Podd: ”Jag befinner mig i en slags andlig nöd”

Han gjort sig känd genom bland annat genom radioprogrammen ”Text och musik med Eric Schüldt”, podden ”60 minuter” samt högaktuella tv-programmet ”Idévärlden”. I Dagens podcast berättar Eric Schüldt om konsten, Gud, samt om hur barndomens visshet om en annan värld fann ett hem i den kristna mystiken.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Det finns något ovanligt, nästan fridlyst, i Eric Schüldts välbekanta radioröst. Bakom orden hos 37-åringen vilar en slags tidlös tyngd. En blandning av bildning och lekfullhet som ger sig till känna både i radioprogrammen om klassisk musik och i diskussionerna i nya talkshowen ”Idévärlden” som han leder i SVT.

För att inte tala om långa, lärda intervjuerna där han i resonemangen nästintill tycks sammansmälta med intervjupersonen.

– Ibland kan jag slänga ut frågor som i sig är omöjliga att svara på. Men ofta hänger personen ändå med, spelar med i leken. Och då kommer vi till det jag gillar – det öppna, orädda samtalet.

– Det är i sig en upplevelse av mystik. När man blir så synkade i den här förtätningen att både jag och intervjupersonen liksom vet vilken nästa fråga kommer att bli.

Det mystiska, eller andliga om man så vill, tycks ständigt närvarande genom Eric Schüldts liv. Sedan barndomen har han sökt efter nycklar till nya världar, mycket större än den här. Som liten var det Sagan om ringen, Mumintrollet och Narnia som öppnade fönstret utåt och inåt.

I mogen ålder har ledsagarna burit namn som Arvo Pärt, Bruno­ K Öijer, Tomas Tranströmer och Ingmar Bergman.

– Jag brukar beskriva mitt möte med Arvo Pärts musik som en slags frälsningsupplevelse. Samma sak med poesin av Bruno K Öijer och Tranströmer. Det var som att de talade om en annan värld. Något som inte alls handlar om fantasier. De talade om en värld som fanns.

– När jag läste som barn upplevde jag Sagan om ringen, Mumintrollet och Narnia som helt självständiga världar som fanns och levde på riktigt. Nu kom den här känslan tillbaka. Vissheten om att det finns en annan värld på riktigt. Alltså på riktigt på riktigt!

Vilken slags värld är det?

– Den är en mer levande värld. Jag tycker fortfarande att jag kan gå in i den. Till exempel när jag gör mina radioprogram i P2 om klassisk musik så upplever jag att jag är där. Musiken tar mig dit.

I Ingmar Bergmans sommarprat från 2004 talade han om musiken som ett slags gudsbevis. Den tanken har öppnat hjälpt Eric Schüldt när han närmat sig Gud och de andliga frågorna.

– En anledning till att jag varit så intresserad av kyrkans värld under den senaste tiden är att de faktiskt förstår det här med att det finns en annan dimension i tillvaron på ett sätt som inte mina vänner och kolleger i kulturlivet gör.

Samtidigt är Eric Schüldt tydlig med att långt ifrån alla förstår vad han menar när han talar om detta.

– När jag rör mig i kyrkans värld så nickar hälften medan andra är helt oförstående.

Han citerar den judiske filosofen Martin Buber som sagt att samtal och diskussioner ska föras ”vid det öppna fönstret”. Schüldt beskriver hur han upplevt­ exempel på både vidöppna och helt stängda fönster för diskussion inom kyrkans väggar.

– Jag har många gånger upplevt att fönstret kan vara öppet i kyrkans värld. Men det kan också vara stängt. Väldigt stängt. Igenbommat.

Hur kan man vara tydlig med vad man tror och samtidigt undvika att andra upplever att det blir ”stängt”?

– Jag brukar säga att Bibeln är ett öppet fönster. Den är inte bara en lagbok som singlar ner till oss att läsa. Det är där den ateistiska grundhållningen tar fel, för den bygger på en schablonartad tvärsäker tolkning av de bibliska grundtexterna.

– Inte ens evangelisterna är ju överens. Någon vill ha med det här med födseln, någon annan vill börja med Johannes döparen, sedan kommer evangelisten Johannes och ropar ”Nej ’Ordet’, vi måste börja i den grekiska filosofin”. Och det är just den mångfalden som är rikedomen i Bibeln. Och det är också det som faktiskt gör den trovärdig. Att det är så tydligt att den inte är tillrättalagd.

Brukar du be?

– Det var någon författare som sa ”Jag ber bara till Gud när jag är i nöd, men eftersom jag är i nöd varje dag, så ber jag ständigt.” Så tycker jag att det är för mig också. Jag upplever ofta att jag befinner mig i en slags andlig nöd och i de situationerna kan jag också uppleva att jag blir vägledd. Jag känner förtröstan och litar på att Gud kommer att leda mig rätt.

Ibland har Eric Schüldt sagt att han inte har någon kyrklig bakgrund. Men när han tänker efter inser han att det inte är helt sant. Som barn gick han i kyrkans barntimmar i Adolf Fredriks kyrka och mötte där de två välkända prästerna Lars Collmar­ och Ted Harris.

– De lärde mig någonting. Det var där jag förstod att det här med tron är någonting lekfullt. Lars Collmar hade ett kyrkospel som jag var med i där just det blev väldigt tydligt för mig.

– När jag var liten var det som att jag förde en slags samtal med Gud. Och det samtalet har egentligen aldrig dött ut. Men det går nästan inte att tala om. Det blir för personligt.

Försök.

– Jag har försökt att hitta ett språk för det där och gått tillbaka till urkyrkan. De kallade ju sig för ”Vägen” och det kan jag ställa upp på. Jag vill vandra på vägen och jag tycker att mitt liv varit en stig som gått att följa.

Hur har du det med Gud i dag?

– Vägen till Gud har alltid varit rak. Men vägen till kyrkan, den har varit snårig och så kanske det måste vara.

– Det har funnit olika platser genom åren, där jag känner att jag är hemma. En sådan plats är på Bjärka Säby, pingstkyrkans slott utanför Linköping. Där känner jag mig oerhört hemma. Men det är ju ingen församling. Ibland har jag frågat, varför är ni ingen församling – då skulle jag vilja vara med. Men det är en ekumenisk mötesplats och då får det väl vara så.

Eric Schüldt ser problem med att samhällets individualism smittat av sig på kyrkan så att valet av församling blir ytterligare en markör, en positionering kring vilken teologisk falang man tillhör.

Drömbilden av vad en kyrka bör vara hämtar han från kyrkan nära familjens landsställe i Dalarna.

– Man hör kyrkklockorna när man sitter och fikar utomhus. Varför man går till den kyrkan varierar. Den är närmast, några vill höra predikan, några vill mingla, andra tycker att det är kul att det händer någonting. Det handlar inte om att gå dit för att man är liberalteolog, konservativ, karismatisk eller mystiker. Det är kyrkan mitt i byn, en gemensamhetspunkt. Så tycker jag att kyrkan ska vara.

Malin Aronsson

Daniel Wistrand

Mer från podden Dagens människa

Alla tidigare artiklar

Fakta:

Eric Schüldt

Ålder: 37 år.

Bor: I Stockoholm.

Yrke: Journalist och programledare.

Aktuell: I SVT-programmet ”Idévärlden”.

Övrigt: Leder också podden ”60 minuter” samt P2-programmet ”Text och musik med Eric Schüldt”.

Mer i podden – hör Eric Schüldt om

Känslan av Jesus som väldigt upptagen.

Ingmar Bergmans potential som profetröst.

Frågan ”Vad är meningen med livet­?”.

Debatt