Så kan en afrikansk gudstjänst i Luleå pingst gå till

Det hela började för ett och ett halvt år sedan när Pascal Baturana och hans familj kom som kvotflyktingar till Luleå. Ursprungligen kommer familjen från Kongo men under åtta år var familjen flyktingar i Uganda. Där blev Pascal Baturana pastor i en pingstförsamling.

– När vi fick hit en pastor som kunde hålla gudstjänster på kirundi och swahili så frågade vi om vi kunde få ha afrikanska gudstjänster på lördagarna. Vi är väldigt glada att Pingstkyrkans pastor David Sundström sa ja till det, berättar Joseph Ruvugana som själv kommer från Burundi.

Kyrksalen fylls av kvinnor i färgglada klänningar och vackra huvudbonader och män i mönstrade skjortor. Pascal Baturanas fru och barn går upp på estraden och börjar sjunga på swahili och spela gitarr och keyboard. Snart står hela församlingen upp och sjunger och dansar.

Sångerna varvas med bön och mitt i gudstjänsten går alla runt i församlingen och hälsar på varandra med stora kramar. Hela tiden droppar nya kyrkobesökare in. Snart är det 25 personer i olika åldrar som sitter i bänkarna.

När Pascal Baturana håller sin predikan och har bibelläsning på kirundi översätter Joseph Ruyugana eller Joseline Pettersson, som också kommer från Burundi, till svenska.

– Ibland händer det att vi översätter till engelska också om det är någon som inte förstår kirundi eller swahili. För det mesta hålls gudstjänsten på kirundi, men många sånger är på swahili. De flesta som kommer till gudstjänsterna är från Kongo och Burundi, men det kommer också afrikaner från Uganda, Eritrea, Etiopien, Nigeria och Mocambique, berättar Joseline Pettersson som har bott 16 år i Sverige och är gift med en svensk man.

Även Joseph Ruvugana har bott länge i Sverige – i tolv år, varav fem år i Luleå - och behärskar svenska väl, medan Emmanuel Niyoyito just har kommit hit som kvotflykting från Kongo.

– Det här är ett jättebra sätt att lära känna andra afrikaner. Annars hade jag nog varit helt ensam i Luleå, säger han.

Pascal Baturana kom hit med fru och åtta barn från Uganda. När ett av hans barn gifte sig i december var det över 200 personer på bröllopsfesten i Luleå.

– För oss är det en rikedom att vår gemenskap växer och får många nya uttryck. Det sociala är väldigt viktigt för afrikaner och en bröllopsfest är inte bara en familjeangelägenhet utan en offentlig tillställning dit man bjuder alla. För oss är det oerhört berikande att få ta del av den här kulturen, menar David Sundström.

Gudstjänsterna innehåller mycket sång och bön och har en slags gospelsstämning över sig. Efteråt går inte deltagarna hem direkt utan stannar i kyrkan så länge som de behövs, det kan vara alltifrån tre till fem timmar.

– De har inte bråttom på det sätt som svenskarna har utan prioriterar det sociala. De stannar tills de känner sig klara. Det är samma sak när de bjuder hem människor eller är hembjudna till någon, säger David Sundström när vi träffas i det fräscha, nybyggda kaféet i anslutning till kyrksalen.

Totalt finns det fem språkgrupper i Pingstkyrkan i Luleå, förutom den svenska, så har den finska gruppen funnits där ända sedan 1970-talet, den arabiska ett tiotal år och den persiska, som mest består av ensamkommande män från Afghanistan som har bott i Iran, i fyra år.

– Alla grupperna är också integrerade i den vanliga verksamheten. En gång i månaden har vi storsöndag då alla är här samtidigt, och många kommer regelbundet hit på söndagarna och deltar i de ordinarie gudstjänsterna på svenska. Efteråt hjälper de till i fiket. Pascal och hans familj har sjungit och uppträtt även på de vanliga gudstjänsterna. Kyrkan är verkligen en plats där integrationen fungerar och där afrikanerna kommer i kontakt med svenskar, säger David Sundström.

Han menar att integrationen måste komma från två håll, både från svenskarna och från de nyanlända.

– Vi kan inte bara förvänta oss att de ska integrera sig till oss utan att vi själva tar steg och initiativ.

Joseph Ruyugana känner många afrikaner som inte är kristna som har det svårt när de kommer till Luleå.

– Mitt i vintern är det väldigt svårt att komma i kontakt med folk. Det är över huvud taget svårt att komma in i samhället om man inte har kyrkan som en naturlig mötesplats. De afrikanska gudstjänsterna kan vara ett steg in i kyrkan till en början, sedan när man lär sig språket blir det lättare att gå vidare till de vanliga gudstjänsterna, menar han.

Bland Pingstkyrkans 340 medlemmar i Luleå finns ett tiotal nationaliteter representerade. De som är kvotflyktingar som Pascal Baturana, Joseline Pettersson, Joseph Ruyugana och Emmanuel Niyoyito blir ofta kvar i Luleå. Bland andra flyktingar är det vanligare att de flyttar när de får uppehållstillstånd eller blir tillbakaskickade om de får avslag.

– På det sättet är kvotflyktingarna en stabil grupp som säkert kommer att tillföra vår kyrka mycket under lång tid. De vet att de får stanna här och får hjälp med att komma in i samhället, säger David Sundström.

Efter predikan tar alla sin bänkgranne i hand och välsignar varandra. Det blir mer bön innan gudstjänsten avslutas. Men den gemensamma stunden är långt ifrån över.

– Vi kommer säkert att vara kvar här ända till kvällen. Nu umgås vi och pratar om vad vi vill göra mer för att utveckla verksamheten i kyrkan. Det finns säkert många idéer att ta fasta på, säger Pascal Baturana.

Jag går ut i kylan och hoppas kunna ta med mig litet av den värme och glädje som deltagarna i den afrikanska gudstjänsten förmedlade. Trots att de i många fall flytt från krig i sina hemländer och varit tvungna att börja om i en kall stad så långt norrut förmedlar de en smittande glädje.

– Till våra gudstjänster är alla välkomna, även svenskar, det är inga problem vi översätter till er, försäkrar Pascal Baturana.

Ann-Katrin Öhman