Mark Levengood: Jag tror att Gud har en plan med varje människa

I 25:e avsnittet av Dagens männi­ska möter vi programledaren och författaren Mark Levengood för ett samtal om gudstron, kändisskapet och konsten att vänta på ett bönesvar.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Det är mycket Gud i Mark Leven­goods liv just nu. På Sveriges television­ hjälper han präster med relationsbestyr i nya satsningen ”Tro hopp och kärlek”. Samtidigt rattar han och kompisen Henrik Johnsson podcasten, ”Åh Herregud” där man pratar om tro och livsåskådning.

Men hur ser din egen tro ut?

– Jag hade en mormor som betydde mycket för mig, och det var hon som förde in mig i religionen. Hon var religiös på ett sådant där milt sätt och hon införde aftonbönen. Men jag minns att när mormor berättade om Gud, så tänkte jag redan då att det här bara var ett sätt att tolka vem Gud var.

Du ifrågasatte redan då?

– Ja, jag tror att jag är en djupt ekumenisk människa. Jag kände att om Gud har skapat alltsammans så måste han vara så mycket större än våra föreställningar om honom och så tänker jag fortfarande. Det är därför jag blir så jätterädd när människor är så där trosvissa och menar att de vet sanningen om Gud. Att försöka ringa in Gud låter sig inte göras.

Din tro verkar väldigt öppen?

– Ja, jag tror att Gud har en plan med varje människa och att varje plan är unik. Och då kommer vi fram till olika ställen i våra liv och får olika uppfattningar om vem Gud är. Varje föreställning är en fasett av Gud. En aspekt. Sen kan vi lägga till aspekt till aspekt och kanske få en lite större bild än vad vi själva hinner komma fram till. Var och en av oss är en skärva av Gud och tillsammans kan man kanske utläsa en högre sanning.

Vilken aspekt av Gud kan du bidra med?

– Jag närmar mig nog från Tomas Tvivlarens håll. Jag vrider, vänder och funderar. Söker mig närmare Gud och söker mig längre bort. Där någonstans är min uppgift och då måste jag hela tiden söka mig vidare för att hitta nya aspekter.

Du har, precis som vi, startat en podd om tro. Varför?

– Därför att jag tycker att svenskar har ett väldigt komplicerat förhållande till tro. Min egen förklaring är att när man konstruerade folkhemmet gick vi från att vara ett fattigt land till ett av de mest välmående. Det här byggde på oerhört rationell grund och för att få den världsbilden att gå ihop kastade man ut religionen.

– Nu är folkhemmet nedmonterat och jag tror att svenskar precis som alla andra har ett andligt behov. Folk är så hemskt mycket mer öppna än vi tror.

Hur blev du katolik?

– Jag konfirmerades i en luthersk kyrka i Finland, men redan­ som tonåring började jag gå i katolska mässor för att det var så vackert. När jag kom över till Sverige började jag gå hos katolikerna i Sankta Eugenia och tyckte jättemycket om dem, så för mig var det rätt att bli katolik.

– Men jag går också på lutherska mässor, jag tror inte att Gud för bokföring över vad vi tillhör. Det finns ingen prestige, senare i livet kanske jag går över till en annan kyrka. Man får ha en öppenhet, man vet aldrig.

Vad tänker du om frikyrkan?

– Jonas familj är ju frikyrklig och de är så otroligt käcka, med foträta skor och ryggsäck. Fast jag tycker alltid att folk med frikyrkobakgrund, vare sig de väljer ett liv i tron eller ett mer civilt­ liv, så får de en bra ryggsäck med sig ut i livet. Som en slags värdekompass om vad som är rätt och fel.

– Men jag tror inte att jag skulle kunna kasta mig in med lyfta händer och så.

Är det något fel med att lyfta händerna?­

– Nej, faktiskt inte, jag kan tvärtom bli lite avundsjuk och tänker att vilken gemenskap det måste vara. Men det är inte jag. Jag tror jag är av den blygare sorten, men man vet aldrig. Det som förmörkar frikyrkan för mig är aids. Jag var så ung och hade fått lära mig i konfirmationen vad det var att vara kristen. Sedan­ när människor började dö så fanns det bara fördömanden.

– Det var inte alls bara från frikyrkan, utan alla kyrkor. Men det fanns människor med frikyrklig bakgrund som fick hiv och dog och då stod det ofta i dödsannonsen ”tänk på cancerfonden”. Familjen var rädd för att bli stigmatiserad av församlingen. Nu har det gått så lång tid, men somliga sår tar tid att läka.

Har du lätt för att förlåta?

– Ja, jag är väldigt obitter som människa. Som kristen männi­ska tror jag att man ska förlåta.

Har du förstått det här med korset helt och hållet?

– Nej, men min övertygelse om att Jesus dog på korset och att han uppstod är så stark så inget kan hota det. Att jag är en syndare kommer jag inte ifrån.

– Om jag är en tillräckligt stor syndare för att någon ska behöva dö för min skull vet jag inte svaret på, men måttstickan för detta måste vara Gud. Uppenbarligen tänkte han så, så då är det väl så. Att vara kristen utan att vara ödmjuk går inte. Det finns inget annat sätt att närma sig tro än genom ödmjukhet. Man måste vara ödmjuk både mot Gud och mot andra kristna.

Du verkar vara en person som skänker många människor tröst, stämmer det?

– Ja, jag får mycket brev och mycket mejl. Att försöka bidra till att folk blir tröstade är ingen oviktig uppgift, någon sa att konstnärens största uppgift är att trösta.

Tror du att Gud använder dig?

– Ja, jag kan känna sådant i efterhand.­ I alla fall kan jag känna att ”oj, det där var nog ett ögonblick där Gud i alla fall inte var ledsen på mig”. Det hände häromdagen när jag var och pratade i Kumlakyrkan. Allting kändes bara väldigt bra, det som var inne i huvudet kom ut på rätt sätt och togs emot på rätt sätt av dem som var där. Och då tänkte jag att det kanske var ett ögonblick där Gud använde mig. Det är väldigt skönt att ha den känslan eftersom man har så många ögonblick då man känner att man inte är på samma våglängd som Gud. Jag blir ofta arg på Gud.

När blir du arg på Gud?

– Ofta är det kopplat till mitt engagemang i Unicef där jag får se väldigt brutala saker. Ska man ha en dynamisk, ärlig kontakt med Gud är det inte problemfritt. Som i alla relationer.

Hur har du det med Gud i dag?

– Jag har det bra. Jag tror det är viktigt för alla kristna att bryta sig loss ur färdiga former och testa att be på nya sätt. Det går väldigt mycket slentrian i bön, så jag brukar tänka att i dag får jag inte använda någon ramsa, någon färdigskriven bön utan nu måste jag själv formulera vad det handlar om.

– Jag ber också för en massa människor i en ordning, men då brukar jag tänka att nä, nu vänder vi på ordningen och genast börjar det hända saker och mitt böneliv blir uppfräschat. Rutiner är inte alltid en bra sak för en kristen människa utan bryt dig loss och hitta nya sätt.

Malin Aronsson

Daniel Wistrand

 

Fakta:

Mark Levengood

Ålder: 50 år:

Född: I North Carolina, USA:

Uppvuxen: I Helsingfors.

Bor: I Stockholm.

Familj: Maken Jonas Gardell och två barn.

Yrke: Författare och programledare.

Aktuell: Med programmet Tro hopp och kärlek på SVT.

Mer i poddradion – hör Mark Levengood om

Hur föräldraskapet påverkat synen på Gud.

Vilken bild han har av Jesus.

Ansiktsblindheten som ställer till vardagen.

Så hittar du podden Dagens människa

Dagens människa är Dagens­ poddradio där journalisterna Malin­ Aronsson och Daniel Wistrand­ pratar­ om Gud med kända svenskar.

Gå in på dagen.se/dagensmanniska eller sök efter ”Dagens människa” i iTunes, Podcaster eller motsvarande podcast-app i mobilen.

Tycker du att infresset för livsfrågor ökar?

Tycker du att infresset för livsfrågor ökar?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster