Veckans bibeltexter: Döm inte varandra

Gamla testamentet: Sakarja 7:8–10

Åter kom Her­rens ord till Sa­kar­ja: Så har Her­ren Se­ba­ot sagt: ”Fäll rättfärdi­ga do­mar och vi­sa varand­ra kärlek och barmhärtig­het! Förtryck in­te änkan och den fa­derlöse, in­vand­ra­ren och den fat­ti­ge. Tänk in­te ut on­da pla­ner mot varand­ra.”

Episteltext: Romarbrevet 14:11–14

Ty det är skri­vet: Så sant jag le­ver, säger Her­ren, för mig skall al­la knän böjas, och alla tung­or skall pri­sa Gud. Alltså skall var och en av oss avlägga räken­skap inför Gud. Låt oss därför in­te läng­re döma varand­ra. I stället skall ni se till att ni in­te kommer någon bro­der att sna­va el­ler fal­la. I min tro på her­ren Je­sus vet jag fullt och fast att ingen­ting är orent i sig självt, men den som be­trak­tar det som orent, för honom är det orent.

Evangelietext: Johannes 8:1–11

Men Je­sus gick till Oliv­ber­get. Ti­digt på mor­go­nen var han till­ba­ka i temp­let. Allt fol­ket sam­la­des kring ho­nom, och han sat­te sig ner och un­der­vi­sa­de. De skriftlärda och fa­ri­séer­na kom då dit med en kvin­na som ha­de er­tap­pats med äkten­skaps­brott. De ställ­de hen­ne framför ho­nom och sa­de: ”Mästa­re, den här kvin­nan togs på bar gärning när hon be­gick äkten­skaps­brott. I la­gen före­skri­ver Mo­se att såda­na kvinnor skall ste­nas. Vad säger du?” Det­ta sa­de de för att sätta ho­nom på prov och få något att an­kla­ga ho­nom för. Men Je­sus böjde sig ner och ri­ta­de på mar­ken med fing­ret. När de en­vi­sa­des med sin fråga såg han upp och sa­de: ”Den av er som är fri från synd skall kas­ta förs­ta ste­nen på hen­ne.” Och han böjde sig ner igen och ri­ta­de på mar­ken. När de hörde hans svar gick de däri­från en ef­ter en, de älds­te först, och han blev en­sam kvar med kvin­nan framför sig. Je­sus såg upp och sa­de till hen­ne: ”Kvin­na, vart tog de vägen? Var det ing­en som dömde dig?” Hon sva­ra­de: ”Nej, herre.” Je­sus sa­de: ”In­te hel­ler jag dömer dig. Gå nu, och syn­da in­te mer.”

Psaltaren: Psalm 62:2–9

Ba­ra hos Gud fin­ner jag ro, från ho­nom kom­mer min rädd­ning. Han är klip­pan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Hur länge skall ni ansätta mig, samfällt storma an som mot en lu­tan­de vägg, en fallfärdig mur? De har enats om att störta ner mig. De äls­kar svek, med mun­nen välsig­nar de, men i sitt hjärta förban­nar de. Bara hos Gud fin­ner jag ro, från ho­nom kom­mer mitt hopp. Han är klip­pan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Från Gud kom­mer min hjälp och min ära, Gud är min till­flykt, min star­ka klip­pa. Sätt all­tid din lit till ho­nom, du folk, öpp­na ditt hjärta inför ho­nom. Gud är vår till­flykt.

---

Syndfria stenkastare

• Ur evangelietexten: Men Je­sus böjde sig ner och ri­ta­de på mar­ken med fing­ret. När de en­vi­sa­des med sin fråga såg han upp och sa­de: "Den av er som är fri från synd skall kas­ta förs­ta stenen på hen­ne." Och han böjde sig ner igen och ri­ta­de på mar­ken.

---

---

Gud är min trygga borg

• Ur psaltaren: Bara hos Gud fin­ner jag ro, från ho­nom kom­mer mitt hopp. Han är klip­pan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Från Gud kom­mer min hjälp och min ära, Gud är min till­flykt, min star­ka klip­pa. Sätt all­tid din lit till ho­nom, du folk, öpp­na ditt hjärta inför ho­nom. Gud är vår till­flykt.

---

---

Alla knän ska böjas

• Ur episteltexten: Ty det är skri­vet: Så sant jag le­ver, säger Her­ren, för mig skall al­la knän böjas, och alla tung­or skall pri­sa Gud. Alltså skall var och en av oss avlägga räken­skap inför Gud. Låt oss därför in­te läng­re döma varand­ra. I stället skall ni se till att ni in­te kom­mer någon bro­der att sna­va el­ler fal­la.

---