Mia Ström älskar att vara i tystnaden

En vecka i total tystnad kan låta som en mardröm för vissa. Inte för Mia Ström. Sedan sex år tillbaka leder hon tysta retreater – och älskar det.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

På Sveavägen i Stockholm dundrar trafiken fram. Trottoarerna är fyllda av zickzackande fotgängare, de flesta med hörlurar i öronen eller upptagna i telefonsamtal.

Ett stenkast från storstadspulsen arbetar Mia Ström som Distriktsföreståndare för EFS Mittsverige. Livet som chef innehåller både ett stort ansvar och en välfylld kalender, vilket gör pauserna och stillheten desto viktigare. En gång om året loggar Mia Ström ut och åker på retreat.

– Att vara på retreat är att gå in i den djupa stillheten. Det handlar inte bara om en avsaknad av ljud utan en avsaknad av påträngande intryck, förklarar Mia när vi möts på hennes kontor.

En retreat är motsatsen till möten som går i ett och en snabb lunch vid datorn. Oavsett typ av retreat är mönstret liknande: lugn dygnsrytm, fast program och måltider i tystnad. Flera retreater innehåller också bibelmeditationer och enskilda vägledningssamtal. Deltagarna rekommenderas att lämna dator och mobil avstängda.

– Den tysta retreatens ram är just tystnaden. För många kan det vara väldigt jobbigt att vara utan sin mobil. Ofta lägger de fram skäl som att de alltid skickar godnatt-sms till sin partner eller att de brukar anteckna på telefonen. Själv tycker jag att retreatens ram är en gåva för det gör de egna valen så väldigt mycket enklare. Alla i min närhet vet att retreat betyder att jag stänger av mobilen och inte är nåbar. Om det händer något livsviktigt kan de ringa till retreatgården.

– I vardagen behöver individen i dag sätta alla gränser själv, vilket skapar många problem. Det har man märkt till exempel på Wolkswagen i Tyskland där man stänger ner all e-post en halvtimme efter arbetstid. Efter det kan ingen skicka eller ta emot mejl förrän nästa arbetsdag. Företaget märkte att den enskilde inte kunde sätta gränserna och att det fick som konsekvens att många gick in i väggen.

Mia Ström var på sin första retreat för åtta år sedan, som en del av sin utbildning till präst på Pastoralinstitutet i Uppsala. Till skillnad från många andra tyckte hon att tystnaden var fantastisk från start.

– Vi lever i en tid där vi dagligen bombarderas med ett ständigt tjatter av ord och intryck. För mig var det jätteskönt att slippa. Men något som också blev tydligt var att allt tjatter inte kommer utifrån, utan också finns i mitt eget huvud. Det var som att jag hade en egen privat cirkus där inne. Att möta sig själv i tystnaden är inte alltid en behaglig upplevelse.

Läs mer: Tonåringarna upptäckte stillheten i Taizé

 

Vad kan hända när man gör det?

– Allt möjligt kommer upp, sådant som har hänt, känslor, tankar. Vem är jag? Och vem är Gud? 

Varför behöver vi tystnad?

– I tystnaden reflekterar vi på djupet kring vilka vi är i relation till oss själva och andra. I vår tid har vi så lite tystnad, vilket gjort att man forskat mycket på vad det gör med oss. Bland annat har man sett hur viktigt det är att vara tyst och att göra ingenting. Det är en förutsättning för att kreativiteten ska komma igång. Människan är skapad för tystnad och vi behöver den likaväl som vi behöver till exempel motion.

–  På ett andligt plan handlar det om att hitta en punkt i mitt inre där Guds hjärta möter mitt hjärta. I det rummet finns stillheten. I den bästa av världar har vi ett värn mot alla intryck, men så fungerar det inte alltid så vi behöver också dra oss undan. Då kan vi uppleva hur tystnaden är porten in till själen, och själen är porten in till Gud. 

Under Mia Ströms första retreat var det inte bara tystnaden som tilltalade. Det som gjorde starkast intryck var bibelmeditationerna där man använder fantasin och lever sig in i bibelberättelsen.

– Jag fick läsa en text som jag läst hur många gånger som helst, men när jag gick in i texten och föreställde mig att jag var en av gestalterna hände något. Jag blev arg, riktigt arg. Berättelsen grep tag i något i mitt eget liv som det inte har gjort förut.

Den typen av bibelmeditation är hämtad från den ignatianska spiritualiteten, sprungen ur Ignatius av Loyolas tankegångar, men egentligen äldre än så. Från början användes metoden av dem som inte kunde läsa. De kognitiva filter som vi annars har när vi läser Bibeln skalas bort när vi får leva oss in i berättelsen.

– Just därför fungerar ignatiansk spiritualitet så bra ekumeniskt. Vi går in i fantasin, vilket går bortom de teologiska tvistefrågorna. Vi går rätt in och möter Jesus och Jesus möter oss.

Hur skulle du förklara ignatiansk spiritualitet för någon som inte mött den tidigare?

– Det enklaste sättet är att säga att det handlar om att söka och finna Gud i allt. Gud kommer oss till mötes i precis allt.

– Inte minst i västvärlden har vi en lång historia av att separera vårt andliga liv från det kroppsliga. Då blir risken att man lever ett slags dubbelliv, på ett sätt i kyrkan och ett annat i vardagen. Det andliga låter så fint, men sedan finns det ingen koppling till vardagen och då kanske man tänker: I kyrkan möter jag Gud, men var är han när jag står här med mina matkassar? Där kan den ignatianska spiritualiteten vara till hjälp.

Är retreat något för alla?

– Om man mår mycket dåligt psykiskt är det inte säkert en bra idé att åka på en tyst retreat, speciellt inte de långa. Visserligen har man minst ett vägledningssamtal om dagen, men när man mår riktigt dåligt är behovet att prata ofta större än så. Om man ska gå en 30 dagars retreat får man till och med intyga att man mår tillräckligt psykiskt bra för att klara tystnaden.

Ibland kan jag få känslan av att retreater blir väldigt navelskådande eftersom de egna tankarna och känslorna hela tiden står i fokus.

–  Visst är det en slags andens terapi, men syftet är inte andligt välmående för sakens skull. Det handlar mycket om att förenas med Jesu intressen i den här världen och att vara hans händer och fötter. Jesus själv drog sig undan, det glömmer vi ibland. Men han drog sig inte undan för att stanna där, utan för att sedan gå ut.

– Jag åker inte på retreat för att det är mysigt, utan för att jag ska kunna leva den kallelse Gud har lagt ner i mig från början. 

Utifrån retreatens rytm har Mia Ström också hittat former som hjälper henne i vardagslivet. Hon inleder varje morgon med en timmes bön och meditation.

– Fast först måste jag ge katterna mat, annars står de utanför dörren och skriker, säger Mia med ett leende.

Retreaten är också en påminnelse om vad som är viktig i livet, menar Mia Ström. I ett samhälle där vi medvetet tar bort tystnad genom att ständigt vara uppkopplade och till och med tar med oss mobilen på toaletten och under kudden skapas ett slags beroende.

– Vi låter oss översköljas av den tekniska utvecklingen utan att veta vad den får för effekt. Och så upptäcker vi, oj vad många som mår dåligt.

För Mia Ström är det tydligt att retreaten har en viktig roll i ett sådant samhälle. Hon har sett det i sitt eget liv. För trots en fulltecknad kalender och en dånande trafik från Sveavägen, kan hon nu hitta stillheten mitt i vardagen.

Mia Ströms retreat-tips

Börja inte med en lång retreat, utan prova en kortare variant, max fyra dagar.

Gå gärna en introduktionsretreat som ger intro till tystnad, enskilda samtal och andlig vägledning.

Gå in med tanken att lämna de yttre intrycken, mobilen och datorn. Tala om för män­niskor att du inte kommer vara kontaktbar. Om det är något livsviktigt kan de ringa till retreatgården.

Stressa inte precis innan och direkt efter retreaten.