Månggifte hotar jämställdheten

I kampanjen "Bevara äktenskapet", som vi i SEA drev mellan 2006–2009 för att bevara den dåvarande svenska äktenskapslagstiftningen, var ett av argumenten frågan om konsekvens. Om vi utifrån rättighetstänkande ändrar en aspekt av äktenskapet, nämligen könsaspekten, öppnar det dörren för att utifrån samma rättighetstänkande också ändra de övriga aspekterna: antalet, åldern och släktskapet.

Nu är vi redan där. I tidningar och tv diskuteras år 2013 polygami: att vi i Sverige måste få rätten att vara gifta med fler än en person i taget.

Historiskt har polygamins avskaffande setts som ett framsteg, en reform som inte minst varit till kvinnans fördel. Det har setts som en jämställdhetsreform. Nu sitter unga och framgångsrika kvinnor i SVT:s "Debatt" och kräver rätten till månggifte!

Så vad är problemet med månggifte? Det finns åtminstone två principiella problemområden.

Det första är kärleken. Tänk på litteraturen, poesin, filmen … allt från ”Romeo och Julia” till ”Borta med vinden”. Stor kärlek är monogam. De starkaste kärlekssångerna besjunger inte samtidigt Anna, Bodil, Cecilia och Desirée. När det gäller kärlek på riktigt är temat snarare ”Du är den ende”. Exklusiviteten finns spontant i den djupa förälskelsen. Varje tanke på en annan upplevs hotfull och sårande.

Självklart kan en annan person vara mer stimulerande och intressant på ett visst område än den man först är gift med. Men är det ett uttryck för kärlek att inkludera en till person – eller är det ett uttryck för själviskhet: att sätta mina behov i centrum? Kärlek, bortom förälskelsens stormande känslor, handlar ju om överlåtelse, om tillhörighet. Genom att bryta den exklusiva dimensionen av äktenskapet förändras också synen på kärlek.

Det andra är jämlikheten. Det finns en hel del modern sociologisk forskning kring polygami, eftersom den inte är avskaffad på alla platser på jorden. Och sociologerna är ganska överens: polygamin har negativa konsekvenser för kvinnan och för barnen. Kvinnor i polygama äktenskap:

• är underordnade sina män och har mindre kontroll över familjens utveckling.

• löper ökad risk för låg självkänsla och depression.

• upplever mindre äktenskaplig tillfredställelse.

• har oftare problem i mor-dotter relationen.

• är utsatta för större risk att smittas av könssjukdomar.

Barn som växer upp i polygama äktenskap upplever mer av äktenskapliga konflikter och familjevåld, löper större risk för beteendeproblem och de presterar sämre i skolan.

Polygami har också kopplats till flera negativa effekter när det gäller män. Till exempel har vissa studier visat att män i polygama äktenskap är mer benägna att drabbas av alkoholism och psykiska problem.

(För forskningshänvisning, se ”The Problem of Polygamy” av Thom Brooks.)

Svenska debattörer invänder med all rätt att forskning kring polygamin utgår från att det handlar om att en man har flera hustrur, vilket med några få undantag präglat polygamins historia. I Sverige skulle det förstås handla om allas rätt att gifta sig med hur många som helst – självklart skulle en kvinna kunna ha flera män – och därför skulle polygamin inte uttrycka någon ojämlikhet här.

Men här skjuter feministiska debattörer, som Gudrun Schyman (på SVT:s debattsida 11 januari), sig själva i foten. De påminner oss ständigt om att de patriarkala strukturerna sitter djupt i vår kultur och är långt ifrån eliminerade. Vad är det då som talar för att just polygama relationer skulle vara ett befriat område från de strukturer som förpestar så många andra områden? Varför skulle en öppnad dörr för polygami inte återspegla det – enligt dem själva – ojämlika samhället?

Vi lever i ett fritt samhälle där människor har frihet att själva välja hur de vill leva. Det är förstås fritt fram för var och en som vill leva i polygama relationer att göra det. Men det finns lika lite anledning att i dag göra äktenskapet antalsneutralt som det 2009 fanns anledning att göra det könsneutralt.

Nyligen berättade ­Kyrkans tidning om en motion till Svenska kyrkans ungas årsmöte, som pläderar för det som man nu kallar polyamori, det vill säga flera samtidiga kärleksrelationer. Men här måste kristna gå emot tidsandan snarare än att flyta medströms. Söndagen den 10 februari firar kyrkor över hela landet ”Äktenskapets dag”, för att lyfta fram Skaparens tanke, odödligt formulerad redan i skapelseberättelsen: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.”

Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen (SEA)