Skänninge fängelsekloster slår igen av platsbrist: ”Extrem överbeläggning ”

För ett år sedan fick fängelseklostret på Kumlaanstalten maka på sig på grund av överfull beläggning. Nu stängs även klostret i Skänninge.
– Det viktiga nu är att se till att verksamheten inte blir bortglömd utan går att återuppta, säger Susanne Rodmar, SKR:s konsulent för den andliga vården.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Svenska fängelser är fulla till brädden. Situationen har varit allvarlig ett bra tag nu och förra året fick det världsunika klostret inne på Kumlaanstalten lägga ned sin verksamhet för att fler fångar skulle få plats. Tanken är att verksamheten ska starta upp igen, men det kan dröja flera år.

Snarare går det nu åt motsatt håll, då Skänningeanstaltens kloster nu har stängts. Besluten går in i varandra då de som åkt på retreat i Skänninge först måste ha varit på klostret i Kumla.

– Allt bottnar i att vi i princip har över 100 procents beläggning på våra anstalter, säger Ulf Mossberg på Kriminalvårdens presstjänst.

– Vårt grunduppdrag är att verkställa de straff som döms ut och att det ska ske inom rimlig tid.

Förutom överfulla fängelser har Kriminalvården också ett underskott i budgeten, Ulf Mossberg säger att situationen är så pass allvarlig att den är klassad som en särskild händelse. Nu måste kärnverksamheten prioriteras.

Tre konsulenter

Susanne Rodmar är en av tre konsulenter på Sveriges kristna råd (SKR) som jobbar med den andliga vården i landets fängelser.

– Vi blev väldigt bestörta när klostret i Kumla skulle stängas. Det var inget som man ville, men med den extrema överbeläggningen måste Kriminalvården ha alla utrymmen som finns, säger hon.

Susanne Rodmar.
Foto: Mikael Stjernberg

– Vi har efter det fört ett samtal om hur vi ska hålla liv i klosterverksamheten när den är satt på paus.

Det som erbjuds i dag är retreater i en by i Hälsingland. Där är förutsättningarna helt annorlunda. Kumlaanstaltens kloster låg exempelvis i en av de högst säkerhetsklassade anstalterna i Sverige dit tungt kriminella kunde söka sig. Nu, då miljön är mer öppen, krävs det att man först haft en obevakad permission.

Det viktiga nu, menar Susanne Rodmar, är att se till att verksamheten inte blir bortglömd och att den på sikt ska gå att återuppta.

– Kriminalvården vet vilken omvälvande effekt retreaterna har haft och många vill ha tillbaka dem.

Hur påverkar de överfulla fängelserna den andliga vården i övrigt?

– Det är klart att det blir en större frustration, som när man på kvällen blir inlåst och inte får den där stunden för sig själv utan man måste dela cell med någon annan, säger Susanne Rodmar.

Behov av att få prata av sig

Överbeläggningen skapar flera problem för de intagna, och behovet att få prata av sig blir större.

– Det finns fler människor för oss att möta. Men våra tjänster ökar inte lika snabbt som beläggningen. Kriminalvården får inte de resurser som behövs och våra medarbetare känner också en stress över att inte hinna möta alla.

Många går på gudstjänst

Om Susanne Rodmar får lyfta fram det viktigaste i den andliga vården är det gudstjänsterna.

– Det firas många gudstjänster på anstalter, säger hon.

– Många av de intagna går annars inte regelbundet på gudstjänst, men börjar göra det på anstalten. Det är en annorlunda plats än den övriga miljön, med tända ljus, sång och nattvard. Det är en liten stund av normalitet mitt i det onormala och för många intagna blir det en glimt av hur det ser ut i världen utanför fängelset.

Läs mer Kriminalvården: Därför är den andliga vården i fängelset så viktig

Religion i fängelse

Sveriges kristna råd samordnar i dag, på Kriminalvårdens uppdrag, den andliga vården på anstalter och häkten.

Präster, pastorer och imamer kallas ofta för Nav-medarbetare, då arbetet är uppbyggt kring Nämnden för andlig vård (Nav). De anordnar gudstjänster inne på anstalter och har även enskilda själavårdande samtal med de intagna.

HBTQ-tavlan