Leva med Gud mitt i smärtan

En kris ledde till sjukdom och kronisk värk för Jennifer. Att förtrösta på Gud och dela in kampen i små etapper är hennes sätt att klara vardagen med fibromyalgi.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

För sex år sedan förändrades Jennifer Lundbergs liv drastiskt då hon efter en svår upplevelse hamnade i ett posttraumatiskt stressyndrom. Jennifer hade bott i Sverige sedan 1997, då hon flyttade hit från USA, träffade sin svenska man, gifte sig och fick två barn när livet plötsligt tog en oväntad vändning.

– En lång period åt jag middag med öronproppar, berättar hon.

Kropp och själ blev hyper­alert, nervsystemet överbelastat och efter tre år i ett kaotiskt tillstånd av smärta, trötthet och ovisshet fick hon till slut diagnosen­ fibromyalgi, en sjukdom i det centrala nervsystemet.

Jennifer beskriver hur värken brukar kännas som en brännande smärta på huden, som gör henne hyperkänslig för beröring. Djupare finns en smärta i musklerna, och ännu längre in värker skelett och leder.

– Den fjärde nivån är en överkänslighet i alla sinnesintryck - hörsel, lukter, ljus.

– Jag har kronisk värk men kan ha bättre och sämre dagar. Morgnarna är värst, jag tvingar mig ur sängen och försöker vara i rörelse hur svårt det än är.

Motion är en av de verktyg Jennifer tar till för att hjälpa sig själv. Även medicinering, sprutor, läkar- och kiropraktorbesök lindrar. Hon låter strukturerad när hon beskriver sina erfarenheter. Ingenjörsbakgrunden tror hon har bidragit till förmågan att bryta ner kampen i delmål och större mål.

Något som också varit till stor tröst är Jennifers kristna tro, som funnits med sedan ungdomsåren i USA.

Familjen är aktiv i Kummelby församling i Sollentuna, en svenskkyrklig församling där förbön, handpåläggning, bön om helande och hemgrupper är en självklar del av församlingslivet.

– Kyrkan är den snällaste plats man kan vara på. Många bär smärta och sjukdom. Ingen är dömande, fastän folk utanför kyrkan tror det.

–  I församlingen får jag förbön, vänskap och en massa praktisk hjälp. Vi inser att vi har brister, medan många i samhället inte reflekterar över sina liv på det sättet, hävdar hon.

Den största utmaningen för tron var ändå inte fibromyalgin, utan den posttraumatiska stressreaktionen hon hamnade i innan. I det mörkret fann hon inte Gud. Jennifer kunde inte förstå hur han kunde tillåta den starka rädslan och ångesten. Ändå har hon envist fortsatt att gå fram för förbön, fastän hon stundvis känt sig ”besvärlig”.

– Ibland tänker jag att andra skulle ha större nytta av förbönen men så påminner jag mig om att jag faktiskt får be. Det är som en medicin för mig, säger Jennifer.

Människor drabbade av värk fastnar lätt i negativa tankebanor. Jennifer uppmärksammade detta hos sig själv och började under de mödosamma promenaderna i stället säga: ”Herren är min styrka – jag kan göra allt.”

– Då orkade jag lite till.

Som ung hoppade Jennifer mycket fallskärm. Nybörjare tittar ofta i ängslan ner och ser fältets enda träd där de absolut inte vill landa. Och så landar de just där. Så gör vi ofta i livet, menar hon. I stället behöver vi se åt det håll vi vill komma, ha en vision.

När hon ibland föreläser om sin sjukdom brukar hon nämna tre saker som leder till ett värdigt liv: Tankarnas kraft, att ha en källa till hopp – till exempel en tro och att upptäcka vad man tycker om.

– Smärtfyllda personer glömmer ofta sin lust och drivkraft. Trots sjukdom, värk och depression kan man försöka fråga sig vad som gör en nyfiken, säger hon.

Om Jennifer Lundberg låter trossviss och målinriktad så är hon lika öppen med att livet som värkdrabbad innebär mycket besvikelse. Sjukdomens faser kommer och går, även om den inledande förnekelsen har passerat.

– Ibland faller jag in i en djup sorg och behöver bara få gråta över hur mitt liv blev. Jag är 45 år och så begränsad. Barnen påverkas och är rädda för att göra mamma illa. Jag måste lära min man att röra vid mig på ett nytt sätt. Ibland glömmer familjen det och jag blir arg och frustrerad, säger Jennifer.

Trots sjukpension har Jennifer inte förlorat hoppet. Hon ser framför sig hur hon en dag kan börja arbeta igen. Och hon menar att man faktiskt kan ha hälsa fastän man är sjuk.

– Nu säger jag inte längre bara ”Varför?”, till Gud. Jag ber i stället om att få hitta mina guldkorn, de som skänker mig mening, säger Jennifer.

Carina Tyskbo

Fakta:

Fibromyalgi

Fibromyalgi­ är en livslång sjukdom som oftast drabbar kvinnor.

Symtom på sjukdomen är smärta i kroppens mjuka delar, men även onormal trötthet och tarmproblem är vanliga.

Källa: reumatikerforbundet.org