Svenskar fast i barnby grundad av missionärer

Resan till en barnby i Bolivia blev inte riktigt som planerat. Nu sitter fyra svenskar i karantän och hur det blir med hemresan är ovisst. Under tiden gör de en viktig insats för barnen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Barnbyn Vida Nueva (Nytt liv) i Quillaqollo i Bolivia byggdes upp i slutet av 1980-talet av de svenska missionärerna Birgith och William Lamberth. Det började som ett barnhem i kyrkans lokaler, och i takt med att de tog emot allt fler barn beslöt de att, med stöd från givare i Sverige, bygga upp en hel by, med fem bostadshus. Barn, som antingen är föräldralösa eller av olika skäl inte kan bo med sina föräldrar, placeras i byn av de sociala myndigheterna, och får där en trygg uppväxt.

Många besök

Johanna Lindgren från Lycksele kom till Vida Nueva första gången som volontär 2004, och sedan dess har hon återvänt regelbundet.

– Jag ville komma tillbaka och se hur det gick för barnen när de växte upp. Sedan dess har jag rest dit vartannat år och fler och fler har följt med mig, berättar Johanna i ett videosamtal på Facebook efter lördagsmorgonens frukost i barnbyn.

Egentligen skulle det här besöket i byn ha ägt rum i november i förra året, men på grund av oroligheter i landet sköts resan fram till i början av mars. Då Johanna reste, tillsammans med syskonbarnet Hanna Lindgren, Ulrika Knuuth och Villiam Mattsson, hade corona-pandemin ännu inte brutit ut på allvar.

– Då var det ganska lugnt här, det fanns inga fall av corona i landet. Men sen blev det mer och mer restriktioner och för två veckor sedan infördes total karantän i hela landet, berättar Johanna.

Sträng karantän

Karantänsituationen innebär att alla invånare tillåts att gå ut och handla förnödenheter en gång i veckan, vilken dag man får gå ut avgörs av slutsiffran i personnumret. För många fattiga bolivianer, som lever av dagsinkomster, har livet nu blivit än svårare.

– För oss är det är inga problem, men många har inte pengar så att de kan handla för en vecka i taget. De riktigt fattiga kommer inte att klara av en längre karantän, konstaterar Johanna.

För de svenska gästerna är livet i karantän inte så svårt. De kan röra sig fritt inom byn, som är 17 000 kvadratmeter stor, och har olika aktiviteter med de omkring 50 barnen som just nu bor där.

– Vi hade många planer på att göra olika saker. Jag ville resa och träffa mina fadderbarn, som nu lämnat barnbyn och har egna familjer. Nu gör vi i stället så mycket vi kan för barnen i byn, säger Johanna. Genom åren har hon också sett hur mycket givarnas insatser betyder för barnen.

– Inför resorna frågar vi folk om de vill skicka med pengar. Det har gjort att vi kunnat köpa husgeråd och spel, och göra saker som barnen annars inte kan göra, som att åka till badpark och gå på bio. Men behovet är stort av pengar och fler faddrar.

Tillverkar handsprit

Ulrika berättar att hon, som är skolsköterska till yrket, har blivit frisör för många av barnen och börjat ge engelskalektioner.

– Skolorna stängde en vecka innan karantänen inleddes och barnen behöver ha något att göra.

Ulrika berättar också att det precis som här i Sverige varit svårt att få tag på handsprit.

– Vi har jagat på marknader efter alkohol, och lyckats göra vår egen handsprit med hjälp av aloe vera-buskar. Jag har också kunnat undervisa om hur virus sprider sig.

Så långt de vet är ingen i staden smittad ännu, i hela länet finns 22 fall. 

– Det känns ganska tryggt att vara här, säger Ulrika.

Tillsammans har de svenska gästerna hjälpt till med att göra i ordning ett hus som stått tomt till ett lekhus.

– Vi har storstädat det och nu är det öppet tre dagar i veckan, så barnen kan leka, spela spel och bygga pussel där, berättar Johanna.

Hanna håller på att fotografera alla barn för att de ska kunna ge faddrarna i Sverige nya bilder på barnen, och Villiam har spelat in en film om vad de gjort tillsammans med barnen.

Svår bakgrund

Många av barnen i byn har en svår bakgrund. Ulrika är fadder till syskonen Miguel och Roxana sedan 2009.

– Deras pappa hade slagit ihjäl deras mamma. Först ville släktingar ta hand om Miguel men det fungerade inte. Han var drygt ett år när han kom hit.

Fram till 1999 var det svenskar som arbetade i barnbyn, men nu sköts verksamheten helt nationellt, med ekonomiskt stöd från givare i Sverige.

– I varje hus finns en ”educador”, en utbildare/mamma som ger barnen kärlek och hjälper dem med läxor. I barnbyn finns också en föreståndare, samt psykolog och socialarbetare, förklarar Johanna.

– Det är väldigt roligt att se hur mycket det utvecklats genom åren, både i landet och i barnbyn. Många av de som nu är engagerade i barnbyn har själva bott där tidigare. Sammanhållningen i by är stark, de blir som släktingar.

Osäker hemresa

Hemresan är planerad till 23 april, men nu är allting osäkert. Karantänen ska pågå fram till 15 april, men ingen vet i dag vad som händer efter det.

– Ambassaden har hört av sig och sagt att de försöker få ut alla svenskar. Men vi känner oss trygga här och vill inte riskera att kanske fastna i Sao Paolo en månad. Vi inväntar vad som händer 15 april, säger Johanna.

 

Barnbyn Vida Nueva

Plats: Quillaqollo, Bolivia.

Stöds av faddrar och andra gåvogivare genom Boliviavännernas insamlingsstiftelse.

Grundades av svenska missionärerna Birgith och William Lamberth

Mer information på Boliviabarn.com och på barnbyns Facebooksida

Se en kort film om besöket i byn

Så lever vi under coronakrisen

Alla tidigare artiklar
Corona och äldreboenden
Övergrepp i kyrkan
Foto: Isaac Holmgren
Foto: Isaac Holmgren
Sexhandel