I dag får Alena Jandaskova Müller gå till kyrkan så ofta hon vill

Trots att höstkylan låter blommor och buskar gå till vila inför vintern, fortsätter det att lysa av färg runt hela Alenas hus. Det prunkar och vissnar – på samma gång, i hennes stora trädgård som omger bostaden. Själv är hon också som en färgsprakande blombukett: intensiv, snabb och öppen med både åsikter och känslor. Även de hon träffar för första gången ger hon gärna en stor, varm kram.

– En av mina vänner som kom hit första gången slog ut med armarna och sa: ”Alena, vår Herre måste verkligen älska dig!” Hon syftade på min oas som jag får njuta av här ute i Eda. Jag ryser när jag tänker på det, säger Alena och drar upp tröjärmen för att visa knottrorna. Tacksamheten fyller samtidigt hennes ögon med tårar.

Livet har inte alltid varit en prunkande trädgård och egen täppa. Alenas bakgrund är spretig och fylld av kontraster. Hon har periodvis levt på den franska ön och tillika skatteparadiset Saint Barts i Karibien, men även haft ett dragigt ladugårdsloft till bostad under den tid hon arbetade som lärare på tjeckiska landsbygden. Hon har betraktats som sämre vetande under sin första tid i Sverige eftersom hon inte behärskade språket, men tog revansch och fortbildade sig i pedagogik för att kunna fortsätta sin yrkesbana som lärare även här.

Kontrasterna i Alenas liv blir dock som allra störst när det kommer till utövandet av kristen tro. Mormoderns starka tro fördes vidare till dotterns familj och även till barnbarnet Alena. Men i uppväxtens Tjeckoslovakien smögs förbudet mot att utföra religiösa handlingar in. Kommunisterna fick makten 1948 och inskränkningarna blev fler för varje dag som gick. Officiellt rådde religionsfrihet i landet, men Alena och hennes familj tvingades se hur deras kyrka stängdes, prästen sattes i fängelse för uppvigling och de existentiella samtalen tystnade.

I dag, däremot, lever Alena större delen av sitt liv i och genom kyrkan. I Lagga kyrka har hon sina bästa vänner, sitt engagemang och sin bas. Hon är kyrkvärd, sjunger i kören och deltar i samtalsgrupper.

– Livet skulle vara otroligt fattigt utan kyrkan i mitt liv, konstaterar hon.

– Mina vänner accepterar mig som den jag är, trots alla mina brister – det är fantastiskt. Det är som att jag levt ett tidigare liv här, jag kände mig hemma på en gång!

Vi backar bandet. Tjeckoslovakien i slutet av 1960-talet. Alena har blivit lämnad av sin man som stuckit tillsammans med en av hennes bästa väninnor. Hon har även fått veta att anställningen som lärare på en grundskola kommer att avslutas, eftersom Alena både är antikommunist och antisocialist. Skolans rektor känner dock att han vill hjälpa sin tidigare anställda, som han ser som både ambitiös och duktig, och ordnar med ett tillstånd att söka pass. Inbjudan till Sverige får hon genom en tidigare arbetare som renoverat på skolan. Till en början planerar Alena en flykt på egen hand för att, efter att hon etablerat sig, hämta dit den då sexåriga dottern. Men det sätter Alenas pappa stopp för.

– Han sa bestämt ifrån: ”Antingen tar du med henne eller också stannar du kvar”. Han hade sett alltför många exempel på föräldrar som flydde utan sina barn och aldrig kom tillbaka igen.

Sagt och gjort. Med hjälp av en godhjärtad polis (som såg mellan fingrarna och ordnade med giltigt pass), en hel del tur och troligen även en dos himmelskt flax, kom så mor och dotter till Stockholm 1969. Etableringen blev dock allt annat än smidig och smärtfri. Alenas dotter mobbades i skolan och fick minst sagt tuffa år under sin tonårstid. Alena å sin sida hade svårt att bli tagen på allvar eftersom hon inte behärskade språket. Hon fick inte jobb som lärare utan började som städerska på ett av Ikeas varuhus. Där lyckades hon, med hjälp av tillmötesgående arbetskolleger och en hel del envishet, lära sig att bemästra det nya språket.

– Men oj, jag har ju helt glömt bort kaffet!

Alena reser sig plötsligt efter att ha pratat oavbrutet i 30 minuter. Två stora muggar snabbkaffe, som bereddes för en god stund sedan, åker snabbt fram på bordet. Fikat har försummats av Alenas intensiva samtalstakt och grävandet i minnenas arkiv. Kaffet är svalt, men vad gör det? En människa med förmåga att bjuda på sig själv på det sätt som Alena gör är värt mer än aldrig så många kaffekoppar.

Framför henne på köksbordets mönstrade vaxduk ligger två andaktsböcker. Den ena, "365 tankar för sinnesro", är skriven av den ännu aktiva prästen Olle Carlsson. Den andra är en 60 år gammal bönebok, utgiven av "Två lyssnare".

– Den är mer krävande i sin ton, den första är mer nådefull. Jag läser ur dem båda två dagligen, säger Alena innan hon ber mig att läsa högt från dagens datum.

Återigen kontrasterna. Nåden och omvändelsen – hand i hand. Alena inleder varje dag med samma bön. Den avslutas med följande ord: ”Välsigna mina händers arbete, mina läppars tal, mitt hjärtas tankar. Låt mig få leva denna dag inför ditt ansikte och till din ära.”

Alena sträcker sina armar rakt ut åt sidorna och lyfter ansiktet uppåt, mot himlen. Runt hennes handled sitter Frälsarkransen – som en ständig påminnelse om relationen till Skaparen. Ett par kilometer från hennes stora trädgård och lilla hus ligger ”det andra hemmet”: Lagga kyrka. Den har varit hennes bas sedan hon slog sig ner här 1997. Det var först då, efter åtskilliga år av flyttande, två skilsmässor och ett i allmänhet kringflackande liv, som hon kom till ro, menar hon. Detta är hennes oas.

Men hon hittade inte automatiskt in i kyrkans gemenskap. Det var genom att den dåvarande prästen, Helene Lindström, började göra hembesök, som Alena kom dit. En granne bjöd även med henne till en samtalsgrupp och sedan dess är hon fast.

– Jag hade saknat något väsentligt i mitt liv: tillit, djupare vänskap, tröst och inre frid. När jag äntligen landade här efter alla oroliga år hann jag börja känna efter.

Alena reser sig för att gå ut i trädgården igen. Hon vill dela med sig av ännu en blick på de praktfulla omgivningarna.

– Jag tror någonstans att enda sättet att komma till tro är att först komma till ro. Det har jag gjort.

(text och foto)

---

Alena Jandaskova Müller

• Ålder: 77 år.

  Född: I Tjeckoslovakien.

  Bor: Eda, Uppland.

  Familj: Dotter, barnbarn, två barnbarnsbarn

---