Nyheter

Läkarmissionens generalsekreterare: Situationen i DR Kongo är extrem

Det fanns förhoppningar om att Denis Mukweges nobelpris skulle bli början på något positivt för DR Kongo. Men ett år senare larmar Läkarmissionens generalsekreterare Lars Arrhenius om svält, systematiska våldtäkter, hög barnadödlighet och stora brister på sjukhusen.

1 av 7

Nyligen gjorde Lars Arrhenius en tio dagar lång rundresa i DR Kongo. Han besökte de verksamheter i landet som organisationen stöttar och mötte personalen.

– Vi ville analysera den generella situationen i DR Kongo och titta närmare på sjukhusen som vi samarbetar med, säger han till Dagen.

Ett av dessa är det välkända Panzisjukhuset där Denis Mukwege är verksam. Ett annat är Kyeshero-sjukhuset i Goma, provinshuvudstad i Norra Kivu. Byggnationen av sjukhuset, som invigdes hösten 2012, finansierades med norska biståndspengar. Men det saknas pengar för den löpande driften och Läkarmissionen gick därför akut in för att klara verksamheten i år.

Ett tredje sjukhus som besöktes var det gamla missionssjukhuset i Pinga.

– När vi kom dit befann sig milisgrupper runt byggnaderna. Osäkerheten i landet är så stor och det försvårar sjukhusets verksamhet, säger Lars Arrhenius.

– Det finns varken mediciner eller utrustning och ibland inte ens el eller vatten. Samtidigt kämpar personalen på så gott de kan utan att få någon lön.

Ebola förvärrar situationen

En omständighet som ytterligare förvärrar situationen i de östra delarna av landet är det pågående ebolautbrottet som i somras klassades som ett internationellt nödläge av Världshälsoorganisationen, WHO.

På vilket sätt märks det?

– Man ser tvättstationer överallt. Dessutom är spärrar uppsatta där man kollar människors temperatur. Oron är stor.

För ett drygt år sedan inledde Läkarmissionen en stor informationssatsning i Beni, som är epicentrum för ebolautbrottet, i Norra Kivu om hur ebola smittar. Dessutom bekostas ett antal tvättstationer.

En läkare från Panzisjukhuset som har varit ansvarig för verksamheten i Beni förklarade i juli att "fake news" var en stor utmaning. Rykten gjorde bland annat gällande att ebola sprids via sjukhusen, att vaccin gör människor sterila och att viruset är framtaget i laboratorier i USA för att slå ut befolkningen i DR Kongo och komma åt landets rikedomar.

Under sitt besök i DR Kongo reste Lars Arrhenius inte till Beni. Däremot besökte han andra områden där enstaka ebolafall har rapporterats.

Hur skulle du beskriva den generella situationen i DR Kongo?

– Det är en humanitär katastrof. Människor lever i stor fattigdom och osäkerhet. Våldet är väldigt närvarande. Behoven är enorma och på många platser är situationen akut.

"Vi måste fortsätta att stötta"

Ett positiv initiativ i mörkret är den satsning som Läkarmissionen och MAF (Mission Aviation Fellowship), på initiativ från Denis Mukwege, håller på att dra igång.

Från och med nästa år kommer MAF att flyga ut medicinska experter och mediciner till otillgängliga platser. Men redan under Lars Arrhenius besök i september gjordes en "provflygning".

– Vi fick följa med till en by som inte går att ni med bil. Där fanns en flicka som var så undernärd och som hade en så svår benskada att hon skulle dö om hon inte fick bättre vård. Nu kunde vi ta med henne till Panzisjukhuset.

I Sverige ifrågasätts biståndet allt mer – bland annat eftersom det ofta är svårt att se de konkreta effekterna av pengarna. Men enligt Lars Arrhenius finns det inte något alternativ.

– Vi måste fortsätta att stötta. Tack och lov känner många kristna ett stort ansvar för DR Kongo och att våra givare är lojala beror på att de genuint bryr sig om människorna i landet. Vi kommer sätta oss tillsammans med PMU för att se vad vi kan göra tillsammans för att höja nivån på vården.

Lars Arrhenius glädjer sig över Panzisjukhuset, som Läkarmissionen och flera andra stöttar. Han konstaterar likaså att förutsättningar också finns för bra vård på Keysherosjukhuset i Goma där basal utrustning finns, men med ett behov av ökat ekonomiskt stöd.

– Båda dessa sjukhus har sina rötter i svensk pingstmission. Det är dock tragiskt att se hur eftersatt andra av de missionssjukhus, såsom Pinga och Lemera med flera, som svenska missionärer byggde upp, är. Förhållandevis små bidrag till dessa kan betyda mycket för att öka möjligheten till vård.

Fler artiklar för dig