Bodil Valero: EU behöver migranterna

Arbetskraftsinvandring är i dag inte prioriterad i EU. Än mindre nu i ljuset av den rådande flyktingsituationen inom EU och högerpopulismens frammarsch i flera medlemsstater. Den senaste tiden har EU prioriterat flyktingar som flyr för sina liv, medan migranter som söker sig till EU av ekonomiska skäl har hamnat i skymundan. Begreppet ekonomisk migrant har nästan blivit ett skällsord i sammanhanget.

Men EU har inte råd att försumma denna grupp av migranter. EU har en åldrande befolkning och kommer de närmaste åren att ha ett stort behov av arbetstagare inom samhällets alla sektorer, inklusive yrken som kräver låg eller ingen kvalifikation. För att kunna möta utmaningen behöver EU se över sin politik kring arbetskraftsinvandring och etablera lagliga vägar in på EU:s arbetsmarknad för alla arbetstagare från tredje länder, inte bara för högutbildade, utan även för medel- och lågutbildade.

Hittills har EU plockat russinen ur kakan genom att huvudsakligen försöka locka till sig högutbildade arbetstagare genom det så kallade blåkortsdirektivet. Det introducerades år 2009 för högkvalificerade arbetstagare och var det första EU-regelverket om arbetskraftsinvandring till EU för tredjelandsmedborgare. Det saknas fortfarande motsvarande lagstiftning för medel- och lågkvalificerade arbetstagare.

Här kan den svenska lagen om arbetskraftsinvandring tjäna som en god modell. Sverige anses ha en av EU:s mest progressiva, flexibla och liberala lagar om arbetskraftsinvandring. Det som gör den svenska lagen unik är att den inte gör någon skillnad mellan hög- eller låg­utbildade arbetstagare.

Under de kommande 50 åren kommer andelen äldre i EU att öka och andelen personer i arbetsför ålder att minska i alla EU-länder med nästan 50 miljoner. Det här ställer EU inför långsiktiga demografiska och ekonomiska utmaningar. Enligt statistik är efterfrågan på ­arbetskraft inom EU sedan länge hög i sektorer som städning, ­catering, omsorgsjobb, hushållsarbeten, byggjobb, jordbruk och jobb inom tillverkningsindustrin.

Enligt uppgift var omkring 60 procent av de som kom till EU förra året ekonomiska migranter. Eftersom det inte finns andra lagliga alternativ för migranter som söker sig till EU på grund av arbete, söker en del i stället asyl i EU och hoppas att få arbeta under tiden de vistas lagligt i landet. Det här är betungande för ländernas asylsystem och förlänger beslutstiden för de flyktingar som verkligen är i behov av asyl.

Förutom att ett regelverk som också omfattar medel- och lågutbildade migranter avlastar medlemsländernas asylsystem har det även andra ekonomiska fördelar. Många migranter från tredje länder som arbetar i EU skickar regelbundet hem pengar till sina familjer som är kvar i hemlandet. Det hjälper familjerna att bekosta sitt uppehälle och bidrar till utveckling och fattigdomsbekämpning i landet. På lång sikt kan det leda till att färre människor behöver fly sina hemländer på grund av fattigdom.

Förra veckan ordnade jag tillsammans med två gröna kollegor ett seminarium i Europaparlamentet för att diskutera det rådande gapet och hur vi på bästa sätt kan göra det enklare för medel- och lågkvalificerade arbetstagare att komma in på EU:s arbetsmarknad.

Den här veckan presenterade EU-kommissionen sitt förslag på en omarbetad version av blåkortsdirektivet. Tyvärr missade kommissionen chansen att bredda direktivet så att även medel- och lågutbildade migranter omfattas av regelverket. I egenskap av de grönas talesperson i Europaparlamentet i frågan kommer jag att driva på för att även de personerna på laglig väg ska få tillgång till EU:s arbetsmarknad. EU har inte råd att vända dem ryggen.

Bodil Valero, Europaparlamentariker för Miljöpartiet.