Bra eller dåligt med en inre kompass?

Styrelsen för landstiget i Kronobergs län har fattat beslutet att föreslå fullmäktige att u­treda vad samvetsfrihet för personalen skulle kunna innebära. Mot detta beslut har Stefan Löfven uttalat sig i riksdagen. Ett av hans argument var att sjukvården måste vara likvärdig i hela landet. Han tänkte främst på fosterfördrivning. Han förbisåg därvid att graviditet inte är en sjukdom. Bakom hans uttalande ligger möjligen en insikt om att det bland sjukvårdspersonal finns en utbredd ovilja mot fosterfördrivning. Hans uttalande präglas av en tydlig brist. Han har inte sagt vad han avser när det gäller samvetet. Detta väntar vi på att få veta. Om han inte talar om detta, blir hans åsikter i övrigt meningslösa. En viktig fråga till Stefan Löfven är alltså: Är det positivt eller negativt för samhället att medborgarna har samvete?

Om det är negativt för samhället att medborgarna har samvete är hans kritik lättbegriplig. Om han däremot menar att samvete är en positiv faktor för samhället, är hans kritik av utredningsförslaget skev. Men även i det fallet kan det komma något positivt ut av frågan. Vi kan få en reflektion kring vad samvete är.

Här kommer ett förslag till några hållpunkter. Ordet ”samvete” betyder på flera språk det man vet tillsammans, det vill säga ett gemensamt medvetande om gott och ont, rätt och fel. Man har detta medvetande g­emensamt med en mycket stor krets, inte bara nu levande utan även föregångare. Läkare är ett exempel på detta, de har sitt samvetes hållning formulerad av Hippokrates, som levde 460-370 före Kristus. Läkare över hela jorden är förpliktigade till denna etik.

Domare är en annan grupp. Domarreglerna i Svea rikes lag innehåller samvetsregler, som hänför sig till Gud. Sam­vetet är en förpliktelse till en sådan hållning. Folkrätts­juristen Thomas Holm har sagt: "Det gör detsamma vilka lagar man har, om inte den inre kompassen fungerar." Samvetet är just denna inre kompass. Jag frågar alltså: Är det bra eller dåligt att sjukvårdspersonal har en inre kompass, att de är styrda inifrån? Att vara styrd av sitt samvete, inifrån, innebär inte främst att säga nej till vissa saker, det innebär framför allt att man bejakar och energiskt tar sig an viktiga uppgifter.

Beredvillighet, iver och uthållighet utmärker samvetsmänniskor.

Motsatsen är att vara styrd utifrån, av den eller dem som har makt i gruppen eller samhället. På 1970-talet ville Borgholms starke man, kommunalrådet Ivar Nilsson, inrätta ett statligt kasino. En journalist frågade honom: "Är det moraliskt riktigt att kommunen tjänar pengar på att folk spelar bort vad de äger?" Ivar Nilsson svarade: "Den moraliska frågan är avklarad i och med riksdagsbeslutet." Riksdagen hade nämligen öppnat för kasinon.

Detta är en problematisk hållning. Har moralen ingen annan grund än riksdagsmajoriteten, kan man hamna i sådant som de antisemitiska Nürnberglagarna, som antogs av en stor riksdagsmajoritet och hade stöd i en bred folkopinion.

Är det alltså Ivar Nilssons hållning, som Stefan Löfven ger uttryck åt? Vem står ni närmast, Thomas Holm eller Ivar Nilsson? Det måste vi få veta.

Christian Braw, docent