Kristen Irankännare: Många dop sker för snabbt

Gabriel Brunegård är världsmedborgaren som växte upp i Tanzania och i vuxen ålder förälskade sig i Iran. I dag arbetar han med att hjälpa infödda svenskar att förstå andra kulturer och nya svenskar att förstå den svenska.
– Jag är säker på att det är Gud som lett mig in i det här arbetet, säger han.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

36-årige Gabriel Brunegård tar emot i sin lägenhet i Kallebäck i Göteborg. På spisen kokar kaffe i en metallbryggare och Gabriel Brunegård dukar fram små mönstrade koppar.

Namnet Brunegård är bekant för många inte minst i Göteborgstrakten. Och visst stämmer det att Gabriel är släkt med den framgångsrike och ibland också kontroversielle affärsmannen Tomas Brunegård.

– Han är en fantastisk människa. Jag har ju vuxit som missionärsbarn i Tanzania och fått med mig ett slags enkelhets-ideal. Men genom Tomas har jag också sett hur man kan bli använd av Gud genom en framgångsrik karriär i näringslivet, konstaterar han.

För Gabriel Brunegård har vägen dock varit en helt annan. Under hela sitt liv har han drivits av en vilja att utjämna orättvisor och under fem år arbetade han på biståndsorganisationen Operation Mercy i Örebro.

– Jag har alltid varit intresserad av omvärlden och haft det här internationella perspektivet. Jag har rest i 70 olika länder och liksom längtat efter att finna min plats i världen, berättar han.

Under en av sina resor fick Gabriel Brunegård en plötslig kärlek till landet Iran. Efter att han slutat sitt arbete från biståndsorganisationen åkte han dit för att plugga persiska.

– Förutom rena språkstudier reste jag runt i landet och försökte lära mig så mycket jag kunde om folket, landet och kulturen, berättar han.

Väl hemma i Sverige igen började Gabriel läsa en master i globala studier vid Göteborgs universitet. Tanken var att utbilda sig för att en dag kunna återvända till Iran och arbeta där. Men sakta men säkert väcktes en annan tanke hos Gabriel Brunegård.

– När jag kom till Göteborg hörde jag plötsligt persiska i varje gathörn. På varje spårvagn kände jag igen språket.

– Ganska snart insåg jag att min roll kanske inte bara finns där borta. Det verkar ju finnas en minst lika stor uppgift i Sverige med de utmaningarna som finns kring integrationen här hemma.

Gabriel sträcker sig efter en banan från ett fruktfat framför sig medan han fortsätter att berätta. För honom är det tydligt att Gud haft ett finger med i spelet och lett honom fram till det han gör i dag.

– Jag upplever att det här är en slags kallelse från Gud. Det går liksom inte att förklara mitt liv utan ”gudfaktorn”. Gud kan göra någonting gott av alla situationer och jag har märkt hur de mest märkliga erfarenheterna plötsligt kan komma till enormt stor användning.

Snart fick Gabriel även frågan från en församling i Lidköping om han ville bli ansvarig för deras integrationsarbete.

– Jag hade aldrig varit där. Men jag åkte dit på intervju och berättade bland annat att jag haft en dröm att arrangera resor till Iran. Då berättar de att det fanns en annan pastor där i stan som också jobbar med Iran-resor. Det var så tydligt även där att det var Gud som la pusslet.

Gabriel började arbeta i församlingen och tog direkt kontakt med Lidköpingspastorn. Det dröjde inte länge innan de två började arrangera resor tillsammans.

– En annan grej som också föll på plats var att jag sedan ett par år tillbaka ofta blev hembjuden till iranier som ville träna svenska. Men jag kände att det var så ineffektivt och att man borde samla fler för en språkklass. I samma veva som jag börjat arbeta i Lidköping hörde även en församling i Göteborg av sig och frågade om jag ville bli nyckelpersonen för en sådan satsning tillsammans med ett par medarbetare.

– Nu kunde vi öppna för 20 elever i stället för att jag satt hemma med en och en.

Inom ramen för den egna firman Gobban’s Culture Services arbetar Gabriel Brunegård på flera sätt för att främja integration, både genom församlingar och skolor Göteborg och Lidköping, samt i egen regi.

– Jag vill arbeta för integration, kulturmöten och kulturförståelse. Tvåvägsriktningen är viktig och det har också varit en av tankarna med kulturresorna där svenskar får chansen att resa till de här länderna och testa maten, möta människorna och få en förståelse för kulturen.

– Samtidigt arbetar jag också med att människor som kommit till Sverige ska komma in i det svenska samhället.

En av årets höjdpunkter för Gabriel är den årliga Multikultifesten som arrangeras på sommaren i Lidköping. Dit kommer poeter, sångare och musiker från hela världen. Förra året fick man dessutom draghjälp av självaste Carola.

– Det gjorde ju att massor av vanliga ”svennar” också kom och fick möta alla de här olika kulturerna, berättar Gabriel med ett leende.

Även om Gabriel Brunegård är en kraftig förespråkare för kulturmöten kan han också uppleva att det funnits en naivitet i det svenska samhällets syn på integrationsutmaningarna.

– Jag bodde fem år i Hammarkullen utanför Göteborg och det var en närstudie i kollapsad integration, där man bara lämnat utvecklingen åt slumpen. Integration kräver en vision och hårt arbete.

– Alla vet att det finns problem, därför är det jätteviktigt i dag att också lyfta fram alla positiva exempel. Min vision handlar om att jobba med de här frågorna på ett mer klarsynt och aktivt sätt.

Gabriel Brunegård är även skeptisk till hur många frikyrkor i Sverige hanterat situationen med persisktalande konvertiter.

– Jag dömer ingen, det är fantastiskt att många kommit till tro. Men de flesta som känner den här kulturen skulle nog mena att det hade varit bättre om det fått ta lite längre tid in-nan man döpt många av dem.

– Det krävs lärjungaträning under lång tid för att få en djup förståelse för vad den kristna tron innebär. När man döper så många på så kort tid är det oundvikligt att vissa helt enkelt låter döpa sig av asylskäl.

Samtidigt välkomnar Gabriel Brunegård inflödet av nya svenskar i församlingarna som han menar aktualiserar viktiga kärnfrågor i de kristna gemenskaperna.

– Det blir väldigt konkret när halva församlingen bor i stora villor och det kommer en grupp som inte har någonting. Det blir obekvämt för vår livsstil, men jag tror att Gud har skickat de här människorna för att få oss att fundera mer kring de här frågorna, säger Gabriel och dricker ur det sista kokkaffet.

Vad betyder din tro för ditt engagemang för kulturförståelse?

– Min tro genomsyrar egentligen allt. Ända sedan barndomen i Tanzania har jag vetat att mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut och att jag som svensk är väldigt privilegierad. Den kristna tron handlar om att älska sin nästa som sig själv, men också om att älska sina fiender. Jag har till exempel rest i Afghanistan och mer eller mindre sett talibaner med egna ögon. Det är oerhörda påbud Jesus kommer med, men jag försöker ta dem på allvar. Och jag återkommer hela tiden till livsinsikten att jag är välsignad av Gud och frågan om hur kan jag dela den välsignelsen med andra, säger Gabriel Brunegård.

Gabriel Brunegård

Ålder: 36 år.

Bor: I lägenhet i Kallebäck i Göteborg.

Familj: Singel.

Yrke: Entreprenör inom kulturmöten genom egna företaget Gobban’s Culture Services.

Foto: Jacob Zetterman
Foto: Jacob Zetterman
Kristna lobbyorganisationer
Sveriges kristna råd utövar påverkansarbete mot regeringen, som i det här fallet då Juluppropet lämnas över till justitieminister Morgan Johansson.
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo