Så bygger man en stad för att undvika att folk blir ensamma

Inför valet förra året skrev KD-politikern Jakob Forssmed en artikel i DN där han lyfte fram frågan om ensamheten som ett samhällsproblem. I en uppföljande debattartikel beskrev han ensamhetens kostnader, dels i form av lidande för enskilda människor, dels i form av ökade utgifter för staten. Det handlar, skrev han då, om kostnader i storleken 12-13 miljarder för bland annat ökade vårdinsatser och insatser för unga som är ensamma och som därmed ibland misslyckas i skola och arbetsliv. Han berättar för Dagen att han sedan dess ofta har tagit upp frågan i olika sammanhang.

– Man får en enorm respons från människor, berättar han, men tillägger:

– Men det är svårare att få respons i politiken.

Själv har Jakob Forssmed medvetet drivit frågorna. I KD har han lagt fram en rapport om ensamhet, och han hoppas på större genomslag i politiken. För detta är frågor som borde ligga på politikernas bord, och också frågor som åtminstone delvis går att åtgärda med politiska beslut och satsningar, menar han.

– Det är ett samhällsproblem att en miljon människor säger att de saknar en vän. Och att var tionde begravning utförs utan att några anhöriga finns med. Jag menar att vi inom politiken måste ställa om brett. Många partier har ägnat mycket tid åt att skapa individuellt oberoende, men inte så mycket tid åt att främja goda relationer mellan människor. Detta får stora hälsokonsekvenser.

Han nämner särskilt äldrevården som ett område man måste prioritera just nu. Här finns goda exempel på hur man kan arbeta i andra länder, säger han och lyfter fram Storbritannien som har en särskild ensamhets-minister och en nationell strategi för att motarbeta ensamhet.

– I dag prövar vi alla politiska beslut utifrån hur de påverkar miljön. På samma sätt skulle vi kunna pröva hur besluten påverkar gemenskapen i samhället. Vi måste börja beskriva detta som ett stort samhällsproblem, säger Jakob Forssmed.

Att ensamhet är ett samhällsproblem håller Maria Brogren på konsultbolaget WSP med om. Tillsammans med arkitekten Lina Kumlin arbetar hon med frågor som rör hållbarhet och innovation. Företaget gör analyser och ger råd när det gäller den byggda miljön och föreslår tekniska lösningar. Här arbetar både ingenjörer, arkitekter och flera andra kompetenser. WSP har gjort flera undersökningar om hur ensamhet drabbar, och fört fram rönen i debattartiklar.

– Vi går mer och mer mot rådgivning inom social hållbarhet, berättar Maria för Dagen.

Vill du liksom Jakob Forssmed se en nationell strategi?

– Åtminstone på stadsdelsnivå. Hållbarhet är inget man kan kasta in på slutet. Det finns mycket man kan göra i det fysiska rummet, och man måste ha med det från början.

Man kan inte helt bygga bort ensamhet, men hur man bygger är en viktig pusselbit i sammanhanget, menar Maria Brogren.

– Vi har jobbat med saker som suicidprevention. Hur ser vi till att ingen kan hoppa från bro nära utgången från psykakuten? I det extremfallet handlar det om att utforma den fysiska miljön så att den skyddar mot de värsta effekterna av ensamhet.

Men det går också att tänka förebyggande och långsiktigt för att främja gemenskap, menar hon. Var och hur vi bor har visat sig ha stor betydelse för om man lider av ensamhet. Människor på landsbygden upplever sig mindre ensamma än de som bor i storstad. De som bor i villa eller radhus är mindre ensamma än den som bor i hyreslägenhet. Enligt en undersökning som WSP gjort visste 16 procent av de som deltog inte namnet på en enda av sina grannar i hyreshuset.

– Det finns en sköt-dig-själv-mentalitet i storstaden. Man är anonym, säger Maria Brogren.

Något förvånande drabbar ensamheten många unga hårt, och särskilt utsatta är unga kvinnor.

Hur ska man då bygga för gemenskap? Maria Brogren säger att det finns en rad åtgärder att ta till.

– Det många önskar sig är trygghetsskapande åtgärder i det offentliga rummet. Trygga och säkra cykelvägar. Det handlar om kommunikation och om mobilitet för att underlätta möten med andra människor.

Andra initiativ och åtgärder som underlättar möten och gemenskap är parker och lekplatser. Eller varför inte skapa ett utegym eller en park med odlingsmöjligheter?

– Det är viktigt med offentliga platser som helst är väderskyddade men inte kommersiella. Köpcentrum är inte ställen man träffar nya vänner på, säger Maria Brogren.

Hon säger att det går att se på ensamheten ur ett vidare hållbarhetsperspektiv, och att det också går att kombinera tankar om ökad gemenskap med ett miljötänk. I Varberg finns ett bostadsföretag som heter Etikhus, de bygger nu ett nytt kvarter där de kommer att arbeta aktivt med hållbarhetsmål och de har även satt social hållbarhet på agendan.

– Att till exempel skapa en bytescentral i kvarteret gör att man bidrar till cirkulär ekonomi samtidigt som det skapar gemenskap, säger Maria Brogren. Hon betonar att det är viktigt också för demokratin att tänka på att när man bygger nya bostadsområden bör man också få in gemensamma lokaler som kan användas av alla.

Maria Brogren säger att det i dag finns ett ökande engagemang och en ökande medvetenhet om frågorna runt gemenskap och ensamhet. Jakob Forssmed håller med om detta. Han säger att allt fler i dag vågar prata om ett problem som tidigare ansågs skamfyllt eller som ett personligt misslyckande. Han tror att det går att vända trenden: en ökande ensamhet inte är en naturlag, menar han.

– Här behöver vi utmana varandra som människor, säger han och lyfter fram föreningslivets roll.

– Alla som är aktiva i civilsamhället ska sträcka på sig, tycker jag. Det man gör är inte bara trevligt, det är samhällsförändrande. När den insikten slår rot kan det bidra till ökat engagemang.

Kyrkorna är en av de viktigaste resurserna i sammanhanget, menar Jakob Forssmed – men de skulle kunna göra mer.

– Kyrkorna är ofta är de inriktade på barn och unga. Kanske skulle de kunna vara mer utåtriktade och även rikta sig till mer äldre personer, säger han.

Läs också Ensamhet är på väg att bli nästa folksjukdom