Är vi fel sorts män som protesterar mot sexövergreppen?

Observera att den här debattartikeln publicerades i november 2017.

Fenomenet kring #MeToo har fascinerat och skrämt på flera sätt. Det är skrämmande att så många kvinnor (och en del män) varit utsatta för sexuella övergrepp, ofredanden och kränkningar. Det är ledsamt att se hur människor tar sig rätten att utnyttja andra. Parallellt med detta är det fantastiskt att se vilken kraft det finns i denna rörelse, som är helt oorganiserad. Det känns som en späd röst helt plötsligt fått luft och bärkraft och nu ropas det ut över hustaken. Vi behöver alla höra den rösten och vi behöver alla bli berörda av det. Berörda till den grad att det får oss att göra något, inte bara känna.

Det har framkommit kritik om att männen är tysta i debatten, till och med håller sig undan. Kanske är det så till en del, men samtidigt så vill samhället kanske inte lyssna på de män som säger ifrån.

Under fyra år har det den 1 maj­ körts ett motorcykel-run i Stockholm till förmån för Talita, en organisation som jobbar med traffickingoffer och kvinnor som hamnat i prostitution. Under fyra år har (företrädesvis) män stått upp och sagt att det inte är okej att utnyttja kvinnor sexuellt. Under fyra år har det skickats ut pressmeddelanden till mängder av medier.

Med undantag för tidningen Dagen har det inte skrivits en enda rad om detta, inte fått en enda minut i etermedia. Senast var mer än 250 hojar med. Det borde ju vara sprängstoff att män markerar så tydligt emot sexuellt utnyttjande, men ändå är majoriteten av medier dödstysta.

Läs också: Mc-klubbar kör stödrace för utsatta kvinnor igen 1 maj 2018

Kan det vara så att vi är fel sorts män? Vi som åker tunga motorcyklar, vi har skinnvästar, vi har ryggmärken som samhället inte förstår sig på, vi tillhör en subkultur som inte står högt i kurs hos gemene man. I medier betraktas man snarast som kriminell bara man har dessa attribut.

Tre mc-klubbar i Stockholmsregionen, Brask MC, Fafnir MC och Christian Crusaders hade en idé om att kombinera det man har gemensamt, mc-åkning, med att göra en insats i samhället. Valet föll på att visa att sann manlighet handlar om att värdera och skydda kvinnan. Att stå upp för alla människors rätt till sin egen kropp, att ingen kropp är till salu.

Är det så att det är först om det kommer från politiskt korrekt håll som man är beredd att skildra det? Skräms man av tanken på att de som medier demoniserar i tendentiösa artiklar lite nu och då egentligen har sunda värderingar? Skräms man av tanken på att hjälpen kommer från "fel" håll?

Männen finns visst, men vi ges inte utrymme, vi räknas inte för vi är tydligen fel sorts män. Eftersom vi är fel sorts män struntar vi också i om medier uppmärksammar det goda vi gör eller inte.

Vi kommer fortsätta att stå upp för kvinnans rätt att inte bli sexuellt utnyttjad. För oss är det inte en hashtag, för oss är det inte medial uppmärksamhet vi söker. För oss är det ett verkligt engagemang, för kvinnor som behöver hjälp och stöd.

Gör som vi, låt även din plånbok stödja de som jobbar för en verklig förändring för utsatta kvinnor. Stöd Talita eller andra liknande organisationer så att det inte bara blir ett internetfenomen, utan leder till varaktig förändring för den som behöver det mest.

Kent Revedal, initativtagare till Talita Run

Läs också: Kent Revedal: Folk skräms av människor med mc-västar