Abortfrågan ligger mycket nära evangeliets kärna

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Opinion


Hur ofta har du hört en predikan som handlar om abort? De flesta av oss kan räkna tillfällena på ena handens fingrar, om ens det. Vi verkar anse att abortfrågan finns i den kristna trons utkanter.

Det kanske är en viktig fråga i sig, men den är inte så viktig att vi ska predika, undervisa och tala om den. Så tycks många kristna ledare tänka. Man kan till och med tro att abortfrågan kan skada evangeliet eller åtminstone skada vår förmåga att kommunicera det. Man vill i stället "predika evangeliet" eller "fokusera på Jesus". Gott så. Men finns verkligen denna motsättning? Är abortfrågan verkligen perifer i relation till evangeliet?


När Jesus får frågan om hur man vinner evigt liv kan vi förmoda att hans svar ger oss grundstommen i evangeliet. Jesus får frågan vid två tillfällen, dels av en ung rik man och dels av en skriftlärd. Det intressanta är att hans svar alltid inkluderar relationen till vår nästa. I svaret till den rike ynglingen ingår orden "Du kan budorden: Du skall inte dräpa ..." (Mark 10:19).

Den skriftlärde ställer följdfrågan "Vem är då min nästa?"(Luk 10:29). Jesus svarar med liknelsen om den barmhärtige samariern. Här handlar det inte bara om att avstå från att skada eller döda sin nästa. Här handlar det om att aktivt göra allt som står i ens makt för att rädda sin nästas liv när det riskerar att gå under. Prästen och leviten såg mannen men gick förbi. Deras egen agenda var viktigare. Denna liknelse ingår i Jesu svar på hur man blir frälst. Skulle Jesus säga att prästen och leviten "älskade sin nästa"?


Vad har då detta med abort att göra? Den avgörande frågan är förstås: Är det ofödda barnet min nästa? Om så är fallet, så har vi fått en befallning från Jesu egen mun att göra allt som står i vår makt att rädda vår nästa när hans eller hennes liv hotas till döden. Vi vet att cirka 25 procent av alla ofödda i vårt land kommer att dödas genom abort. Det är cirka 37 000 per år. Är var och en av dessa ofödda din och min nästa? Vad säger Bibeln om den frågan? Vad säger medicinsk vetenskap? Vad säger ditt förnuft? Och inte minst, vad säger ditt samvete om den frågan?


Att Gud både ser och värnar det ofödda människolivet är tydligt i Bibeln. Psalmisten säger: "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster" (Ps 139:16). Elisabeth hälsar den 1-3 veckor gravida Maria med orden: "Men varför händer detta mig, att min Herrens mor kommer till mig?" Indirekt kallas Jesus "Herre" trots att han bara är ett embryo, några veckor gammalt.

Vetenskapen stryker under detta svar. Ett befruktat mänskligt ägg är en hel organism som tillhör människosläktet, som har två mänskliga föräldrar och som har ett typiskt mänskligt DNA. Ingen av oss kommer från ett befruktat ägg - vi har alla varit ett.

Jag kommer inte runt Jesu befallning att göra vårt yttersta för att rädda vår nästas liv när det håller på att gå under. Blundar vi för abortfrågan så går vi runt den slagne mannen. Kallar vi frågan för perifer så har vi antingen inte förstått vad abort är eller så har vi grovt missförstått själva evangeliet. För man kan inte gå frälsningens väg och samtidigt göra allt för att undvika att ta i det massdödande som pågår. Man kan inte säga sig "förkunna Jesus" samtidigt som man struntar i att tillämpa Jesu undervisning i sin egen tid och kultur.


Den oundvikliga slutsatsen tycks vara att abort har med frälsningen att göra, på precis samma sätt som all annan kärlek till vår nästa har med frälsningen att göra. Och ju svagare och utsattare vår nästa är desto starkare tycks Jesus identifiera sig med henne. Finns det någon mer utsatt, någon "mindre" än det ofödda barn som förgiftas eller trasas sönder i en abort? Går vi runt abortfrågan så går vi runt Jesus.

Lilla Erstagården