Storm kring Hällebergsförsamlingen i Ljungskile

Det stormar kring Hällebergsförsamlingen i Ljungskile just nu.
Församlingen beskrivs som en fristående och isolerad väckelsekristen frikyrka, där idealen har varit att leva i renhet, fattigt och att förtrycka det kroppsliga. Men det finns också signaler om att församlingen nu öppnar sig.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Den senaste veckan har den kristna friskolan Hällebergs­skolan, med ett nittiotal elever, varit det stora samtalsämnet i Ljungskile – en ort med 3 600 invånare utanför Uddevalla. Rektorn har avgått efter en granskning i Göteborgs-Posten, där elever och före detta församlingsmedlemmar berättar om händelser i slutet på 1990-talet och början av 2000-talet. Hjärntvätt, manipulation och flera självmordsförsök sägs ha förekommit och ha koppling till friskolan och församlingen.

Dagen har varit i kontakt med före detta skolelever och församlingsmedlemmar, liksom med kristna i andra församlingar i området (som alla vill vara anonyma). Även med Hällebergsförsamlingens ordförande, Robert Åberg.

Församlingen startar

Låt oss ta det från början. Församlingen i Ljungskile bildades 1907, och var då en del av Svenska missionsförbundet. Men på 1960-talet ombildades församlingen till en fristående frikyrka under namnet Ljungskile ekumeniska församling. Det ekumeniska låg i att medlemmarna som individer kunde stå kvar i olika trossamfund, men ändå tillhöra kyrkan som i sig var oberoende. På 1980-talet bytte församlingen namn till Hällebergsförsamlingen. I dag har den cirka 140 medlemmar.

Det beskrivs på församlingens webbsida hur den bibeltroende gemenskapen började växa i mitten av 1970-talet, när en grupp människor samlades för att be tillsammans, och ungdomar kom till tro. Ljungskile folkhögskola lockade kristen personal till orten, som också bidrog till att församlingen växte.

Manade till renlevnad och fattigdom

Före detta medlemmar talar om en lagisk kultur med kontroll från församlingsledningen kring att närvara på olika samlingar och ”leva i renhet” sexuellt och kroppsligt, liksom i fattighet. Att ha tv-apparat hemma var, åren kring millennieskiftet, förbjudet för de flesta, och man skulle inte visa upp sig själv genom att exempelvis sjunga solo.

Om framgångsteologi är ett begrepp för osund teologi i kristenheten där individen och materiella tillgångar får ta plats, verkar det här snarast ha varit fråga om det motsatta. Någon beskriver det som en sorts ”undergångsteologi”, där det gäller att hålla tillbaka sig själv, något som fått alltför många unga att må psykiskt dåligt.

"Undervisningen blev för tung"

Att det finns saker som inte har varit bra, och som församlingen har jobbat med, medger ordförande Robert Åberg i samtal med Dagen.

– Min tanke är att det blev trångt och att det ibland upplevdes att det fanns för mycket regler, att utrymmet blev för smalt. Det gällde exempelvis hur du klär dig och hur du använder din fritid. Vi var en ganska expansiv församling vid millennieskiftet. Många av församlingens barn växte upp och ibland kanske undervisningen blev för tung … det kan vara så.

– Det finns något gott i det på andra sidan, i att säga att vi vill leva för Gud. Inga onda syften, utan vi vill leva för Herren. ”Helga er, för i morgon ska Herren göra under…”, citerar Robert Åberg från Bibeln.

Han hävdar att det finns en större frihet i församlingen i dag. Det gäller inte minst efter en splittring i församlingens ledarskap, äldstegruppen, kring de här frågorna för drygt tio år sedan, där hela ledningen byttes ut.

Hundratal lämnade församlingen

Under några år efter schismen i ledarskapet uppges ett hundratal personer ha lämnat församlingen på samma grunder – vuxna, ungdomar och barn (där inte alla var formella medlemmar).

Musiken är ett annat område där församlingen har haft, och har ”en konservativ hållning”, som Robert Åberg uttrycker det. På församlingens hemsida står det fortfarande: ”Vår tid har upplevt ett förfall av musikkulturen utan motstycke i historien, med våld, orenhet, kaos, uppror och människoavgudande. Denna avfallets musik har den kristna församlingen gjort till sin egen.”

– Vi har inte svalt allt, utan har varit återhållsamma och prövat musiken. Är det här musik som upphöjer Herren eller människan? har vi frågat. Vi vill ha något som är rent.

Robert Åberg uppger att medlemmar har skrivit cirka 200 egna sånger som församlingen sjunger. Tidigare medlemmar talar om gammalmodig musikstil och texter, och att djävulen har sagts ligga bakom mer moderna toner.

Allt mer isolerad på 80-90-talet

Någon gång i slutet av 1980- och början av 1990-talet bröt Hällebergsförsamlingen kontakten, berättas det, med kristna organisationer som Operation Mobilisering, OM, och missionsbåten Elida. Den blev allt mer isolerad. Robert Åberg medger att kontakterna med andra församlingar har varit få. Samtidigt säger han att kyrkan numera finns med i ekumeniska bönesamlingar ihop med EFS och Smyrna i Ljungskile en gång i månaden sedan några år. Och genom Kristna friskolerådet har kontakterna med övrig kristenhet ökat.

– Men att vi inte tillhör något samfund kan skapa misstänksamhet, och kontaktnätet är inte naturligt i alla lägen. Här finns mer att göra.

Om det redan fanns en väldigt strikt hållning i musik- och livsstilsfrågor berättar andra om att det ”osunda” förstärktes efter att den amerikanske pingstpastorn Bert Clendennen, numera avliden, 1998 kom till Ljungs­kile och anordnade bibelskolan School of Christ under fem veckor i församlingen. Ett 40-tal medlemmar tog ledigt och deltog i undervisningen, som bland annat handlade mycket om så kallad andlig krigföring.

Läs också: Hällebergskyrkan – en amishliknande kyrka på västkusten

 

Interna spänningar - men öppnare nu

Kristna i andra församlingar i området, som Dagen pratat med, uppfattar det som att Hällebergsförsamlingen ändå är på väg att öppna sig, även om det fortfarande kan finnas spänningar internt. Någon tror att det i dag mer handlar om en gammaldags kultur i församlingen än om en osund teologi eller sektbeteenden. Ungefär som en frikyrkoförsamling som stannat kvar i kulturyttringarna från 1960-talet.

"Vi vill be om förlåtelse"

I tidningsskriverierna om Hällebergsskolan tycker Robert Åberg att det finns rena lögner när det talas om ”25 år av psykisk terror”, och att man ofta har blandat ihop församlingen och skolan. Skolinspektionen kontrollerar regelbundet, och har inte haft större några anmärkningar.

När det gäller tidigare skol­elever och medlemmar säger församlingen samtidigt att de vill ta alla berättelser och upplevda kränkningar på allvar.

– Vi vill om möjligt träffa de här människorna och be om förlåtelse där vi har gjort fel, både som församling och skola, om de upplever att vi har handlat felaktigt. Jag känner ju många av dem, säger Robert Åberg.

Läs också: Hällebergsskolan anklagas ha manipulerat elever

Debatt