Nyheter

Migrantkyrkor stora i Europas storstäder

I Europas stora städer är karismatiska migrant-kyrkor ofta de största församlingarna. I invandrartäta Malmö vill Immanuelskyrkan (EFK) vara en mångkulturell församling som lär av migrantkyrkorna i staden.

1 av 4

Dagen har ringt runt till några etablerade pastorer i svensk frikyrklighet för att prata karismatiska migrantförsamlingar, ett fenomen som växer. De är glada att saken nu uppmärksammas.

Pastor Kim Brynte i Immanuelskyrkan i Malmö lever i en stad där snart 50 procent av invånarna har sitt ursprung i andra länder. I hennes egen församling är den andelen 25-30 procent, där iranier och afghaner är största gruppen.

Rena emigrantkyrkor

Samtidigt finns flera rena migrantkyrkor i Malmö. Kim Bryte känner till fem olika afrikanska församlingar, tre persiska och någon mindre arabisk grupp. Hon säger att migrantförsamlingarna kommer med något vitaliserande som det går att lära av, men ser ibland också problem, bland annat kring ledarskapssynen, där det kan krocka med det svenska.

Hennes egen församling jobbar hårt med att försöka vara vad man kallar en mångkulturell församling.

– Vi väljer att ha en gemensam gudstjänst där de olika språkgrupperna finns med tillsammans, men där de sedan också kan ha egna samlingar. Jag tror ändå Guds tanke är att olika folkgrupper ska stå sida vid sida, säger Kim Brynte.

Hon berättar att det ekumeniska pastorsnätverket i Malmö brukar bjuda in nya migrantpastorer, men att inte så många i praktiken är med, och att man känner till långt i från alla.

Pelle Hörnmark, pingstpastor och ordförande för det europeiska pingstnätverket Pentecostal European Fellowship, PEF, berättar att de största evangeliska församlingarna i Bryssel och Paris är internationella migrantkyrkor, många nigerianska eller latinamerikanska. Detsamma gäller i Spanien.

Läs även: Det är i invandrarnas kyrkor som det händer

Behöver hitta varandra

I London finns ett 40-tal rumänska församlingar med gudstjänster på det egna språket, uppger han. I Tyskland har man ganska många ryska och ukrainska karismatiska församlingar, som där har fått kontakt med den inhemska nationella pingströrelsen, något Pelle Hörnmark är glad för.

Han menar att de europeiska nationella rörelserna och migrantkyrkorna behöver hitta varandra.

– Det är viktigt för evangelisationsuppdraget. Vi lever på en kontinent där få människor upplever Jesus Kristus som herre, och då behöver vi hjälpa varandra. Allt fler av våra församlingar börjar fatta att det ser ut så här, och det är en ögonöppnare, säger Pelle Hörnmark.

Han konstaterar att migrantkyrkorna ofta har ”högre oktantal i tankarna” och är mer offensiva och evangelistiska än de europeiska nationella rörelserna. Men att de samtidigt har problem med att behålla andra generationens medlemmar, och i princip aldrig den tredje generationen.

– Ett av problemen är att många är kopplade till sitt hemland, där man vill att de ska bevara din egenhet hemifrån, och inte beblanda sig med oss andra. Men nyligen har exempelvis Nigeria och Burkina Faso, med stora församlingar, vänt sig till oss i PEF för att hitta samverkan i Europa. Här ser vi en tilltagande missionsförståelse som bådar gott, säger Pelle Hörnmark.

Läs mer: Migrantkyrkor blir snabbt fler

”Sverige är bra”

Öyvind Tholvsen, programledare för Evangeliska frikyrkans Sverigeprogram, menar att Sverige ändå är förhållandevis bra på att inlemma migranter i de etablerade kyrkorna och skapa mångkulturella församlingar med gemensamma gudstjänster. Närmare 200 migrantförsamlingar kan låta mycket, men kanske är det i själva verket ganska lite, säger han.

– Vår målsättning är att skapa mångkulturella församlingar. Den utmaningen gäller för de svensketniska församlingarna som inte är tillräckligt bra på att inkludera. Men den gäller också för församlingarna med annan etnisk bakgrund. Vi har samma kulturella utmaning, om vi vill bli försmaken av himlen, säger Öyvind Tholvsen.

Läs mer: Olika typer av migrantkyrkor

Läs mer: Forskare: Drygt 20 000 karismatiker i nya grupperna

Fler artiklar för dig