I fängelset blev Roger fri

Linköping. Först hängiven skribent på KPML(r):s tidning. Därefter yrkeskriminell i tio år. När polisen slog till var självmordsplanen redan klar. Men i häktescellen fanns ingen möjlighet att ta sitt liv så Roger Karlsson bestämde sig för att läsa Bibeln så länge.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Vi möts i Tannefors kyrka, en röd tegelbyggnad avsedd att vara ett andningshål för Linköpingsborna. Ute på kyrkbacken står ett stort svart kors rest och inne i sakristian tar Roger Karlsson emot med fast handslag och varm röst.

– Välkommen, hälsar han på mjukaste skånska.

Att mannen, vars blick jag nu möter, skulle avtjäna sista året av ett sjuårigt fängelsestraff för bland annat grovt narkotikabrott och grovt dopingbrott känns som en omöjlig tanke, men så är det. Att vi möts här beror på att Roger gör praktik i Svenska kyrkan, i S:t Lars församling. Under utslussningstiden bor han hos en familj.

Rogers berättelse är som gjord för Dagenvinjetten ”Från mörker till ljus”. Bibeln räddade bokstavligen hans liv där i häktescellen och hans hjärta bultar av iver att få berätta hur.

Webb-tv: Roger hånade kristna - nu är han själv troende

Barndomen var odramatisk. En trygg uppväxtmiljö på den skånska landsorten. Det politiska intresset vaknade tidigt. Han drevs av ett stort patos, för social rättvisa och mot rasism. I 20-årsåldern sökte han sig till Malmö där han engagerade sig i KPML(r), ett parti långt ute på vänsterkanten. Rogers dröm om skrivande gjorde att han började frilansa för partiorganet Proletären. Efter ett tag fick han fast tjänst som kulturredaktör och samhällsreporter och flyttade därför till Göteborg.

– Det var så roligt att jag jobbade 16–18 timmar per dygn, sju dagar i veckan, tills jag drabbades av en utmattningsdepression och en livskris.

Allt rasade och mitt i allt drabbades hans sambo av en hjärntumör som hon senare dog av. Skrivandet gick i baklås. Roger tyckte inte att han fick något stöd.

– Jag kände mig orättvist behandlad av mina arbetskamrater, mina partikamrater, av vänner och samhället i stort. Jag isolerade mig, blev bitter, ledsen och hopplös.

Allt slit hade varit förgäves. Varken pengar eller uppskattning hade det gett.

– Jag fattade ett besviket beslut att nu skulle jag tänka på mig själv.

Utan att veta det hade han just öppnat dörren till en ny karriär.

Roger hade styrketränat länge och ägde dessutom en internetcommunity som då, runt år 2000, var den största mötesplatsen för diskussioner rörande dopning, läkemedel och bodybuilding. Det var också en marknadsplats för förbjudna preparat.

– Jag bestämde mig för att nu ska jag tjäna pengar på det. Det dröjde inte länge förrän all moral hade fallit. Till slut hade jag tagit så många steg på vägen mot att vara en yrkeskriminell att varför inte ta nästa steg också?

I takt med att pengarna trillade in upptäckte Roger hur nya möjligheter öppnade sig. Resor, nöjen, prylar. En känsla av bekymmerslöshet infann sig. Men också en otillfredsställelse.

Roger blev en av tre ledare för ett stort internationellt nätverk och drev ett internetapotek för förbjudna preparat. Nog kände han samvetskval ibland, men relativiserade det.

– Jag hittade argument till varför det där och då och just för mig var rätt att göra fel.

Den 8 maj 2012 sprack bubblan.

Roger väcktes av ett oväsen och när han klev upp för att kolla såg han folk i svarta masker som slog in fönstren med släggor. Rökgranater kastades in. Han slängde sig på golvet och först när han insåg att det var poliser och inte en utsänd hämndpatrull med andra kriminella blev han lite lugnare.

Väl i häktet började plågsamma tankar att mala i huvudet.

– Det börjar gå upp för mig att jag inte saknar livet på utsidan. Jag upptäckte att jag egentligen aldrig varit nöjd. Tomheten har jagat hela tiden. Och det sista halvåret före gripandet var jag så vansinnigt deprimerad och planerade för självmord.

– Jag kom in i en period av starkt ifrågasättande. Jag analyserade varje detalj som jag kunde komma ihåg, från födsel och framåt. Jag försökte utvärdera utan några förutfattade meningar, med ett äkta ifrågasättande av allt som jag tagit för självklart. Då slog det mig att om jag skulle vara uppriktig så kunde jag inte utesluta möjligheten att det finns en Gud.

Roger hade bott i Thailand en tid och trots sin marxistiska livssyn hade han nosat på buddhismen, betalat munkarna för att utföra riter på honom och satt sin tilltro till amuletter. I cellen insåg han att han någonstans trodde på en yttre kraft. Han bad sin dåvarande fru om en bibel.

– Det var känslan av att vara usel som jag inte stod ut med. Att jag inte hade någon integritet, att jag gjorde vad som helst för pengar.

– I kontrast mot det läste jag Bibeln, med en längtan efter integritet, något som var äkta, som var sant. Och det hittade jag i Bibelns texter. I Jesus. Jag insåg att det var det här jag velat ha hela tiden. Detta är värt mer än pengar.

Upptäckten blev början på en omvändelseresa som varade i nästan två år. I fängelset sökte sig Roger till det så kallade klosterprogrammet och till slut var han beredd att följa Kristus till vilket pris som helst.

Precis som för Paulus på Damaskusvägen så var Rogers möte med Jesus fysiskt påtagligt. Under en 30-dagarsretreat i fängelseklostret fick han lägga av sina bördor.

– Vi skrev ner allt vi bad om förlåtelse för till Gud och spikade upp lapparna på korset. Sedan eldade vi upp dem. Efteråt kändes det verkligen som att jag var född på nytt. Det kändes som att jag hade gått ner 25 kilo.

De relativa tankemönstren från förr är som bortblåsta i dag. Längtan tillbaka obefintlig. I stället hoppas Roger få bli en inspirationskälla för andra i liknande situationer som han själv. Han skulle gärna bli diakon eller rent av präst.

– Jag vill berätta om kraften i omvändelsen, hur den har förändrat hur jag ser på allt. Hur den också har kunnat arbeta i mitt liv retroaktivt, hur den skapar mening åt allt som hänt tidigare. Även det som har varit av ondo, det griper Gud in och skapar mening i.

Jag frågar Roger om han vet vilken dag han kommer att bli fri från fängelset. Han skrattar.

– Nej. Det är någon gång i början av januari. Men friheten kom i överlåtelsen till Kristus. Så ser jag det fortfarande.

Fakta:

Roger Karlsson

Ålder: 45 år.

Familj: Vuxen dotter.

Bor: Inneboende hos en familj i Linköping.

Gör: Avtjänar slutet av ett sjuårigt fängelsestraff. Under tiden studerar han på halvtid och gör praktik i Svenska kyrkan, S:t Lars församling.

Drömmer om: Sinnesro. Jag tror att sinnesron finns som små ögonblick i det här livet. Vi får en liten försmak av vad som kommer efter det här livet. Det är där sinnesron finns.

Månar om: Daglig överlåtelse. Man dras hela tiden tillbaka mot synden. Men i överlåtelsen åt Kristus tappar synden makten över oss.