Tonåringarna upptäckte stillheten i Taizé

I somras åkte tonåringarna Doris Aronsson, Siri Klint och William Wetterud till franska Taizé och fick uppleva hur befriande det kan vara med tystnad. Men det var inte helt enkelt till en början.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Jag träffar Doris Aronsson, Siri Klint och William Wetterud en regntung kväll i Stockholms innerstad. De går i nian respektive gymnasiet, har slutat sent och stressat för att hinna ses utanför Kungsholms kyrka. När vi slår oss ner för en pratstund frågar jag hur mycket tystnad som ryms i deras vardagsliv. Svaret kommer unisont:

– Typ ingen.

Siri förklarar:

– Jag är lite rädd för tystnaden och försöker fylla varje tyst stund. På tunnelbanan lyssnar jag på musik och när jag kommer hem kollar jag på film eller pratar i telefon med en kompis.

– Ja, det är fullt ös hela tiden, från morgon till kväll. Vi är så vana att hela tiden ha ljud omkring oss att vi blir besatta vid att göra saker hela tiden. Många tänker inte på att det är viktigt med tystnad, säger William.

I somras fick de tre vännerna däremot vila från bruset, Instagramuppdateringarna och reklambudskapen när de under en vecka besökte den franska kommuniteten Taizé i byn med samma namn. Dit kommer varje år tusentals unga från hela världen för gemenskap och andlig fördjupning. Tre gånger om dagen samlas man till gemensam bön där tio minuter ägnas helt åt tystnad. Siri berättar att det var ovant, till och med obehagligt, till en början.

– Min första tanke var: Hur ska jag fylla min tystnad? Det blev en slags stress och en prestation även i tystnaden. Men jag tror att man kan träna sig i att låta det vara helt tyst.

Även William tyckte att det var svårt med tystnaden till en början.

– Jag satt där och visste inte vad jag skulle tänka. Jag kunde inte prata, jag kunde inte göra någonting. Jag blev rastlös. Det var lite som att sitta på en lektion i ett ämne man verkligen inte gillar. Men sedan var det någon som sa att man kan tänka på sig själv, hur man mår, hur det är med livet. Så efter ett tag hittade jag grejen med tystnaden.

Läs mer: Mia Ström älskar att vara i tystnaden

 

Femtonåriga Doris hade inte svårt med tystnaden, utan kände sig som mest fri under bönestunderna. Hon uppskattade att hinna tänka klart.

– Jag tror att jag reflekterar precis lika mycket hemma som i Taizé, men här är min tid för reflektion trängd och det är ständigt ett surr runt omkring. Så i stället går jag och småreflekterar. Skillnaden i Taizé blev att man fick en tid till reflektion direkt på morgonen och då hann man tänka igenom allting. Man hann tänka klart och sedan kunde man bara köra, säger hon.

Doris, Siri och William åkte till Taizé med sin bibelgrupp från Centrumkyrkan i Sundbyberg utanför Stockholm. Efter resan har de försökt behålla tiden av tystnad i sin vardag. Men det har visat sig vara lättare sagt än gjort.

– I Taizé lever alla som är på den platsen med samma förutsättningar och därför kunde jag slappna av. Om det skulle vara tråkigt där skulle alla ha tråkigt och därför kände jag ingen fomo (fear of missing out). Och när alla 3000 människor är tysta samtidigt kan man slappna av i det, berättar Siri och fortsätter:

– När jag kom hem försökte jag införa en stunds tystnad varje dag. Mitt mål var tio minuter. Men det har jag inte kunnat hålla. I Taizé gick den tysta tiden snabbt men hemma känns varje minut jättelång och jag kom på mig själv med att inte kunna slappna av utan hela tiden tänka: Hur långt är det kvar? Det är som att tiden blir viktigare hemma. När jag suttit tyst hemma har jag känt att jag missat så mycket annat, undrat vad alla andra gjort och tänkt att jag inte har tid att sitta tyst.

– Ja, hemma är det så viktigt att räcka till i alla projekt man är med i. Men i Taizé är liksom det enda projektet att inte fisa under tystnaden. Det är det enda man behöver tänka på, lägger Doris till och de andra ler igenkännande.

Varför är det viktigt med tystnad?

William: – I vardagen känner jag att det är mycket fokus på andra, vad andra tycker. Tycker andra att jag är cool? Men i tystnaden kan man få egentid och tänka efter vad man själv vill.

Siri: – Ja, det är ofta andra talar in i ens liv, men så sällan man talar till sig själv.

Doris: – Jag tror inte att målet är tystnaden, men en viktig del i en process där man får tänka klart. Missar man tystnadssteget kör man på utan att veta var man ska.

Skulle vi behöva mer tystnad i våra gudstjänster?

– Efter att vi kom hem från Taizé hade vi en minuts tystnad i gudstjänsten, men då hinner det ju knappt bli tyst, säger Doris.

William Wetterud brukar gå på ungdomsmöte i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Där är det sällan tyst, säger han.

– Om det plötsligt skulle bli tyst skulle nog många reagera på det och bli förvirrade, men när de väl skulle fatta grejen skulle de nog gilla det.

Läs också: Kyrkoherde: "Vi vill spegla Taizés ekumenik"

 

Precis dagarna innan Doris, Siri och William åkte till Taizé var de på Frizonfestivalen utanför Örebro. Där var det musik och aktivitet dygnet runt.

– Sista lovsångskvällen kände jag: Gud nu vet jag inte vad som är basen i mitt bröst och vad som är du. Nu måste du tala till mig i tystnaden. Dagen efter var jag i Taizé, säger Doris och berättar hur hon redan vid första kvällsbönen blev berörd.

– Ja, det var verkligen en kontrast på flera sätt. På Frizon ville man också se bra ut och ha snygga kläder och så, men i Taizé var det ingen som brydde sig om det. Jag insåg då att många grejer som är väldigt mycket i fokus i Stockholm, och även i kyrkan, egentligen är osunda, fyller Siri i.

– Från Taizé tar jag verkligen med mig att Gud inte är en poplovsångsgud som går att rama in. Gud är stor och lägger sig som ett filter över allt, säger Doris.

– Det finns ingen Hillsong-gud eller Frizon-gud. Gud är alltid samma.

Så skiljs vi åt och de tre tonåringarna pluggar in hörlurarna i öronen och går mot tunnelbanan. Men de säger att de alltid kommer att bära med sig en bit av tystnaden i Taizé.

Läs även: Malins färd mot ett nytt sätt att läsa Bibeln

Fakta: Taizé

Kommuniteten i Taizé är ett kristet ekumeniskt brödraskap i Taizé, en by i Burgund i centrala Frankrike. Kommuniteten grundades år 1949 av Roger Schutz, sedermera Frère Roger, efter att han tillsammans med flera bröder hade arbetat där i 9 år. Kommuniteten har i dag knappt hundra medlemmar, från mer än 30 länder.