Nyheter

Vid midnatt börjar natthänget för de unga på Lapplandsveckan

När de flesta Lappisbesökare förmodligen har somnat ringlar sig en kö lång utanför matsalen som förvandlats till nattcafé. Strax innan midnatt börjar natthänget för de unga på Lappis.

1 av 2

Med filtar virade om sig trotsar ungdomarna i kön nattens kyla. Det hjälper så där, men stämningen är inte låg för det. I luften finns förväntan och entusiasm. Nattmötet i stora tältet har just slutat, nu väntar natthäng in på småtimmarna.

I kön står de tre vännerna Anna Uddling, Elin Pettersson och Joel Gustafsson. Anna är 16 år och från Skellefteå, de två andra är 17 år och från Boden respektive Vindeln. För alla tre är nattcaféet en av höjdpunkterna under Lappis.

– Man känner sig så glad efter nattmötet när man kommer hit, säger Elin.

– Ja, alla är glada och samtidigt trötta och det är lätt att börja skratta här. Det har nog lite att göra med att det är sommar också, säger Joel.

Hur länge sitter ni här?

– Tills de stänger vid två, säger Joel.

– Sedan kan det hända att vi går till någons husvagn och spelar kort i några timmar, säger Elin.

Brett program

Konferensen bjuder på ett brett program för ungdomarna. Mellan bibelstudier och seminarier under dagarna kan den som vill delta i olika turneringar och lekar, innan dagen avrundas med nattmöte och gemenskap på nattcaféet. Årets seminarier i ungdomstältet handlar om stora frågor som hur man kan lära sig att vara nöjd med sig själv, om Gud verkligen är god och hur man kan bevara sin tro. Anna, Elin och Joel uppskattar att talarna ofta är personliga och bjuder på sina egna erfarenheter.

– Ibland kan predikanter tala på ett mer allmänt plan, men när det verkligen blir personligt så greppar det tag i en, som när en talare berättade hur hon hade kämpat med Gud, säger Elin.

Joel fyller i:

– Det är viktigt att få höra om personliga erfarenheter som man kan känner att man kan relatera till.

Större mod och självförtroende

Att möta de många andra kristna ungdomarna på Lappis betyder mycket för de tre vännerna. Så fort veckan är slut börjar de varje år se fram emot nästa års Lappis.

– Här får man mer mod och större självförtroende i sin tro så att man kan börja berätta om sin tro för kompisarna i skolan. Man blir påfylld, säger Anna.

– När man är här med tusentals andra kristna ser man att man inte är ensam i sin tro, säger Joel.

De tre vännerna reflekterar över att Lappis firar hundra år den här veckan.

– Man kan inte riktigt greppa att det här har pågått så länge, säger Anna och får medhåll från de andra två.

– Det är häftigt att tänka på att den här veckan har förändrat människors liv under hundra år, säger Elin.

Joel tycker att det skulle vara intressant att veta hur många människor som faktiskt fått sina liv förvandlade på Lappis under alla år.

Det är förstås omöjligt att kunna veta det, men Anna säger vad hon tror:

– Det är nog många liv.

Fler artiklar för dig