De kartlägger svenskarnas andlighet

Från ett kristet universitet i USA till sekulära Uppsala. Organisationen Agape missionerar i svenska studentstäder och möter människor som är ovana men lockade av att prata om frågor som går på djupet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Hannah Brandon och Lindsey Ellwein kommer från kristna familjer i södra USA, har gått i kristna grundskolor och pluggar nu till sjuksköterskor på kristna universitetet Grand Canyon University i Arizona. Under en månad är de på missionsresa i Sverige för att utmana sig själva. Här har de för första gången fått se sekularism i praktiken.

– I cafeterian på vårt universitet sitter alltid massor av studenter och läser Bibeln. Eller så hör man att de pratar om något som har med Bibeln eller den kristna tron att göra. Att komma hit och se att ingen gör det var verkligen att uppleva en 180 graders förändring, konstaterar Hannah Brandon.

Hennes kompis Lindsey Ellwein har slagit av samma sak. Och sett en otippad förändring hos sig själv.

– När vi hade bibelstudium på ett café här i Uppsala och jag märkte att ingen annan läste Bibeln blev jag direkt obekväm med att ta upp min bibel, trots att jag aldrig har något problem med det hemma.

– Ja, samma sak med att be offentligt. Hemma har jag inga problem med det, men här när vi skulle göra det i en park blev jag genast väldigt självmedveten, fyller Hannah i.

Varför tror ni att det är så?

– Jag tror det handlar om att vi vill visa respekt, inte stöta oss med någon, säger Lindsey.

Aaron Hughes som är teamledare för studentorganisationen Agape och har arbetat i Sverige i åtta år fyller i:

– Jag hörde en predikant säga att kristna i Sverige beter sig som om vi levde i ett religiöst stängt land där kristen tro var förbjuden. Men vi är ju helt fria att uttrycka vår tro. Ändå gör vi inte det.

För att närma sig studenter och hitta en ingång till att prata om tro använder Agape sig av en slags enkät bestående av bilder. Utifrån olika existentiella frågor får studenterna välja bilder och motivera sina val. Hannah och Lindsey har fått prova på detta under sin tid i Uppsala.

– Det har varit svårare än vi trott att få kontakt, men när vi väl får studenter att prata utifrån de olika bilderna märker vi att de uppskattar det. Men sedan blir det svårare igen att ta steget vidare och ses igen för att fortsätta samtalet.

Aaron som har flera års erfarenhet av samma sak instämmer.

– Jag har förvånats över hur mycket svenskar gillar att prata om existentiella frågor. Men sedan är frågan om de gillar de så pass mycket att de vill göra det igen.

En reaktion som Aaron ofta får, och som Hannah och Lindsey också nämner, är att många säger att de vanligtvis inte brukar prata om sådana frågor.

– Många säger det rakt ut och man kan också märka det om man pratar samtidigt med två kompisar. Ofta förvånas de över varandras svar, vilket tyder på att det här inte är ett vanligt samtalsämne för dem, säger Lindsey.

Kan ni se några mönster i vilka bilder som studenterna väljer?

– När vi frågar om vilka tre bilder som symboliserar det de önskar vore sant i sina liv väljer nästan alla en stillsam naturbild och säger att de längtar efter lugn och frid, berättar Hannah.

– Ja, samma sak när de väljer bilder som symboliserar Gud. Även om de inte tror på Gud väljer de ofta en naturbild, säger Lindsey.

– Eller bilden på den hemlösa mannen med motiveringen att det inte kan finnas en god Gud när det samtidigt finns så mycket ondska, fyller Aaron in.

Agapes mål är att skapa en trygg plats för djupa frågor. Och att utrusta dem som redan är kristna att våga ta upp de existentiella samtalen.

– Vi kan inte göra folk kristna, men vi kan se till att kristen tro blir något som är helt normalt att prata om och utifrån det kan människor blir nyfikna, berättar Aaron. Han fortsätter:

– Jag önskar att alla studenter här i Uppsala skulle ha en nära kristen vän som de kunde prata med och se hur ett kristet liv kan gestaltas. När den första kyrkan växte fram var det både på grund av läran och på grund av hur de första kristna levde. Folk tittade på dem och sa: Titta, de är vänliga, de är inte våldsamma, de ger kvinnor rättigheter.

Vi sitter på trappan till den ståtliga universitetsbyggnaden i Uppsala. Här har kunskapstörstande studenter och lärda professorer vandrat upp och ner sedan slutet av 1800-talet. Inne i byggnaden, över ingången till aulan, citeras filosofen Thomas Thorilds ord: ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större.” I dag provocerar aforismen. Många skulle nog vilja ändra ordningsföljden på de två meningarna.

När Hannah, Lindsey och Aaron pratar med studenter återkommer de till frågor om sanning och frihet. Det dominerande perspektivet de möter är att sanningen är relativ och att var och en får bli salig på sitt sätt. Friheten är det högsta av allt. Men det finns också ett visst sanningssökande, menar Aaron Hughes.

– På Ångströms campus där matematik-, fysik- och kemi­studenterna håller till tycker jag att det är lättast att prata om tro. De värderar sanning på ett sätt som jag inte möter hos så många andra studenter.

– Bland ekonomistudenter är det svårast. Stämningen är stressig och det är svårt att få kontakt. Få verkar intresserade, fortsätter Aaron.

Även om Hannah och Lindsey bara varit i Uppsala i några veckor har de fått kontakt med några som velat träffa dem igen. Och de är nöjda med sin tid här, trots att det inte alls blev som de först tänkt.

– Vi anmälde oss egentligen till att åka med Agape till Grekland, men Gud ändrade planerna, konstaterar Hannah.

Blev ni besvikna?

– Nej, svarar tjejerna i kör.

– Vi tänkte bara, ”det här är så coolt, ingen åker liksom till Sverige” säger Lindsey.

Medelhavet byttes mot Fyris­ån. En fyriså som under Hannah och Lindseys första dag var fylld med hemmasnickrade flottar med tillhörande studenter i mer eller mindre extrema maskeraddräkter. Det var Valborg och hela stan levde upp. Ölburkar och skrålande kompisgäng var de än kom.

– Vi förstod att vi kommit rakt in i en festkultur, att Sverige var väldigt sekulärt. Men vi hade varnats innan att Valborg är galet, så det var ändå inte en jättestor chock, berättar Hannah.

Desto mer chockade blev de dagarna därpå när festyran hade lagt sig och svenskarna de mötte var betydligt mindre språksamma, på ytan ovilliga till att lära känna nya människor.

– Det är ju ingen som hälsar eller ler mot en på gatan, men jag har ändå blivit förvånad över hur hjälpsamma och trevliga alla svenskar är, berättar Hannah.

– Ja, och vackra. Både människor och byggnader är vackra här, säger Lindsey och lägger till:

– Och så är vi jätteglada att alla restauranger har veganska alternativ. Vi är båda veganer, men i USA är det veganska utbudet jättedåligt.

Hannah Brandon och Lindsey Ellwein är måna om att lyfta fram det goda med Sverige och säger att de lärt sig att mission framför allt handlar om att visa Guds kärlek i praktiken, att i varje stund försöka återspegla den. De åker snart tillbaka till USA medan Aaron Hughes stannar i Sverige på obestämd tid. När han först uppmuntrades att be över en eventuell tjänst i Sverige var han motvillig.

– Sverige är kallt och mörkt och ingen gillar Jesus. Jag var säker på att Gud inte skulle vilja ha mig här, skämtar han.

Men nu har Aaron sett en annan sida av Sverige. I Uppsala finns det människor som gillar Jesus. Det finns människor som vill prata om tro. Det tar bara lite längre tid att få till de djupa samtalen.

Agape Sverige

Amerikansk missionsorganisation som i USA går under namnet Campus Crusade for Christ. I Sverige heter de Agape och finns i Uppsala, Lund och Stockholm.