Efter flygolyckan i Iran: Storkyrkan inbjuder till minnesstund för de omkomna

På onsdag kväll den 15 januari hålls en minnesstund i Storkyrkan i Stockholm för offren i flygkatastrofen i Iran den gångna veckan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Alla 176 ombordvarande på det ukrainska Boeing-planet omkom när maskinen störtade efter att ha skjutits ner av iranskt luftvärn. 17 av de döda passagerarna var bosatta i Sverige, vilket gjort att sorgen kommit särskilt nära på de platser dessa människor levde sina liv.

– Som så många gånger tidigare vid liknande olyckor och katastrofer har Storkyrkan fått en förfrågan om vi kan öppna våra portar, den här gången med anledning av flygkatastrofen i Iran, berättar Hans Ulfvebrand, domprost i Stockholms stift.

Tillsammans med domkyrkokaplan Kristina Ljunggren kommer Ulfvebrand att leda onsdagens minnesstund som förutom ljuständning även kommer att innehålla musik, textläsning och den så kallade FN-bönen. Domkyrkoförsamlingens musiker Mattias Wager och Filip Graden, cello, kommer att medverka.

Hur viktiga är sådana här samlingar för oss människor?

– Väldigt viktiga. Ljuständning, stillhet och tystnad tillsammans i ett heligt rum är något oerhört betydelsefullt. Tystnaden var före ordet. Detta handlar om den gemensamma tystnaden inför sådant som ingen av oss begriper, det är ju en katastrof detta som har hänt, understryker Hans Ulfvebrand när Dagen pratar med honom.

Gäller det behovet även sekulariserade svenskar?

– Absolut! Jag är alldeles övertygad att om personer som definierar sig som sekulariserade är med i ett sådant här sammanhang, så tror jag att de och vi alla förstår att det här delar vi som människor, oavsett hur vi definierar varandra och bortom vad vi har för livsinställning.

Detta är som sagt inte första gången Storkyrkan öppnar för något liknande. Hur stort tror du engagemanget blir den här gången?

– Det kan jag inte svara på. Men jag tror att det under ytan är ganska många människor som kommer att delta när de upptäcker denna minnesstund. I Storkyrkan vet vi aldrig, vi är vana att öppna famnen och vi försöker vara beredda på att möta dem som kommer, säger Hans Ulfvebrand.

Hur tror du att de sörjande har påverkats av beskedet att olyckan berodde på ett ödesdigert misstag?

– Det som skett är ohyggligt och ofattbart. Det är bara att gå till sig själv. Jag tror att jag skulle bli fruktansvärt både arg, ledsen och förtvivlad om det handlade om mina nära och kära.

Kan det vara så att händelseförloppet förstärker meningslösheten och försvårar trösten?

– Det är klart att all ofattbar katastrof som är meningslös kan försvåra ett sorgearbete. Och det tror jag att det gör. Samtidigt vet vi att all sorg och förtvivlan är djupt personlig. Varje människa är unik i en sådan här process. Det är därför vi öppnar upp vårt kyrkorum för att vara med en bit på vägen. Även om vi inte kan vara med på hela vägen, kan vi göra några små insatser, säger domprosten.

Onsdag den 15 januari klockan 18.00 hålls minnesstunden i Storkyrkan, Stockholm.

Bokrecensioner