23 september 2020

En tidning på kristen grund



Nyheter

"Vi är en inomkyrklig väckelserörelse, och vill så förbli"

Det har aldrig hänt förut. Men det kommer förmodligen att ske igen. På söndag inviger Kyrkliga förbundet för första gången en egen kyrka för dem inom Svenska kyrkan som håller fast vid den klassiska bibeltron. Bland annat är kvinnoprästmotståndet en viktig punkt.

Det blåser nya vindar i Svenska kyrkan.I det lilla samhället Stigen i Dalsland har Kyrkliga förbundet för evangelisk-luthersk tro köpt och renoverat ortens enda frikyrka för att utifrån den driva en egen församlingsverksamhet med en egen anställd präst.Kyrkan ägdes tidigare av pingstförsamlingen i Brålanda.Men den 2 december invigs den gamla Smyrnakyrkan i sin nya funktion som kyrka för Kyrkliga förbundet. Den högtidliga invigningsgudstjänsten kommer att ledas av biskop Bertil Gärtner.Per-Anders Grunnan, 31, präst i Stigen, vill inte se steget att skaffa sig egen kyrka som början till att ett nytt samfund vid sidan av Svenska kyrkan håller på att ta form.– Kyrkliga förbundet är en inomkyrklig väckelserörelse, och vill så förbli.– Möjligen kan man se oss som en kyrka i kyrkan, typ Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Det vi helst vill se är ett fjortonde, icke-territoriellt stift inom Svenska kyrkan för dem som håller fast vid Bibeln och kyrkans klassiska ämbetssyn, säger han.Per-Anders Grunnan tillhör de unga män som under det senaste årtiondet nekats prästvigning i Svenska kyrkan. Men han är också ett exempel på att det inte går att stoppa dem som upplever att Gud kallat dem till ämbetet.Sedan Grunnan 1997 nekats prästvigning arbetade han en tid som predikant för Kyrkliga förbundet i södra Dalsland. Tanken med Per-Anders Grunnans anställning var att erbjuda församlingarna i södra Dalsland kompletterande gudstjänster med gratis predikohjälp, något som förbundet också fått önskemål om från många medlemmar.En del kyrkoråd var positiva till samarbetet, andra begränsade det hela till två eller fyra gånger om året, medan en del var negativa och hänvisade till synen kvinnoprästfrågan.Den styvmoderliga attityd man mötte gjorde att behovet av att få en egen samlingsplats växte sig starkare.Per-Anders Grunnan och hans familj åkte till Ryssland som missionärer. Där blev han också prästvigd i Ingermanländska lutherska kyrkan.Som prästvigd i en av Lutherska världsförbundets medlemskyrkor står numera uppgiften som präst öppen för honom överallt även om han fortfarande på grund av sin ämbetsuppfattning anses obehörig av Svenska kyrkan.Då Grunnan återvände till Sverige var frågan om en kyrka där man kunde samlas för gudstjänster och bibelstudier akut.I Stigen finns ingen annan kyrka. Till slut kunde man köpa Smyrnakyrkan av pingstförsamlingen i Brålanda.– Förutom gudstjänster varje vecka, och regelbundna samlingar för barn, är det vår tanke att satsa mycket på diakonalt arbete. Till jul kommer vi till exempel att ordna med gemensamt julfirande för ensamma, säger Per-Anders Grunnan.Den andliga hungern bland lumparkompisarna och glädjen han kände i att få svara på deras frågor och undervisa dem om den kristna tron tog Per-Anders som en fingervisning från Gud om att han skulle bli präst.Vissheten om att det är Guds mening med hans liv att han ska bli präst har vuxit sig allt starkare, trots att Svenska kyrkan genom sin biskop en gång nekade honom att bli präst.– Jag ser det som en tacksam livsuppgift att få befästa biblisk kristendom och hjälpa människor till tro på Jesus, säger han.

Fler artiklar