Prästen Jacques Mourad kidnappades av IS

Det är ett och ett halvt år sedan den syrisk-katolska prästen Jacques Mourad lyckades fly från sina kidnappare. Men tiden som IS-fånge glömmer han aldrig.
– I det ögonblicket när jag satt på motorcykeln och passerade IS barrikader, kände jag att ett nytt liv hade börjat, säger han.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

I över fyra månader var Jacques Mourad fången hos IS i Syrien. Han kidnappades den 21 maj 2015 då beväpnade män dök upp vid det berömda klostret Mar Elian som Jacques Mourad ansvarade för.

"Vi har blivit övergivna av kristna världen"

Med tanke på att IS dagarna innan hade intagit den närbelägna staden Palmyra kom det ovälkomna besöket vid Mar Elian inte som någon jätteöverraskning.

”Vi har blivit övergivna av den kristna världen. Vi betyder ingenting för dem.” Så skrev Jacques Mourad bara några dagar innan han kidnappades av IS.

Förstod vad som höll på att hända

Och han berättar att han direkt insåg vad som höll på att hända när IS-männen anlände till klostret. Under vapenhot fördes Jacques Mourad, tillsammans med en diakon till Islamiska statens inofficiella huvudstad al-Raqqa. Där låstes de in i ett badrum – och i det rummet kom de att tillbringa majoriteten av de följande veckorna.

Mindes psalmer och Paulus brev i fångenskapen

Alla böcker, däribland Bibeln, var förbjudna.

– Men det var då jag upptäckte hur många psalmer jag kunde utantill och Paulus olika brev, säger Jacques Mourad som också beskriver att bönen spelade en viktig roll.

Han nämner bland annat den mördade franska munken Charles de Foucaulds bön: ”Fader, jag överlämnar mig åt dig, gör med mig vad du vill”.

– Det har varit min dagliga bön sedan 1986 då jag började på prästseminariet.

Han bad för kidnapparna

Och det var inte bara fångarna som påverkades av bönen.

– Jag bad även för kidnapparna. Det enda jag kände när någon kom in till rummet där vi satt och skulle försöka förnedra mig så mycket som möjligt var medlidande. Jag upplevde att det var något som Gud skänkte till mig – att jag kunde känna så. Jag hade en väldig frid inom mig och jag såg även Jesus närvaro i vakterna. De förändrades, i början var de hänsynslösa och väldigt aggressiva, men efter att ha pratat med mig betedde de sig lite bättre och mänskligare.

Blev du förvånad över att du kunde känna så pass mycket kärlek?

– Det handlade inte om kärlek. Men jag var lite förvånad över känslorna av medlidande.

Han hade medlat mellan IS och syriska armén

Innan kidnappningen hade Jacques Mourad, tillsammans med en sunnitisk advokat, medlat mellan den syriska armén och IS i staden al-Qaryatayn. Detta hade räddat staden från bombattacker. Jacques Mourad hade därmed ett gott anseende hos både kristna och muslimer och han säger att det är möjligt att han behandlades lite bättre av kidnapparna av samma skäl.


Mycket trött

Det är en trött och ganska sliten Jacques Mourad som sitter mitt emot mig i S:ta Eugenia katolska kyrka i centrala Stockholm. Intervjuerna sker enligt en löpande band-princip och under den gångna veckan har han bland annat besökt Malmö och Jönköping för att berätta om sin tid som fånge hos Islamiska staten.

Med tanke på omständigheterna är det kanske lite opassande att kalla Sverigebesöket för en PR-resa. Men syftet, är åtminstone delvis, just det.

– Jag är här för att prata med universitet och högskolor för att de om möjligt ska ta emot studenter från Syrien som gärna vill fortsätta sina studier och som på så sätt senare kan bidra till återuppbyggnaden av Syrien, säger han.

– Men först och främst är jag i Sverige för att träffa vänner till mig, dels präster i Svenska kyrkan, dels präster i Syriansk-katolska kyrkan. Jag vill också be Svenska kyrkan om hjälp för det syriska folket.

Jacques Mourad uppger även ett tredje skäl till att han, för första gången, är på besök i Sverige.

– Jag vill träffa vårt folk från orientaliska katolska kyrkor här och be tillsammans och poängtera vikten av att vi stödjer varandra i den här diasporan de lever i.

Kunde fly på motorcykel

I början av augusti 2015 intog IS även orten al-Qaryatayn, där det numera förstörda Mar Elian-klostret låg, och stadens kristna togs som gisslan. Kort därefter återförenades Jacques Mourad med sina fängslade bekanta från al-Qaryatayn innan han i början av oktober fick hjälp av en muslimsk man att fly på motorcykel till friheten. Senare släpptes också övriga i gruppen.

Hur hittar man tillbaka till livet efter en så här svår upplevelse?

–  Det jag upplevde har fått mig att inse att död och liv egentligen inte har något värde. Det verkliga värdet är människan och strävan efter en relation till Gud.

Har kidnappningen påverkat din syn på människor och muslimer på något sätt?

– Jag tror mer på att man måste starta relationer på alla möjliga nivåer med islam, specifikt mellan kyrkan och islam i form av dialog och försoning. Det är enda vägen till riktig fred.

Vem ska ta initiativ till den här dialogen?

– Den som egentligen ska starta den här dialogen är kyrkan, svarar Jacques Mourad efter en viss betänketid.

– Det är lättare för troende att mötas och förstå varandra, oavsett religion. Men en effektiv dialog, som respekteras, kan inte påbörjas medan det fortfarande pågår krig och terroraktioner.

Gudsrelationen har fördjupats av händelsen

Jacques Mourad berättar att hans Gudsrelation har fördjupats som en konsekvens av tiden i fångenskap. Dessutom säger han att han värdesätter och uppskattar livet på ett annat sätt.

Trodde du att du skulle komma levande ur fångenskapen?

– Nej. Vi vet vad IS kan göra. Två år innan jag tillfångatogs kidnappades min broder Paolo (Dall’Oglio) och vi vet fortfarande inte vad som hände med honom. Det kändes extra hopplöst när kidnapparna vid upprepade tillfällen ställde mig inför ultimatum att antingen bli muslim eller få huvudet avhugget.

Fick träffa familjen igen

Första mötet med släktingarna efter flykten på motorcykeln glömmer han inte.

– De var överraskade att jag hade överlevt och förvånade över mitt leende eftersom de nästan förväntade sig att jag skulle ha blivit psykiskt sjuk. Men de såg hur tron kan hjälpa människan att stå emot svåra saker.

Debatt