Tidernas tweet

Trettonde söndagen efter trefaldighet
Tema: Medmänniskan
Gamla testamentet: Jeremia 38:7-13
Epistel: Romarbrevet 12:16-21
Evangelietext: Matteus evangeliet 7:12
Psaltaren: Psalm 103:1-6

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil


Två gånger på tre år föreslår kyrkoåret att man ska läsa en enda vers från evangelierna. En enda vers från evangelierna att lyssna till i gudstjänsten. En enda vers att predika från. Vad kan uttryckas så kort, koncist och innehållsrikt att det ryms i en enda vers?

Att uttrycka sig koncentrerat och samtidigt begripligt, och substantiellt, är inte helt enkelt. Jag har nyligen upptäckt Twitter. Det hör till de sociala medierna och är ett mellanting mellan mail och facebook.

På Twitter kan man välja att följa någon som skickar små meddelanden som hamnar i telefonen eller i datorn, men man får bara använda sig av 140 tecken.


Den här krönikan innehåller ungefär 3 500 tecken och redan de två första meningarna har överskridit maxgränsen för en tweet. Att uttrycka sig koncentrerat men fortfarande begripligt är en konstform.

Jesus hade varit en strålande Twittrare. Söndagens text är ett citat av Jesus som garanterat hade återtwittrats av många som hade följt honom, det vill säga att man väljer att skicka vidare något man läst, till alla de som följer det man själv skriver. För i en mening sammanfattar Jesus hela skrifterna, lagen och profeterna. Och han behöver bara använda två tredjedelar av de 140 tecknen för att klara konststycket.

@Jesus: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."


Detta måste vara sammanfattningarnas sammanfattning. Så koncentrerat och koncist utan att förlora i innehåll och substans. En enda mening som vägleder och utmanar dig under ett helt liv. En enda mening som målar upp en hel samhällsvision. En ny värld.

Kan du föreställa dig hur världen skulle se ut om alla våra mellanmänskliga relationer grundade sig på denna enda mening. Så mycket hade varit annorlunda. Det går naturligtvis ganska lätt att slå den tanken ur hågen som omöjlig idealitet. Utopi. För om vi skall vara ärliga så vet vi att vi är oss själv närmast.

Att vi är oss själv närmast. Det finns nog få meningar som ger mig så mycket rysning som den. Förmodligen för att den rör vid djupa stråk i mitt eget liv. Stråk som jag inte tycker om. Som går på tvärs mot det jag hade önskat. Är det bara att kapitulera eller finns det en möjlig väg?


I den koncentrerade meningen av Jesus finns en hemlighet. Han står inte på avstånd och pekar med hela handen i hopp om en förändring. Den pedagogiken har över tid inte visat sig särskilt framgångsrik. Han kommer i stället nära. Blir som en sådan som jag. En människa. Han vet hur jag tänker. Hur jag känner. Och varför jag gör som jag gör.

I stället för att bara peka på mina drag av självupptagenhet och lägga ytterligare börda på ett dåligt samvete, vilket vore ett rimligt alternativ, så visar han på möjligheten att förvandla det som är. Och är det något Jesus har erfarenhet av, så är det att vända nederlag till seger, död till liv. Han kan arbeta med vad som helst. För honom finns inga hopplösa fall.


Min utgångspunkt känner vi båda väldigt väl. Jag vet hur jag vill bli behandlad. Hur jag vill bli bemött. Det blir för honom en användbar kunskap. Kunskap som kan användas till något konstruktivt och viktigt. För en ny värld. Ta kunskapen om dig själv och lyft blicken. Där står en medmänniska. När du möter den andres blick vet du redan vad du skall göra.

Jag slutar med att återtwittra tidernas tweet. Det är den enda meningen du behöver komma ihåg av det du nyss läst. "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Debatt