Vad är en andlig kamp och vad bara är livets villkor?

När är parkerings­böter, barnens magsjuka, konflikter och läckande tak artilleri i en andlig kamp?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

I tisdags när vi skulle ha en andakt hade vi teknikstrul. En student säger med glimten i ögat: ”Är det inte märkligt att vi stöter på det här andliga motståndet varje gång de här mickarna är inblandade?”

Vad är andligt motstånd? Vad är det som göra att vi tolkar och definierar vissa saker och händelser som andlig kamp och andra inte?

När är parkeringsböter, barnens magsjuka, konflikter och läckande tak artilleri i en andlig kamp och när är det … tja ... livets villkor helt enkelt?

Ofta tolkar vi besvärligheter som andlig kamp i relation till ett evangelisationsengagemang (som ständigt stöter på patrull) eller en predikan (som vi aldrig verkar kunna få tid att jobba med i lugn och ro). Helt klart kan konkreta händelser vara en del i en andlig kamp, men det jag funderar på när jag läser om Jesus drabbning med djävulen är om vi ibland blir duperade av fienden att fokusera på det yttre slagfältet och därför osynliggör den kamp som pågår utmed vårt eget hjärtas stridslinjer. Tänk om det är där de verkligt avgörande slagen står?

Djävulen attackerar inte Jesus med en obarmhärtig sandstorm eller en armé av skorpioner. I stället kommer förslag som egentligen låter rätt vettiga. Varför inte förvandla stenar till bröd? Om Fadern älskar Jesus vill han väl inte att han skall svälta? Varför inte kasta sig ut och be Gud gripa in?

Det låter som en bra idé för att Guds makt skall bli synlig, vilket vittnesbörd!

Det luriga med den här sortens andliga kamp är att det krävs urskiljning för att känna igen den som ondska.

Det inser pastor Gregorius i Bengt Ohlssons roman: ”I dina svagaste stunder – och det är självfallet bara då som djävulen söker upp dig – framstår han som en pålitlig gammal vän; han som, till skillnad från de andra vännerna, inte drar sig för att säga de obehagligaste sanningarna”.

Fienden kommer ibland till oss och framstår som en trogen vän som står på vår sida mot världen, ibland till och med som en ljusets ängel, som det står i 2 Kor 11:14.

Frestelserna Jesus möter i öknen är på ytan inte självklara motsatser till Guds vilja. Jesus har ju kommit just för att mätta, rädda och regera. Men Jesus genomskådar frestelsernas utklädnad och tar striden där den verkligen utspelar sig, i kampen om hans djupaste tillit, vilja och kärlek.

 

Söndagens bibeltexter:

Gamla testamentet: Första Mosebok 16:1-13

Ab­rams hust­ru Sa­raj ha­de in­te fött ho­nom några barn. Hon ha­de en egyp­tisk slav­flic­ka som het­te Ha­gar, och en dag sa­de Sa­raj till Ab­ram: ”Her­ren har gjort mig ofrukt­sam. Gå till min slav­flic­ka, kanske kan jag få barn ge­nom hen­ne.” Ab­ram sam­tyck­te, och så tog Sa­raj, Ab­rams hust­ru, sin egyp­tis­ka slav­flic­ka Ha­gar och gav hen­ne åt sin man. Ab­ram ha­de då bott tio år i Ka­naan. Ab­ram låg med Ha­gar, och hon blev ha­van­de. Men när hon märk­te att hon vänta­de barn börja­de hon se ner på sin mat­mor. Då sa­de Sa­raj till Ab­ram: ”Den­na skymf är ditt fel! Jag la­de själv min slav­flic­ka i din famn, men när hon märk­te att hon vänta­de barn börja­de hon se ner på mig. Her­ren må döma mel­lan mig och dig!” Ab­ram sva­ra­de Sa­raj: ”Du bestämmer själv över din slav­flic­ka – gör vad du vill med hen­ne!” Sa­raj be­straf­fa­de hen­ne, men då rym­de hon. Her­rens äng­el fann hen­ne vid en källa i öknen, källan på vägen till Shur. ”Ha­gar”, sa­de han, ”Sa­rajs slav­flic­ka, vari­från kom­mer du och vart är du på väg?” Hon sva­ra­de: ”Jag har rymt från min mat­mor Sa­raj.” Då sa­de han till hen­ne: ”Vänd till­ba­ka till din mat­mor och un­der­kas­ta dig hen­ne.” Och Her­rens äng­el sa­de: ”Jag skall göra di­na ätt­ling­ar myc­ket tal­ri­ka, så tal­ri­ka att ing­en kan räkna dem.” Her­rens äng­el sa­de till hen­ne: ”Du är ha­van­de och skall föda en son, och du skall ge ho­nom nam­net Is­mael, ty Her­ren har hört din kla­gan. Mer vildåsna än människa skall han va­ra, han skall slåss mot al­la och al­la mot ho­nom. Öster om al­la si­na bröder skall han bo.” Ha­gar gav Her­ren, som ha­de ta­lat till hen­ne, ett namn: ”Du är Se­en­dets Gud.” Ty hon tänk­te: ”Har jag verk­li­gen sett Gud och förbli­vit vid liv?”

Episteltext: Hebreerbrevet 4:14-16

När vi nu har en mäktig överste­präst som har sti­git upp ge­nom him­lar­na, Je­sus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännel­se. Vi har in­te en överste­präst som är oförmögen att känna med oss i våra svag­he­ter, ut­an en som har prövats på al­la sätt och va­rit som vi men ut­an synd. Låt oss därför frimo­digt träda fram till nådens tron för att få förbar­man­de och nåd i den stund då vi behöver hjälp.

Evangelietext: Matteusevangeliet 4:1-11

Se­dan fördes Je­sus av An­den ut i öknen för att sättas på prov av djävu­len. När han ha­de fas­tat i fyr­tio da­gar och fyr­tio nätter blev han till slut hung­rig. Då kom fres­ta­ren och sa­de till ho­nom: ”Om du är Guds son, så be­fall att de här ste­nar­na blir bröd.” Je­sus sva­ra­de: ”Det står skri­vet: Människan skall in­te le­va ba­ra av bröd, ut­an av var­je ord som utgår ur Guds mun.” Se­dan tog djävu­len ho­nom med sig till den he­li­ga sta­den och ställ­de ho­nom högst up­pe på tem­pel­mu­ren och sa­de: ”Om du är Guds son, så kas­ta dig ner. Det står ju skri­vet: Han skall be­fal­la si­na äng­lar och de skall bära dig på si­na händer så att du in­te stöter fo­ten mot någon sten.” Je­sus sa­de till ho­nom: ”Det står också skri­vet: Du skall in­te sätta Her­ren, din Gud, på prov.” Nu tog djävu­len ho­nom med sig upp på ett myc­ket högt berg och vi­sa­de ho­nom al­la ri­ken i värl­den och de­ras härlig­het och sa­de: ”Allt det­ta skall jag ge dig om du fal­ler ner och till­ber mig.” Då sa­de Je­sus till ho­nom: ”Gå din väg, Sa­tan. Det står ju skri­vet: Her­ren, din Gud, skall du till­be, och en­dast ho­nom skall du dyr­ka.” Då lät djävu­len ho­nom va­ra, och äng­lar kom fram och betjäna­de ho­nom.

Läs fler Inför helgen-krönikor

Alla tidigare artiklar