Gittan och Lisa – två eldsjälar som stickar

Gittan Andersson, eller Birgitta som hon egentligen heter, bor sedan 53 år i Biskopsgården Göteborg, ett område som har förändrats en hel del med tiden. Hon tycker om tanken att hennes halsduk kan bidra till ökad medmänsklighet.

– Det är ett bra sätt att sprida värme i sin stad, att värna sina medmänniskor och hjälpa till med det man kan. Vi vill ju få en lugnare värld, få slut på skjutningarna. Och visst har det blivit lugnare mot vad det har varit innan, även om det inte är så lugnt som man skulle vilja, säger Gittan.

Halsduken hon stickade blev nästan två meter lång.

– Sedan gjorde jag lite mönster på den också, ett rutmönster som gjorde att den blev lite tjockare. De tyckte att den var väldigt fin när jag lämnade in den till kyrkan, säger Gittan nöjt.

120 mil längre norrut, i Jävrebyn utanför Piteå, har Lisa Wendleman på samma sätt bidragit till kampanjen En varmare stad. Hon är aktiv i Hortlax församling och fick redan från början veta vad initiativet handlade om.

– Man skulle sticka varma saker och ge bort, och när jag började tänka mer på detta kände jag vilken bra grej det är, att få göra något som kommer andra till del. Att det blir någon mening med det jag stickar, säger Lisa.

Januarikylan brukar vara genomträngande i Piteå men den här vintern är inget sig likt, menar Lisa. Mindre snö än vanligt och mycket varmare.

– I dag var det bara två minusgrader. Men vitsen med den här kampanjen är att ge, att dela med sig, och man blir varm av bara tanken. Det här är något vi behöver mer av i Sverige, säger Lisa Wendleman.

Läs mer Kyrkans stickkupp värmer i kylan