20 år sedan första patienten kom till Panzisjukhuset

Kvinnan bad kirurgen Veikko Reinikainen, som var utsänd av pingströrelsen i Finland, att operera henne.

– Det tog dem sex timmar, berättar röntgensjuksköterskan Kerstin Åkerman, som var på plats och hjälpte till.

Vid tidpunkten höll Panzisjukhuset på att byggas. Men Veikko Reinikainen fick tillgång till byggnaden som kallades "kolonialhuset" och som i dag är chefsläkaren Denis Mukweges privata bostad på Panziområdet. Där genomfördes operationen.

Ryktet spreds snabbt

– Kvinnan var den första våldtagna patienten som kom till Panzisjukhuset. Men att hon hade blivit våldtagen i samband med attacken fick vi veta först senare när hon kom tillbaka för vård. Det var alldeles nytt för oss då, säger Kerstin Åkerman enligt ett pressmeddelande från PMU.

Ryktet om att verksamheten vid sjukhuset hade dragit igång spreds snabbt och snart samlades stora folkmassor på gården utanför.

– Det gick inte att få stopp på patientflödet. Denis Mukwege som var chefsläkare var tvungen att snabbt anställa barnmorskor, förklarar Kerstin Åkerman.

Dag Bohlin som var landansvarig för PMU:s arbete i DR Kongo 1996–2004 förklarar att PMU har varit med ända från början.

– Mitt under brinnande krig och på förfrågan från Denis Mukwege och systersamfundet CEPAC, fattade PMU beslut om att bygga Panzisjukhuset, säger han.

54 000 kvinnor och barn

Men det dröjde ändå till 2002 innan Panzisjukhusets dörrar, med ekonomiskt stöd från Sida och Läkarmissionen, officiellt kunde öppnas.

Enligt pressmeddelandet från PMU var tanken från början att sjukhuset framför allt skulle erbjuda kvalificerad mödrahälsovård. I stället fylldes det med barn och kvinnor som hade utsatts för sexuellt våld.

Fram tills i dag har mer än 54 000 kvinnor och barn som utsatts för våldtäkt i DR Kongo fått vård på sjukhuset.