Bostäder även till hemlösa

Kommuner i Sverige har fått åliggande att ordna bosättning för våra nyanlända. Det är utmärkt. Låt oss då också ta ett lika stort ansvar för våra hemlösa som redan vistas i Sverige och som i den senaste nationella räkningen från 2011 bedömdes vara cirka 34 000 personer. Det är betydligt färre än de något över 109 000 nyanlända som förra året beviljats uppehållstillstånd.

Det som nu, baserat på lag och förordning, har ålagts kommunerna för 2016 är bosättning för 21 702 nyanlända invandrare, det vill säga cirka 20 procent av dem som beviljats uppehållstillstånd 2015. För Malmö stad gäller det 488 personer, för Lund 378 och för Helsingborg 228.

Vi föreslår nu att motsvarande lag och förordning tas fram gällande våra hemlösa svenskar, det vill säga ett motsvarande åliggande att ordna bosättning för cirka 20 procent av våra hemlösa vilket innebär bosättningar för ungefär 6 800 hemlösa personer.

Malmö stad genomför föredömligt numera en kartläggning av antalet hemlösa varje år. Vid mätningen 1 oktober 2015 var 2008 personer hemlösa varav 675 barn, ett år tidigare var siffrorna 1 609 varav 467 barn. Barnen med sina familjer har dock alla någon form av boende enligt Malmö stad.

Av de hemlösa är den största gruppen, 65 procent, så kallat strukturellt hemlösa, det vill säga välfungerande personer som misslyckats att komma in på bostadsmarknaden, ofta på grund av att de inte av ekonomiska skäl klarar av konkurrensen på bostadsmarknaden.

Socialt hemlösa är de övriga 35 procent, det vill säga de behöver stöd från socialtjänsten för sitt boende. För dessa har Malmö i liten skala börjat tillämpa metoden "Bostad först", så att den hemlöse erbjuds en bostad och socialt stöd för att efter ett till två år själv kunna stå för hyreskontraktet om än med fortsatt socialt stöd.

Resultaten nationellt och internationellt för detta arbetssätt för hemlösa visar på mycket goda resultat och ungefär 80 procent lyckas följa hyreslagstiftningen och behålla sin bostad. För att denna verksamhet ska kunna skalas upp krävs ett gott samarbete mellan socialtjänsten och såväl privata som kommunala fastighetsbolag.

Man kan faktiskt jämföra med hur vi lyckades förändra situationen för bostadslösa svenska studenter. Universiteten och högskolorna har sedan länge haft en rättighet och ett åtagande för internationella studenter i utbytesprogram att ordna med bostäder.

Detta löser lärosätena i regel genom att förhyra ett antal studentbostäder som sedan hyrs ut till de internationella studenterna i utbytesprogram. Motsvarande möjlighet för lärosätet fanns dock inte för våra svenska studenter.

Detta påtalades och drevs tydligt från Lunds universitets sida med kraftfullt stöd av studenterna där som satte upp militärtält på campus och studentkårsledare som hyrde ut sin soffa. Regeringen valde då att ändra i regelverket och från 2010 ge lärosätena rätt att förhyra studentbostäder för alla grupper av studenter.

Frågan drevs sedan vidare och regeringen gav i sina ägardirektiv Akademiska hus uppdraget att kunna upplåta mark för studentbostäder och senare har de på egen hand drivit på och fått möjlighet att också själva etablera studentbostäder. Av detta lär man sig att regelverk kan förändras om behov finns, konkreta förslag framförs, opinion etableras och genomslag fås i media.

Vår uppfattning är att det nu behövs, likt den goda satsningen och åliggandet för de nyanlända, en motsvarande satsning och åliggande för bosättning även för våra icke nyanlända men hemlösa personer. Förslaget är därför att bosättningar ordnas årligen för cirka 20 procent av de hemlösa också baserat på lag och förordning.

Det grundläggande målet måste dock alltid vara att ingen människa ska behöva leva i hemlöshet i Sverige med tanke på de negativa konsekvenser detta för med sig, både för den enskilde och för samhället i stort.

Vi menar att vårt förslag dels skulle minska risken för motsättningar mellan olika grupper, dels skulle visa att trenden med den ökande hemlösheten går att bryta.

Regelverk går att förändra som vi sett för våra studenter och för de nyanlända. Nu är det hög tid att också skapa en förändring för våra hemlösa i Sverige.

Vi behöver det för att behålla ett sammanhållet, socialt ansvarstagande och internationellt välkomnande Sverige.

Per Eriksson­, professor och tidigare rektor för Lunds universitet­ Hans Swärd, professor i socialt arbete