Diakonia: Ingen riktig rättvisa utan jämställdhet

När en flicka lär sig cykla i Bangladesh trots att många runt om henne tycker att det inte passar sig är det en revolution, både för henne och för samhället hon lever i. Det gör att hon kan ta sig till skolan säkert på egen hand och därigenom fortsätta plugga i stället för att stanna hemma. Därmed minskar också riskerna för att hon blir bortgift tidigt. Och när en manlig traditionell ledare i Zimbabwe ändrar sitt sätt att prata om kvinnor och omvärderar vilken sorts pappa han vill vara är han med och förändrar de normer som upprätthåller förtryck som kvinnlig könsstympning och barnäktenskap. Jämställdhetsarbete handlar om så mycket mer än att människor oavsett kön formellt ska ha samma rättigheter.

Inför årets internationella kvinnodag befinner vi oss mitt uppe i det som har beskrivits som ett superår för jämställdhet. För 25 år sedan kom världens länder överens om att stärka flickors och kvinnors rättigheter på en rad olika områden i det som kallas Pekingplattformen. För 20 år sedan antog säkerhetsrådet resolution 1325 om kvinnors roll och rättigheter i konfliktlösning och fredsbyggande. Utan kvinnorättsorganisationers och fredsorganisationers arbete hade dessa milstolpar aldrig blivit verklighet. Men tack vare att de kom på plats har arbetet för jämställdhet spridits till fler politiska områden och blivit starkare knutet till mänskliga rättigheter.

Superåret blir en temperaturmätning av läget för kvinnors rättigheter. Går utvecklingen framåt eller bakåt? Vad behöver vi prioritera nu? Två av de utmaningar som har lyfts fram mest är orättvisa ekonomiska system och det växande inflytandet från antidemokratiska krafter.

Diakonia arbetar sedan en tid tillbaka för att stärka vår egen feministiska analys. Vi vill att all vår verksamhet ska vila på feministiska principer, med vår kristna grund som en självklar utgångspunkt. Kyrkorna har genom historien ibland tagit täten för jämställdhet, och andra gånger motverkat den. Jesus manar oss att arbeta för frihet, kärlek och rättvisa i världen, och vårt mål om att bidra till varaktig förändring för de mest utsatta människorna kan helt enkelt inte nås utan en feministisk analys av makt och orättvisor.

Att arbeta utifrån feministiska principer innebär att vi inte bara identifierar och motarbetar de synliga effekterna av ojämställdhet, utan även de bakomliggande orsakerna. Vi nöjer oss inte med att alla människor formellt ges lika möjligheter oberoende av kön. Vi kräver något mer, vi kräver rättvisa. När övertygelsen om människors lika rättigheter och värde tas på allvar blir det omöjligt att acceptera ekonomiska system som bygger på att vissa människor – framför allt flickor och kvinnor – hålls fast i fattigdom.

Låter detta visionärt? Absolut! Vi har all anledning att vara både modiga och visionära. För visst känns det som att allt fler människor börjar se att ojämlika system inte fungerar? Runt om i världen sjuder det av krav på en politik som skapar riktig jämlikhet. Under superåret för jämställdhet behöver länder och organisationer fånga upp den här energin och sätta kurs mot en feministisk politik för ekonomisk rättvisa.

För försvarare av kvinnors rättigheter runt om i världen är kampen förstås alltid lika viktig, oavsett om FN arrangerar stora jubileer eller inte. Feminister förhåller sig till varje nytt år som ett superår för jämställdheten och det är så flickors och kvinnors rättigheter historiskt har drivits framåt. Feminister i olika delar av samhället gick före när Pekingplattformen antogs, de drev igenom resolution 1325 – och de går längst fram i kampen för jämställdhet i dag.

Men kvinnorättsorganisationers rätt att delta i politiska beslut provocerar. Motståndet är allt tuffare från de stater och organisationer som vill stänga ute flickor och kvinnor från beslut om sina egna kroppar, rättigheter och liv. Att feminister sitter med vid förhandlingsborden under det jämställdhetspolitiska superåret 2020 är helt avgörande för att värna tidigare framsteg och se till att de viktigaste frågorna för flickor och kvinnor verkligen sätts i fokus.

Det kommer vi på Diakonia att arbeta hårt för. Och vi fortsätter arbetet för att feministiska principer ska genomsyra allt vårt arbete runt om i världen. Vi hoppas att ni alla – församlingar, privatpersoner och pastorer – fortsätter att höja era röster för jämställdhet och vågar ta kampen på alla nivåer. Det behövs.

Sofia Tuvestad, policyrådgivare i jämställdhetsfrågor, Diakonia 
Johan Romare, t f generalsekreterare, Diakonia