Världsmästaren Johannes Andersson: "Gud är viktigare än armbrytning"

Armbrytning är för många lika med Heidi Andersson, flerfaldig världsmästare från byn Ensamheten i Lappland. Nu finns ytterligare ett namn att lägga till kategorin världsmästare.

Johannes Andersson är namnet, en 26-årig egenföretagare från Storuman. När Dagen ringer och frågar hur det känns att vara världsmästare säger han med sitt norrländska lugn.

– Det känns bra, det är ett mål jag jobbat efter i ganska många år nu.

Bragdartad insats

Johannes började med armbrytning när han gick i sjunde klass och det var på gymnasiet han på allvar började satsa på sporten.

– Målet när jag åkte till VM var medalj men att det skulle bli guld var över förväntan, säger Johannes till Dagen.

Precis som boxning och brottning är armbrytning uppdelad i olika viktklasser och Johannes kan titulera sig världsmästare i viktklassen minus 78 kilo höger arm. (I vänster arm minus 78 kilo blev han femma.)

Störst konkurrens

Det är en av de viktklasser i världen där det finns flesta armbrytare och där konkurrensen därmed är som allra störst, enligt Johannes.

Han gick obesegrad genom hela mästerskapet, förutom i första matchen som han förlorade.

– Om man förlorat en match i armbrytning får man alltid en chans till att vinna, förklarar Johannes.

Tro och armbrytning

Därmed tycks armbrytning ha vissa likheter med kristen tro. Den som kommer till tro får en andra chans i livet, skulle man kunna säga.

– Det kan nog stämma, säger Johannes som uppväxt i en kristen familj i pingstförsamlingen i Gunnarn, tre mil från Storuman där han numera bor.

Den kristna tron är mycket viktig för Johannes, den är grunden på vilken han står. Utan den skulle han inte känna trygghet på samma sätt som han gör.

Vad betyder mest för dig i livet?

– Jesus, säger Johannes utan minsta tvekan.

Att kombinera engagemang inom kyrkan och idrottande har aldrig varit något problem för Johannes. Varken som ung eller som vuxen.

– Idrotten är en bra miljö när det gäller att nå ut med kristen tro. Idrottsvärlden uppfattas ofta som en machovärld men mjukare frågor får också plats, menar han.

Pratas det mycket tro när du tävlar?

– Armbrytning är en individuell sport. Om du förlorar har du dig själv att skylla. Då kan det ibland vara svårt att ta en förlust, det kan vara mycket känslor med i bilden och man känner sig ensam.

– Då kan man ibland behöva stötta en lagkamrat eller själv få stöttning. På hotellrummet blir det också tillfällen att prata om tron och livet, säger Johannes som är en av få kristna armbrytare i Sverige.

Johannes Andersson, som fyller 26 år på söndag, har en lång karriär kvar inom armbrytning, om han vill.

– Jag vet inte hur länge jag håller på men just nu känns det som att jag fortsätter ett tag till. Det kommer ju fler VM, jag vill gärna försvara min titel om jag kan.

Har folk i din församling uppmärksammat att du är världsmästare?

– De flesta är nog inte så uppdaterade om vad som händer inom armbrytning. Det är mest på Facebook och i andra sociala medier som det skrivits om mig.

– Men min familj och närmaste vänner vet förstås om det och är glada att det gick så bra.