Vänskap som trotsar kulturella gränser

Vänskap känner inga ålders- eller kulturella gränser. När byn fick ett flyktingboende utökade också Christer Bodeskog sin vänkrets med goda samtal och chicken biryani.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

DÖRARP. ​På promenad genom den lilla småländska byn Dörarp fick Christer Bodeskog och hans fru Ingegerd se ett okänt ansikte vid postlådorna. Han hette Ahmed och kom från Yemen.

– Vi började prata och han frågade oss om det skulle vara gott med en kopp kaffe. På den vägen är det, säger Christer och ler.

Det var för tre år sedan och under den här tiden har det blivit åtskilliga koppar av både arabiskt och svenskt kaffe. Lägg därtill Ahmeds paradrätt, chicken biryani, och långa samtal om livet i Sverige och Yemen.

– Vi har pratat om religion, mat och kultur, och det har varit väldigt givande och roliga samtal. Det är som om en helt annan värld har öppnat sig för mig, säger Christer.

Visserligen har han rest en hel del själv runt om i världen under sitt yrkesverksamma liv inom träindustrin, där han till och med startat upp en liten träindustri på Island med förädling av flyt-timmer från Sibirien. Men de flesta av Christers resor har gått till Östeuropa och Ryssland.

– Och där har jag aldrig lärt känna ortsbefolkningen på det sätt som jag lärt känna dem som kommit hit till Dörarp. Men jag har alltid varit intresserad av andra kulturer och religioner. Jag har till exempel på min meritlista att jag har läst halva koranen, men mer än så orkade jag inte, säger Christer och skrattar.

Bibeln däremot är han väl förtrogen med, och han gillar att prata tro och liv med människor som inte nödvändigtvis ser livet ur precis samma perspektiv som han själv.

Och när ett par lärare i Dörarp bestämde sig för att dra igång ett språkcafé för flyktingarna var Christer och Ingegerd bland de första att sluta upp som frivilliga. Där knöts ännu fler kontakter, bland annat med Hasan från Irak.

– Jag blev till och med tvungen att gå med i Facebook så att jag kunde hänga med i vad som händer här i byn.

Christer tog med sig både Ahmed och Hasan på lite olika utflykter för att visa dem Sverige.

– Vi åkte bland annat till Fagerås utanför Sjötofta där det blommar en miljon påskliljor på våren. Och så åkte vi ångtåg på Ohsabanan, berättar Christer.

Det har gått bra både för Ahmed och Hasan. Båda har fått uppehållstillstånd och egna bostäder i närliggande Ljungby, och Ahmed väntar nu på återförening med sin familj som ska komma till Sverige. Men det finns också nyfunna vänner som det inte gått lika bra för.

– Precis innan jul lärde jag känna en kille som fått avslag. Han har blivit kristen sedan han kom till Sverige och nu försöker vi hjälpa honom så gott vi kan, säger Christer.

Hjälpen består både av ekonomiskt stöd och kontakter med myndigheter och rättsväsende. Och ”vi” är den lilla hemgrupp som nyligen startats, bestående av både nysvenskar och gammelsvenskar i Bergaortens Missionsförsamling där Christer är medlem. Gruppen träffas hemma hos Christer vilket han värdesätter för gemenskapens skull då han nyligen blev änkeman.

Han och Ingegerd hade bestämt att de skulle flytta permanent till sommarhuset i Dörarp när de blev pensionärer. Så insjuknade Ingegerd i pannlobsdemens och fick gå från jobbet ett år tidigare. Livet blev inte riktigt som de hade tänkt sig.

– Men vi flyttade till Dörarp ändå. Och de här nya bekantskaperna har betytt mycket både för Ingegerd och mig. Ingegerd var egentligen den av oss som var mest social, hon var den som pratade med alla och som höll kontakten med vänner och familj, säger Christer.

Han fick behålla henne längre än han vågat tro och hoppas, men i slutet av april somnade Ingegerd in. Och nu är det Christer själv som får bygga vidare på det sociala nätverk de grundlade tillsammans.

– Jag har mött så stor värme, både från församlingen och från våra nya vänner. Det är många kontakter och ny vänskap som ger så mycket tillbaka, säger Christer Bodeskog.