Livshotande ormbett fick Birgitta att söka Gud igen

Sångerskan Birgitta Lundvalls liv kunde ha slutat vid den Gallileiska sjön i Israel för nio år sedan. Men i stället var hon med om något som hon beskriver som det största som hänt.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Under Europakonferensen på Livets ord är det tradition att ha ett Israelmöte. I år gästade sångerskan Birgitta Lundvall konferensen och sjöng sånger på hebreiska. Hon är född i Sverige, men flyttade som liten till Estland och sedan vidare till Israel där hon fortfarande bor.

Att hon föddes i Sverige beror på att hennes föräldrar under den tiden gick Livets ords bibelskola. Men att hon själv skulle välja att studera på samma skola var länge otänkbart. Inte minst under tonåren.

Som 18-åring medverkade hon i den israeliska versionen av tv-programmet ”Idol” och slutade på en åttondeplats. Livet fylldes av musik och den kristna tron som hon haft med sig sedan barnsben fick en allt mer undanskuffad plats.

– I slutet av tonåren hade jag en krisperiod, jag ser det som min svarta tid. Som invandrare i Israel var jag mån om att passa in och försökte undvika allt som gjorde mig annorlunda. På den tiden var det inte accepterat att vara Jesustroende, så jag ville inte berätta för någon att jag var kristen. Och när ingen förväntade sig att jag var kristen, fanns ingen anledning för mig att leva på det sättet heller.

– I min familj pratade vi inte heller mycket om tron. Vi besökte kyrkan, men utöver det påverkade tron inte så mycket. Det blev mer av en vana, något jag gjorde på rutin. Under den här tiden var mitt hjärta kallt, det var inte hos Gud, säger Birgitta Lundvall allvarligt.

Bredvid henne sitter dottern Alma. Hon får låna Birgittas telefon och titta på en barnserie. ”Bästa barnvakten” kommenterar Birgitta. Trots att familjen bor i Jerusalem sedan många år pratar de estniska med dottern Alma och storebrodern Joel. Birgitta kan förstå svenska och besöker ofta Sverige, särskilt Uppsala där Livets ord finns.

Genom hela livet har församlingen Livets ord fått betyda mycket för hela Birgittas familj. När hennes syster blev akut sjuk som liten finansierade församlingen ett privatplan för att ge henne vård, något som räddade hennes liv.

Även Birgitta har varit nära döden. Hon var 19 år och musiker i arméns band.

– I Israel måste alla göra obligatorisk militärtjänst, men militären är som en värld i sig själv. Man kan jobba som komiker, lärare eller fysioterapeut i det militära. Jag jobbade som sångerska. Flera tusen ansökte om att få vara med och jag var en av 15 som blev antagna.

Som sångerska i armén sjöng Birgitta för soldater i olika läger för att de skulle få en kväll att tänka på något annat. Vid ett tillfälle var de vid Gallileiska sjön och skulle gå ner för att bada.

– Då kände jag att jag klev på något som skrapade mig på foten. Och så såg jag ormen och förstod att jag blivit biten. Smärtan kom inte omedelbart för det tar ett tag innan giftet verkar, men så märkte jag att min fot svullnade upp. Jag fick panik, vilket är det sämsta man kan få, för då pumpar blodet och därmed giftet snabbare och sprider sig i kroppen.

– Ormbettet gav mig också en allergisk reaktion så jag kände hur mina läppar och sedan mina ben också svullnade upp. Det som hände rent fysiologiskt var att blodet började frysa, vilket är livsfarligt.

Birgittas vänner ringde efter en ambulans som berättade att den var 45 minuter ifrån platsen. Samtidigt kände Birgitta hur hon inte kunde andas och hur hon helt tappade kontrollen. En förbipasserande polisbil skjutsade Birgitta till sjukhuset, men under färden stannade motorn. Färden blev kaosartad. Birgitta tappade medvetandet flera gånger och när bilen till slut startade igen var läget kritiskt.

– Det var en galen bilfärd. Under tiden började jag be i mitt huvud och säga till Gud: ”Jag är inte klar”. Jag bad om förlåtelse för allt jag gjort, jag vädjade för mitt liv. Samtidigt kände jag en förvissning om att Gud skulle rädda mig, att allt skulle bli okej. Under hela livet hade jag försökt tänja gränserna, men Gud har alltid visat mig nåd och aldrig gett upp om mig.

– Samtidigt upplevde jag något jag aldrig känt förut. Jag kände en komplett avsaknad av Gud. Jag kände mig totalt ensam och utelämnad.

Det första jag sedan skrev till mina föräldrar var: Jag är en syndare.

Birgitta tittar på mig med allvarliga ögon.

– Det var det läskigaste ögonblicket i mitt liv. Gud visade mig verkligen hur det känns att vara helt utan honom.

Birgitta Lundvall föll i koma och svävade mellan liv och död. Två dagar senare vaknade hon på sjukhuset. Läkarna såg det som ett mirakel. Hon hade fått hjälp precis på sekunden.

– När jag vaknade var min tunga svullen och jag fick andas med hjälp av en maskin. Mina ben var fortfarande svullna. Ett ben var ungefär lika stort som mina två ben är stora tillsammans. Jag kände mig omtumlad.

– Det första jag sedan skrev till mina föräldrar var: Jag är en syndare.

Det är inte vad man kan förvänta sig skulle vara den första tanken när man vaknar upp från koma.

– Nej, men jag kände det så starkt. Herren visade mig vad synden leder till, jag fick känna hur det var att vara helt ensam.

Under tiden Birgitta rehabiliterades på sjukhuset fick hon en ny hunger att närma sig Gud. Hon slukade Nya testamentet och bad som hon aldrig gjort tidigare. Guds närvaro var påtagligt, berättar hon.

– När jag blev frisk åkte jag till Uppsala för att gå bibelskola.

Hur påverkade den här händelsen dig?

– Jag fick lära mig den hårda vägen att Gud ibland behöver disciplinera oss. Om det inte hade varit ormbettet hade det kunnat vara något annat. Det är som en förälder som ibland får nog och säger ”nu räcker det”, säger Birgitta och illustrerar genom att stampa foten i golvet.

Lilla Alma tittar upp från telefonskärmen.

Tror du att alltså att Gud låg bakom ormincidenten?

– Jag vill inte gå in på teologin kring det, men jag tror att Gud kan använda alla situationer.

Efter bibelskolan flyttade Birgitta Lundvall tillbaka till Israel. I dag är hon sångerska och älskar att leda lovsång.

– Jag har helt överlåtit mitt liv till Gud. När jag vaknade upp från koman var det som att jag fick ett nytt liv. Det viktigaste är inte längre vad jag vill, utan att jag vill leva för Gud, säger hon övertygande.

Innan vi skiljs åt tar Birgitta av sig sin sandal och visar mig ärret som går i mitten av hennes högra fot. Det var därifrån läkarna tog ur ormgiftet, förklarar hon. För alltid kommer det att påminna henne om att det är ett mirakel att hon lever.

Fakta: Birgitta Lundvall

Ålder: 27.

Bor: Jerusalem.

Sysselsättning: Sångerska och föreståndare på en förskola.

Familj: Man och två barn.