Svenska ambassader dåliga på religionsfrihet

Religionsfriheten är en rättighet som försummas i svensk utrikespolitik. Det är en av slutsatserna i en ny undersökning av svenska ambassaders arbete runtom i världen. – Vi anser att Sveriges utrikespolitiska trovärdighet hotas, säger Niklas Eklöv på Svenska missionsrådet, som gjort undersökningen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Undersökningen omfattar 14 svenska ambassader runtom i världen. Man har ställt två huvudfrågor till ambassaderna. Den ena frågan rör hur ambassaden arbetar för religions-och övertygelsefrihet i det aktuella landet, den andra frågan gäller om/hur ambassaden arbetar med EU:s riktlinjer gällande dessa rättigheter.

– Vi blev förvånade över den stora spridningen, säger Niklas Eklöv. Att trots att ambassaderna har samma uppdrag och befinner sig i kontexter som är lika allvarliga när det gäller kränkningar av dessa rättigheter så fanns det fler ambassader som inte gjorde någonting. De verkar inte förstå situationen. Detta är oroande och anmärkningsvärt.

Några få ambassader arbetade medvetet med just religions-och övertygelsefrihet. Men i många fall menade man att religion ingår i mänskliga rättigheter, och därmed behöver den inte ett eget fokus. Hela fem av de 14 ambassaderna arbetade överhuvudtaget inte med religions-och övertygelsefrihet. Detta är allvarligt, menar Svenska missionsrådet, inte minst eftersom religionsfriheten i världen sedan 2007 blir alltmer hotad enligt amerikanska Pew Institute.

Varför är det då viktigt att arbeta specifikt med tro-och övertygelsefrihet?

– Därför att detta inte täcks in av övriga mänskliga rättigheter. Den täcker in andra typer av områden som har att göra med tro och identitet och som inte bara handlar om vad jag får säga, utan om hur jag får leva som individ och i grupp, säger Niklas Eklöv.

Det finns ett tydligt samband mellan en ökad medvetenhet om dessa frågor och en ökad aktivitet på ambassaderna, betonar Niklas Eklöv, som presenterade rapporten i onsdags på Riksdagen inför en panel med riksdagsmän från fyra partier - Margareta Cederfelt (m), Olle Thorell (s), Hans Linde (v) och Sofia Damm (kd).

Flera av deltagarna i panelen pekade på kunskapsbrister som en av anledningarna till att flera ambassader inte arbetar aktivt med religionsfrihetsfrågorna. I rapporten pekar Svenska Missionsrådet också på en oroande tendens av "självbelåtenhet" från svensk sida - vi tycker att vi i Sverige är så bra på mänskliga rättigheter att vi inte behöver förbättra oss. Kanske har också det sekulariserade svenska klimatet gjort oss blinda för religionens betydelse, menade Ulla Gudmundsson, tidigare ambassadör i Vatikanen, som deltog i onsdagens panelsamtal.

- Vi har en religionsfobi i Sverige, sade hon. Vi har ett handikapp i och med att vi har svårt att tala om religion i det offentliga rummet.

Hur kan då ambassaderna bli bättre? Jo, till exempel genom att använda EU:s riktlinjer, menar Svenska missionsrådet. Eller genom att se på de ambassader som arbetar mer aktivt.

Panelen av riksdagsmän var märkbart överens om att frågorna kring religionsfrihet måste prioriteras. Vänsterpartisten Hans Linde konstaterade med glimten i ögat att några säkert blivit förvånade över att en vänsterpartist ordnat dagens möte tillsammans med en kristdemokrat. Själv vill han ta frågorna vidare i sitt parti, och betonar att det behövs mer styrning när det gäller ambassadernas arbete:

– Jag tror inte det beror på ovilja att det ser ut som det gör. Utan på okunskap och bristande styrning uppifrån. Jag hoppas att när man nu jobbar med ett nytt ramverk för utrikespolitiken att man då också lyfter fram frågor om tro och övertygelse.