlande kraft. I den lilla boken "Om en kristen människas frihet" (1520) skrev Luther: "Själen kan vara utan allt utom Guds ord, för utan ordet är själen inte hjälpt med någonting, vad det än må vara. Men om den har ordet, så är den rik och behöver intet, eftersom ordet innebär liv, sanning, ljus, frid, rättfärdighet, frälsning, glädje, frihet, vishet, dygd, nåd, ära och allt gott i omätligt mått … sådant som ordet är, sådan gör den själen". Guds ord gör vad det säger.

Därför är det vår största skatt. Inga verksamheter kan i sig själva motivera kyrkans existens. Alla försök att slipa ner trösklarna och göra kyrkan samtida ekar tomt utan evangelium men där Guds ord predikas kan hjärtan förvandlas, människor upprättas och samhällen omskapas! Sedan kan man mer än gärna ordna nästan vilka aktiviteter som helst, så länge allt bärs av Guds ord. Jesus är den ende som ”har det eviga livets ord”. Varför skulle vi söka den skatten på andra håll?

Söndagens bibeltexter

Tema: Det levande ordet

Gamla testamentet: Jeremia 23:23–29

Är jag ba­ra Gud på nära håll, säger Her­ren, och in­te Gud långt bor­ta? Kan någon gömma sig så väl att in­te jag ser ho­nom? säger Her­ren. Upp­fyl­ler in­te jag både him­mel och jord? säger Her­ren. Jag har hört vad pro­fe­ter­na säger, de som pro­fe­te­rar lögn i mitt namn: ”Jag har haft en dröm, en dröm, en dröm!” Är det jag som ver­kar i de pro­fe­ter som pro­fe­te­rar lögn och pre­di­kar si­na eg­na be­drägli­ga påfund? Med de drömmar de berättar för varand­ra tänker de få mitt folk att glömma mitt namn, så som de­ras fäder glömde mitt namn för Baal. Den pro­fet som har haft en dröm, han berättar en dröm, men den som har fått ta emot mitt ord, han förkun­nar verk­li­gen mitt ord. Det är skill­nad på halm och säd, säger Her­ren. Är in­te mitt ord som en eld, säger Her­ren, en slägga som kros­sar klip­pan?

Episteltext: Hebréerbrevet 4:12f

Ty Guds ord är le­van­de och verk­samt. Det är skar­pa­re än något tve­eg­gat svärd och träng­er så djupt att det skil­jer själ och an­de, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tan­kar. Ingen­ting kan döljas för ho­nom, allt ska­pat lig­ger na­ket och blot­tat för hans öga. Och inför ho­nom är det vi skall avlägga räken­skap.

Evangelietext: Johannesevangeliet 6:60–69

Många av hans lärjung­ar som hörde ho­nom ta­la sa­de: ”Det är outhärd­ligt, det han säger. Vem står ut med att höra på ho­nom?” Je­sus, som ge­nast förstod att lärjung­ar­na förar­ga­de sig över hans ord, sa­de till dem: ”Får det här er att vack­la? Hur blir det då om ni får se Människo­so­nen sti­ga upp dit där han var förut? Det är an­den som ger liv, köttet är till ing­en hjälp. De ord jag har ta­lat till er är an­de och liv. Men det är några av er som in­te tror.” Je­sus viss­te ju från början vil­ka som in­te trod­de och vem som skul­le förråda ho­nom. Och han fort­sat­te: ”Det var därför jag sa­de er att ing­en kan kom­ma till mig om han in­te får det som gåva av Fa­dern.” Då drog sig många av hans lärjung­ar till­ba­ka och vil­le in­te läng­re följa med ho­nom. Je­sus sa­de till de tolv: ”In­te vill väl ni också gå er väg?” Si­mon Petrus sva­ra­de: ”Her­re, till vem skul­le vi gå? Du har det evi­ga li­vets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds he­li­ge.”

Psaltaren: Psalm 33:4–9

Her­rens ord är att li­ta på, han hand­lar all­tid tro­fast. Rätt och rättfärdig­het äls­kar han, Her­rens kärlek fyl­ler he­la jor­den. Ge­nom Her­rens ord blev him­len till och rym­dens här på hans be­fall­ning. Som i en lägel sam­la­de han ha­vet och la­de dju­pens vat­ten i säkert förvar. Må he­la jor­den bäva inför Her­ren, al­la som bor där fruk­ta ho­nom. Han ta­la­de och allt blev till, han be­fall­de och det sked­de.

Fler artiklar för dig