Vad innebär det att vara älskad av Gud?

Att älska Gud innebär att lyda Gud – inte för lydnadens skull men för kärlekens, och den kärleken kan bara Gud ge. Daniel Ringdahl skriver utifrån söndagens bibeltexter.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Har du tänkt på hur viktigt det är för ett barn att glädja sina föräldrar när anknytningen och relationen fungerar som den ska? Barnet söker förälderns blick, godkännande och gillande. Det sker naturligt och utan ansträngning. Eller om du har en livspartner: om relationen är god vill du göra din partner stolt och glad. Du kalkylerar inte eller funderar på hur du ska kunna avvika så mycket som möjligt från din partners önskan och ändå bevara relationen någorlunda intakt. Kärleken tar hand om prioriteringarna.

Samma förhållande gäller i relationen till Gud: om jag älskar Gud vill jag göra det som gläder Gud. Johannes betonar i söndagens episteltext att kärlek och lydnad hör oupplösligt samman. Det är värt att poängtera detta i dag när människor kan tala vitt och brett om Guds kärlek men aldrig om kärlekens lydnad. Den man älskar vill man glädja och Jesus har uttryckligen sagt: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord.” (Johannes 14:21.)

Petrus fick lära sig vad det innebär att vara älskad av Gud. I söndagens evangelium möter Jesus Petrus när Petrus är på botten. Trots alla stolta löften, trots ivern och beslutsamheten, trots åren tillsammans med Jesus – när det verkligen gällde liv och död hade Petrus svikit Jesus och svurit på att han inte kände honom. Skammen och självföraktet måste ha bränt något vansinnigt i Petrus när de satt och åt vid strandkanten (men nog spirade också ett litet hopp?). Jesus rör vid det öppna såret: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Det är kärleken det handlar om. Nu är Petrus mycket mera försiktig och verkar smärtsamt medveten om sin otillräcklighet, men nog måste han ha överväldigats av Jesus kärlek och förlåtelse.

Att älska Gud innebär att lyda Gud – inte för lydnadens skull men för kärlekens, och den kärleken kan bara Gud ge. Johannes skriver om att ”vara född av Gud” och den födseln är någonting som Gud gör genom sin Ande och sitt Ord. Den som i dopet har fått dö med Kristus har också fått uppstå till en ny människa som vill det Gud vill och älskar vad Gud vill. Och för den människan är Guds bud inte tunga – det är ju Kristus som lever i henne (Gal. 2:19-20)!

Jämför med barnet i inledningen. Ett barn som varje dag måste kämpa för att vinna mamma och pappas kärlek kommer att uppleva det svårt och hårt att göra det rätta, men ett barn som lever i trygg förvissning om att vara älskad känner inte tyngden även om lydnaden kan vackla. Den som har kämpat med att vara Gud till lags och en dag får upptäcka att Jesus har varit Gud till lags i mitt ställe – den lättar från marken.

Livet är fullt av motgångar och ibland undrar man om det goda över huvud taget har en chans när man hör om exempelvis terrorattentatet i Sri Lanka mot påskdagsfirande kristna. Johannes skriver att ”vår tro” kan besegra världen. Han syftar givetvis inte på kvaliteten på vår tro utan objektet för den: Jesus Kristus. Men inte Jesus som vishetslärare eller moralkodex eller förebild, utan Jesus som den inkarnerade Guden, som levde, dog och uppstod kroppsligen och som nu lever i evigheters evighet.

Söndagens bibeltexter

Andra söndagen i påsktiden

Tema: Påskens vittnen

Gamla testamentet: Jeremia 18:1–6

Det­ta ord kom till Je­re­mia från Her­ren: Gå ner till kruk­ma­ka­rens hus. Där skall jag låta dig höra mi­na ord. Då gick jag ner till kruk­ma­ka­rens hus och fann ho­nom i ar­be­te vid drej­ski­van. Ibland miss­lyc­ka­des lerkärlet som kruk­ma­ka­ren for­ma­de med si­na händer, och då gjor­de han om det till ett nytt kärl, så som han vil­le ha det. Her­rens­ ord kom till mig: Skul­le jag in­te kun­na göra med er, Is­ra­els folk, så som den­ne kruk­ma­ka­re gör, säger Her­ren. Som le­ran i kruk­ma­ka­rens händer, så är ni i mi­na händer, Is­ra­els folk.

Nya testamentet: Första Johannesbrevet 5:1–5

Var och en som tror att Je­sus är Kristus, han är född av Gud, och den som äls­kar fa­dern äls­kar också hans barn. Att vi äls­kar Guds barn ser vi därav att vi äls­kar Gud och håller hans bud. Ty det­ta är kärle­ken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är in­te tunga, ef­tersom al­la som är födda av Gud be­seg­rar värl­den, och det­ta är den se­ger som har be­seg­rat värl­den: vår tro. Vem kan be­seg­ra värl­den ut­om den som tror att Je­sus är Guds son?

Evangelietext: Johannesevangeliet 21:15–19

När de ha­de ätit sa­de Je­sus till Si­mon Petrus: ”Si­mon, Jo­han­nes son, äls­kar du mig mer än de and­ra gör?” Si­mon sva­ra­de: ”Ja, her­re, du vet att jag har dig kär.” Je­sus sa­de: ”För mi­na lamm på be­te.” Och han fråga­de ho­nom för and­ra gång­en: ”Si­mon, Jo­han­nes son, äls­kar du mig?” Si­mon sva­ra­de: ”Ja, her­re, du vet att jag har dig kär.” Je­sus sa­de: ”Var en her­de för mi­na får.” Och han fråga­de ho­nom för tred­je gång­en: ”Si­mon, Jo­han­nes son, har du mig kär?” Petrus blev be­drövad när Je­sus för tred­je gång­en fråga­de: ”Har du mig kär?” och han sva­ra­de: ”Her­re, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Je­sus sa­de: ”För mi­na får på be­te. San­ner­li­gen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du vil­le. Men när du blir gam­mal skall du sträcka ut di­na ar­mar och någon an­nan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du in­te vill.” (Så angav han med vad för slags död Petrus skul­le förhärli­ga Gud.) Se­dan sa­de han till ho­nom: ”Följ mig!”

Psaltaren: Psalm 145:1–7

En lovsång av Da­vid. Jag sjung­er om din stor­het, Gud, min ko­nung, nu och för evigt pri­sar jag ditt namn. Dag ef­ter dag vill jag pri­sa dig, nu och för evigt sjunga ditt lov. Stor är Her­ren, högt är han pri­sad, ing­en kan fat­ta hans stor­het. Släkte ef­ter släkte skall hyl­la di­na verk och vitt­na om di­na väldi­ga gärning­ar. De skall ta­la om din härlig­het, ditt höga ma­jestät, och de un­der som du gör vill jag be­sjunga. De skall pri­sa din fruk­tansvärda makt, och din stor­het vill jag förkun­na. De skall ro­pa ut din sto­ra god­het och jub­la över din tro­fast­het.

Premium Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
Premium Foto: Johan Nilsson/TT
Foto: Johan Nilsson/TT