Sex biståndsarbetare mördades i Sydsudan

I helgen mördades sex biståndsarbetare i Sydsudan. Anders Malmstigen, generalsekreterare i Svenska missionsrådet, befann sig då i samma del av landet. Han vill, trots farorna, se en utökat hjälpinsats för att undvika en svältkatastrof.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Det var i lördags som sex biståndsarbetare tillhörande en sydsudanesisk biståndsorganisation dödades på resa från huvudstaden Juba till staden Pibor. Motivet bakom attacken är fortfarande okänt, de som utförde dådet är ännu inte gripna. Enligt FN är det den svåraste attacken riktad mot biståndsarbetare sedan konflikten i Sydsudan blossade upp 2013.

Anders Malmstigen har precis kommit hem till Sverige efter en veckolång resa i landet tillsammans med Sida och biståndsorganisationen International Aid Services (IAS). Han var i huvudstaden Juba när biståndsarbetarna mördades.

— Vi var väldigt försiktiga och tog inga risker. Men våldet är en stor orsak till att det är svårt att nå vissa områden med hjälp, säger han.

Svält i Sydsudan

För en dryg månad sedan deklarerade FN att det råder svält i delar av Sydsudan, vilket är första gången sedan 2011 som organisationen gått ut med den varningen för något land. Anders Malmstigen besökte en av de utsatta delstaterna i norra Sydsudan, Northern Barh el Ghazal, där bristen på mat är akut.

— Många barn ser väldigt undernärda ut. Det är så vanligt att det nästan blir det normala, säger han.

Dyrare mat

Matpriserna har ökat dramatiskt de senaste åren och människor har svårt att få tag på de varor som man behöver för att överleva. Det ekonomiska livet går på sparlåga.

— Det finns en viss handel, men väldigt få varor är i omlopp. De flesta lever som boskapsskötare och när inte varor kommer in till dem så blir de väldigt utsatta, säger han.

Under resan slogs han även av hur Sydsudan saknar det som finns i de flesta andra fattiga länder. Landet har mycket svagt fungerande myndigheter och inte heller någon infrastruktur. Därför måste FN och biståndsorganisationer bygga upp helt egna transportsystem för att nå fram med hjälpen.

— Det är svårt att hitta länder där det finns så lite man kan bära upp själv, säger han.

Positiva tecken

Men han såg också positiva tecken. I Northern Barh el Ghazal arbetar IAS med att långsiktigt förbättra livsvillkoren för invånarna. Anders Malmstigen fick vara med vid en brunnsborrning. Arbetet sker genom stöd från Svenska missionsrådet med pengar från Sida.

— Människorna gav intryck av att vara mycket utsatta och vi såg många tecken på att undernäringen var utbredd, men det var en stor uppslutning och glädje kring att få en brunn. Att få tillgång till rent vatten gör väldigt stor skillnad, säger han.

Han tycker det är viktigt att inte bara hjälpa befolkningen under denna period av akut matbrist, utan även att arbeta för en stabil och positiv utveckling i landet. Samtidigt är människorna ofta mest fokuserade på att överleva för dagen.

— Det intrycket man får är att människor är väldigt missmodiga och att man har svårt att hoppas på en förändring i framtiden.

Mildra matbristen

Sverige bidrar redan med ett stort ekonomiskt stöd för att mildra matbristen i landet. Anders Malmstigen menar att det är viktigt att fortsätta den insatsen, då mycket tyder på att situationen kan förvärras.

— Det kan bli ännu värre fram till nästa skörd, vi är bara i en begynnande fas av krisen, säger han.

Lilla Erstagården