"Det är en förmån att ha en enäggstvilling"

Tänk dig en exakt kopia av dig själv som du en dag ska bryta dig loss ifrån. Så är det att vara enäggstvilling för Cita Lundin och Annika Jerkfelt. I deras tajta gemenskap ingår både trygghet och tro.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Genom åren har de täckt upp för varandra i både vått och torrt. De har blivit kära i samma killar och ibland har det blivit rörigt. Men de har aldrig känt någon tvekan över var de har varandra. Det är de två, därefter kommer alla andra.

- Vi är skapta tillsammans och vi har delat jordelivet från början, förklarar Annika Jerkfelt frankt.

De är lika till både sätt och utseende. Men Cita föddes först därför är det mer fart i henne, förklarar Annika. Själv blev hon kvar på sjukhuset i två veckor när mamma och Cita åkte hem.

De växte upp i Floda, ett litet samhälle utanför Göteborg, och familjen var med i en pingstförsamling. Så småningom fick de en lillebror. Som barn var det alltid de två, sedan mamma och pappa, och sist - brorsan.

De blev tidigt vana vid att bli ihopkopplade, ibland var det jobbigt att inte bli sedd som den man var, Cita minns mellanstadieåldern och särskilt ungdomen som en jobbig tid av frigörelse och identitetssökande, utan som hälften av en enhet. Saken blev inte bättre av att de hade samma intressen - sång och musik.

De gick hela grundskolan och gymnasiet tillsammans men när det blev dags att söka en högre utbildning lottades bara Annika in i antagningen. Snabbt rådgjorde de om att gå upp till rektorsexpeditionen på sjuksköterskeutbildningen och gråta en skvätt. När det var avklarat hade Cita också kommit in.

För dem är det helt självklart att följa varandra i hälarna genom livet, så dagen då Annika kom hem med en kille skakade marken under tvillingsysterns fötter.

- Först kände jag mig som om jag satt på glasberget. Jag var rädd att bli lämnad och rädd att bli ensam. Jag undrade vad det skulle bli av mig, säger Cita.

När det kommer till tro så är de inte en enhet, utan två. Den andliga kommunikationen sker först och främst från var och en, personligen till Gud.

- Det är det enda ställe där det är en skiljelinje mellan oss. Jag tror att andlighet är förknippat med bara mig själv. Men med själen är vi mer sammankopplade. Jag har en väldigt barnslig gudstro där jag inte funderar på om Gud finns eller inte. För mig är han självklar. Genom min visshet så oroar jag mig inte för om Annika oroar sig. Det är okej om Annika någon gång tvivlar på Gud för då tror jag lite extra för henne också, säger Cita.

Hon menar att de bär varandra genom livet på ett naturligt sätt; om den andre sviktar eller tvivlar så tar den andre ordlöst över och stöttar.

- Det finns en trygg grundtro i mig, att Gud tar hand om oss. Men jag ber inte om hjälp i varje vardagssituation, förklarar Annika som vet att hennes tvillingsyster inte drar sig för att be Gud om en parkeringsplats om hon råkar vara i tidsnöd.

Nu är Annika på väg att tillfälligt flytta till Asien med sin familj. Cita kommer efter så snart hon kan för att hjälpa till att installera systern och sätta upp rullgardiner i det nya hemmet. För 16 år sedan skiljdes de på liknande sätt när Annikas man fick jobb i Vietnam.

- Då var det mycket svårare. Vi skrev långa fax till varandra varje vecka. Nu känns det helt okej. Jag är glad för deras skull och vi kan ju prata via Skype. Avståndet känns inte så stort som förra gången, påpekar Cita och Annika håller med.

Hon har ett starkt minne från när hon bodde i Asien med sin familj och Cita skulle operera sköldkörteln. Under hela den dagen systern låg på operationsbordet gick hon själv omkring och var hes. Om det var sympatisjuka, stark magkänsla eller telepati spelar ingen roll. De är vana vid att ha intuition och känna av varandras stämningar.

I dag bor de nära varandra och vill egentligen alltid göra det. Samtidigt är de medvetna om att det snart är slut med att pila in till varandra på hemvägen och rycka in för att hjälpa till med att städa eller bara ta en fika, och sedan åka vidare hem till sig och sin familj. De har träffats flitigt både tillsammans med barnen, genom åren, och umgåtts familjevis.

- Jag tror att vi är nära varandra, oavsett var vi är geografiskt. Om något skulle hända behöver man inte oroa sig för vem som ska ta hand om barnen, säger Annika, och påpekar samtidigt att tvillingsystrar kräver generösa män, eftersom det måste funka mellan de fyra vuxna.

Det har det inte alltid gjort och då har förhållandet spruckit.

- Vi behöver varandra först och främst. Relationen är så självklar, även om vi blir pensionärer och åldringar. Jag har svårt att tänka mig att leva utan dig, säger Cita till Annika.

- Och jag tänker att det är en fantastisk förmån att få ha en enäggstvilling. Det är en väldig trygghet och ett extra stöd och en glädje. Jag skulle faktiskt önska att alla kunde få varsin tvilling. Då skulle vi nog ha mer fred på vår jord, menar Annika.


Fakta: Annika Jerkfelt

Ålder: 43 år. Bor: I västra Göteborg.Familj: Make och tre barn. Yrke: Skolsköterska. Intressen: Körsång, golf och yoga.
 

Fakta: Cita Lundin

Ålder: 43 år (föddes först). Bor: I västra Göteborg. Familj: Make och fyra barn. Yrke: Barnmorska, kursledare i babysim. Intressen: Skidor, golf och sport över huvud taget.