18 september 2020

En tidning på kristen grund



Livsstil

Sara Frigell fann Gud på andra sidan jorden - och tog med honom hem

På andra sidan jorden kunde Sara Frigell till sist slå hål på de fördomar hon alltid haft om kristna. Tillbaka med sin familj i Sverige ägnar hon mycket tid åt att sluka allt hon kommer över för att lära sig mer om Jesus och sin nyvunna tro. – Nu kan jag se att Gud har talat till mig även innan jag blev kristen, säger Sara Frigell.

1 av 3

En "kulturkristen", akademiskt lagd trebarnsmamma från Sundsvall – kan hon bli kristen? Det trodde inte Sara Frigell när hon för två år sedan valde att följa med sina nyfunna vänner till en gudstjänst i Auckland, Nya Zeeland. Nu, nyinflyttad med familjen på landet utanför Knivsta, är hon som ett nyfiket barn, med vidöppna ögon mot vad ett liv med Gud kan tänkas innebära.

– Jag trodde att kristna var töntiga, ja lite läskiga, du vet. "Passa dig, de kanske frälser dig", sa min mamma när jag berättade att jag i Auckland fått kristna vänner, säger Sara och ler.

Vi sitter i familjens uterum och dricker iskaffe och rabarbersaft. Sommaren har gjort entré på allvar och tre sommarlovslediga barn sticker intresserat in huvudet emellanåt. Laban, Irma och Ines har just avslutat första terminen på sin nya skola, Sankta Maria, som drivs på kristen grund.

Läs mer Undret efter traktorolyckan gav Agne tro för nytt helande

Att Sara skulle välja en kristen skola till sina barn var otänkbart för några år sedan. Visst hade Sara befunnit sig i kyrkor under sin uppväxt, i samband med dop, bröllop och begravningar där hon ofta sjungit, men inte mycket mer än så. Konfirmationen hoppade hon över eftersom hon inte såg vitsen med den när hon själv inte trodde på Gud. Det krävdes en flytt till andra sidan jorden för att Sara skulle inse att Gud var på riktigt, och att han dessutom redan hade talat till henne under många år.

Till Auckland, Nya Zeeland, flyttade familjen år 2016 för att maken Ludvig fått jobb inom medicinteknik. Makarna Frigell hade fått tre barn, livet i kedjehuset i Uppsala fortgick och både Sara och Ludvig tyckte det kunde vara dags för ett äventyr.

– Min man, som inte är troende, håller nog inte med, men jag kan ju se att det var Gud i det där, säger Sara självklart och tar en klunk av iskaffet.

– Annars hade jag inte blivit troende. I Sverige umgicks jag med de vänner jag hade, livet rullade på - det hade helt enkelt inte hänt här. Medan på Nya Zeeland fanns jättemånga kristna och de var inte konstiga alls, de var helt normala, säger hon med spelad förvåning.

Läs mer Blickarna riktas mot oss kristna under krisen

Nog hade Sara träffat kristna människor förut, men det var först på Nya Zeeland hon blev nära vän med några. Där raserades fördomarna hon burit på under alla år, om att kristna skulle döma henne för att hon svor, drack alkohol och var gravid med sitt andra barn innan hon gifte sig. Sara upptäckte att hon, trots olika uppfattningar om Guds existens, accepterades för den hon var. Hon har alltid varit en nyfiken person som velat testa nya saker, så efter några förfrågningar från en nyfunnen vän valde hon att följa med till hennes kyrka.

– Jag såg det nog mer som ett studiebesök än något annat. Eftersom jag hade fel om kristna personer kunde jag ju även ha fel vad gäller kyrkan, resonerade Sara och hängde med till Elim Church – en karismatisk megaförsamling med lovsånger från Hillsong. Det var rätt stor kontrast till det lågmält svenskkyrkliga format som Sara var van vid. Men hon, som gärna sjunger och spelar själv, älskade lovsångerna, och fortsatte att gå dit.

Det var under en långfredagsgudstjänst 2018 som något avgörande hände. Saras svärföräldrar hade följt med till kyrkan och de var skeptiska till den moderna musiken. Pastorn sa det som han brukade säga: att var det någon som ville ta emot Jesus fick man räcka upp sin hand för att få Guds välsignelse. Trots att svärfar vred sig i stolen bredvid och trots att Sara tänkte "jag tror ju inte på Gud" var det som att hon inte kunde låta bli att ge bifall.

– "Mäh, jag vill ju hålla upp mina händer!" tänkte jag och såg mina armar åka upp i luften. Jag bara skrattade och fortsatte skratta hela den eftermiddagen, minns Sara som tyckte det hela var mycket märkligt: "Jag som inte ens tror på Gud".

Läs mer Lina Mattebo: Min tydliga tro gjorde att jag blev utsatt

Någon dag efteråt, på påskdagen, gick hon ändå till en kyrka igen, denna gång till några andra vänners församling. Sara insåg snabbt att det var en helt annan stil, inte alls tilltalande för henne. Golvet täcktes av en sunkig heltäckningsmatta, lokalen luktade unket och Sara störde sig på att pastorns hår hängde ner över glasögonen. För att vara snäll mot sina vänner satt hon ändå lydigt kvar i kyrkbänken.

Men rätt som det var brände pastorns ord till.

– Hon sa ungefär: "Jesus kom till jorden för att rädda syndarna. Han säger åt oss att följa honom" och sedan minns jag ingenting mer av predikan. Det var som att hon tittade rakt på mig och talade om mig. "Det är ju jag! Jag är en syndare!" Det var första gången jag upplevde det.

Utan förkunskap om hur Gud kan möta människor och med liten teoretisk kunskap om kristen tro tog Sara ett kliv över relingen. Hon beskriver det som att Jesus "sträckte ut sin hand" mot henne. Och hon tog den.

– Jag hade liksom inget val, jag bara tog emot och kände hur jag var förlåten för alla mina synder och älskad för den jag är. Hela mitt liv hade jag på olika sätt letat efter saker som kunde fylla det där hålet och ge mig lugn.

Sara räknar upp snus, alkohol, sex och träning som exempel på saker som hon hoppats ska fungera, som ska ge henne frid. Framför allt har bekräftelsebehovet varit omättligt och hon har sökt människors gillande och beröm, bland annat genom att sjunga och uppträda.

– Men jag behöver inte jaga längre. Jesus var den pusselbit som saknades. "Klusch", där satt den! säger Sara och gör en gest mot hjärtat för att beskriva upplevelsen.

I den unkna lokalen i Auckland ville Sara gå fram till pastorn efteråt och bad en vän att följa med henne. Sara grät "så att snoret rann", medan de bad för henne. Efteråt beskrev pastorn det som att hon fick vara med och "förlösa" Sara den dagen – utan att veta att Sara arbetat som barnmorska de senaste åren.

Sara skrev sången "En som du känner" om att "komma ut" som kristen. Här kan du lyssna till låten i sin helhet.

Plötsligt brister Sara ut i sång i soffan i uterummet där vi sitter. Det är Diana Ross: "I''m coming out, I want the world to know, Got to let it show" som flödar över hennes läppar. Det var så hon tänkte när familjen förra året reste tillbaka hem till Sverige. Att hon nu skulle få berätta för världen om sin nyfunna tro, även om hon var lite rädd. Skulle hennes okristna vänner ha samma fördomar om henne nu, som hon haft om kristna tidigare?

Hemkomsten blev en nystart på flera sätt eftersom familjen Frigell valde att flytta från Uppsala till Knivsta. En plats där Sara såg en bredd inom kyrkan som tilltalade henne. Hungrig efter att få veta mer om sin nya tro har hon på kort tid tagit ett stort kliv in i Svenska kyrkans verksamhet, genom att konfirmera sig i Lagga kyrka, engagera sig som kyrkvärd i densamma och fått ett visst ansvar i en Alphagrupp i Alsike.

Det är som att Gud hela tiden funnits vid Saras sida, även under alla år som hon inte kallade sig för kristen. Sara har bland annat ägnat sig en hel del åt meditation och titt som tätt fått bilder eller "syner" som hon skrivit ner i en bok. I flera av dem har Gud varit med. En syn handlade om hur hon förlöste ett barn som visade sig vara hon själv. En annan syn gick ut på att hon såg sig själv som ett lerkärl som lät sig formas.

– Jag kan se i dag att det var Gud som talade till mig. Det gör han även genom musiken, som är en stor del av mitt liv. Nu efteråt förstår jag det, att Gud hela tiden talat till mig, på ett språk som jag förstår. Men det är först nu jag kan tolka det.

Sara ger ett annat aktuellt exempel på hur Gud kan tala.

– Häromdagen när jag klippte gräsmattan hörde jag tydligt ett ord som jag fick googla upp. Det visade sig vara ett spanskt ord för "följ" och jag tänker att det helt enkelt betyder att jag ska följa Jesus. Så får jag väl se vart det leder mig.

Läs mer Jonas Ahlsson såg Guds sken mitt under traumat som sexåring

---

Sara Frigell

  • Ålder: 41 år.

    Bor: Alsike, Knivsta.

    Familj: Maken Ludvig, barnen Laban, 11 år, Irma, 10 år och Ines, 5 år.

    Gör: Utbildad barnmorska, arbetar numera inom palliativa vården.

    Församlingsengagemang: Bygger upp Alphagrupp i Alsike, kyrkvärd i Lagga kyrka.

---

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter på Dagen.

Fler artiklar