På söndag är det kyrkoval. Det har knappast undgått någon av Dagens läsare men sannolikt en stor del av den svenska allmänhet, som till övervägande del fortfarande tillhör Svenska kyrkan. I bästa fall kommer man ihåg att det för några veckor sedan kom ett knallrosa röstkort i brevlådan. I värsta fall blev det en påminnelse om att man är medlem i en organisation med vilken man inte känner samhörighet.
Valdeltagandet i de två kyrkoval som hållits sedan Svenska kyrkans relation till staten förändrades vid millennieskiftet har varit pinsamt lågt. Det är fullt möjligt att det fortsätter att falla även detta år och till och med ramlar under tioprocentstrecket.I vilket annat sammanhang som helst skulle ett så svalt intresse för den procedur som är garanten för en fungerande demokrati leda till att kriskommissioner tillsattes. Det bör ske även i Svenska kyrkan. Att så få av kyrkans medlemmar är intresserade av att delta i valen gör att de saknar demokratisk legitimitet. Därmed faller också en stor del av de argument som de politiska partierna framför för att rättfärdiga sitt deltagande i kyrkans inre angelägenheter.
Det faktum att fyra partier, FP, KD, V och MP, valt att ta ett steg tillbaka och knoppa av sina förtroendevalda inom kyrkan visar att det även i de politiska leden finns en växande känsla av att det är något som inte stämmer med det partipolitiska engagemanget. Men det räcker inte.
Oavsett om valdeltagandet blir lägre eller högre än 2005 bör 2009 bli det år när kyrkans folk ger besked om vilka det är som ska bestämma kyrkans framtid. Och det är inte politikerna utan kyrkfolket självt.Ett av argumenten för att behålla de partipolitiska nomineringsgrupperna är att det inte finns något annat sätt att få fram kandidater. Det håller inte. För detta är existensen av Posk, Öppen kyrka och Frimodig kyrka bevis nog, liksom det faktum att det i detta val finns partipolitiskt obundna nomineringsgrupper i ett stort antal församlingar.
Det är ingen brist på kloka människor som vill engagera sig i kyrkoråd, stiftsfullmäktige och kyrkomöte tillsammans med andra som brinner för Svenska kyrkans framtid och för att bygga Guds rike. Men de finns inte nödvändigtvis inom de politiska partierna, som inte sällan har stora problem med att övertala kandidater så att listorna fylls.
Den reform av styrelseskick som Svenska kyrkan behöver borde bland annat innebära en ordentlig nedskalning av antalet förtroendevalda. Detta tillsammans med en återgång till indirekta val på andra nivåer än till den lokala församlingen gör dessutom valproceduren enklare och billigare.
Du som är medlem i Svenska kyrkan, vare sig det är där du är aktiv eller inte: Rösta på söndag! Och rösta på ett sätt som ger Svenska kyrkan nytt framtidshopp!